Forumet - Berättelse, ej färdig! Kommentera! (obs, min andra tråd klyddar, blir tvungen att göra en ny)

Berättelse, ej färdig! Kommentera! (obs, min andra tråd klyddar, blir tvungen att göra en ny)

297 0 7
Inledning

Solen skiner över Malmö, det starka solljuset reflekteras i fönsterrutorna och blänger ner på dess befolkning. Endast några få vindpustar är möjliga att känna – resten är så svaga att de passerar obemärkta, molnen står i princip helt stilla.
Det är en härlig sommardag, en sådan dag då man bara vill vara ute och njuta utav livet.

På ett utav stadens café hittar vi Jack och Fredrik.
De befinner sig på ett sådant där café som det vackra folket dras till. Caféer utav den här typens attraktion ligger inte i att de har ett gott kaffe, underbara baguetter, låga priser eller snygga servitriser – alla de faktorerna är ovidkommande.
Attraktionen ligger enbart i att serveringen har ett strategiskt läge för den som vill bli iakttagen av, och kunna iaktta, så många människor som möjligt.
För att vara helt uppriktig är det inte helt Jacks stil, nej – han är mer för lugn och ro, åtminstone för tillfället. Hade det varit upp till Jack att välja, så hade det blivit ett mindre café i någon gränd. En plats där man kan sitta i timmar utan att bli sedd utav någon, förutom möjligtvis servitrisen.
En viloplats – en oas från det vardagliga, stressade livet. Ja, det hade varit något för Jack.
Dock var det upp till Fredrik att välja, och då blev det givetvis en plats mitt i centrum.
Med uteserveringen förlagd på den populäraste gågatan i hela cityt förblir man inte osedd, utan man möts utav hundratals stirrande blickar, som ser rakt igenom en – bokstavligt talat.
Fredrik sträcker sig efter sin kaffekopp samtidigt som han försöker fånga Jacks blick, men det misslyckas. Med en tung suck sträcker även Jack sig, i ett syfte att nå sin Coca Cola.
Det lyckas och han tar sig en klunk för att fira sin psykiska ansträngning.

- Ingen lätt gårdag, va? Säger Fredrik under tiden som han för kaffekoppen mot munnen.
- Nej fyfan, svarar Jack samtidigt som han drar ner sina solglasögon från pannan ner till ögonen.

Jack sjunker ihop i sin stol och njuter utav solens strålar. Han slumrar till en stund, men väcks utav Fredriks röst:

- Äh, nu måste jag dra mig hemåt!
- Gör så, säger Jack med en sömning röst.
- Vi kan ju höras senare i veckan, fortsätter Fredrik.
- Visst, visst. Det kan vi säkert, är det enda Jack får fram innan han återigen sjunker ihop som en pösmunk.


Dagen innan:

I en lägenhet vars tapeter är så nerslitna, vars inredning är så hemsk, vars sovrum endast består utav en stor röra – här bor Jack.
Vi finner honom sovandes i en säng vilkens ben har gått av för länge sedan.
Morgontrött som vanligt och det enda som kan väcka honom är två väckarklockor bredvid varandra – med inställningen på max volym.
Klockan är nu 11 och väckarklockorna börjar tjuta, men inte påverkas Jack utav det – åtminstone inte på de närmaste 20 minuterna. Till sist får han nog och slår till klockorna med handen, så att de faller ner på marken, dock fortfarande tjutandes. Med ett tungt stön vänder han sig om i sängen, och fattar marken med fötterna. Han gnuggar ögonen för att få en bättre syn och tar sedan upp klockorna för att stänga av alarmen.
Jack klär på sig och beger sig ut i köket, för en kopp kaffe och en macka.

Han går bort mot sitt brevinkast, på vägen passerar han sina slitna och blommiga tapeter. Med rejäla kliv är han där på nolltid. Han sträcker lite på sig innan han böjer sig ner för att lyfta upp posten från dörrmattan, för att sedan återigen bege sig in i köket.
Sörplandes på sitt kaffe börjar han gå igenom posten. Vanligtvis brukar det bara vara reklam, vilket det även verkar vara denna gången tills han hittar ett brev.

- Hm? Vad kan det här vara? Mumlar han för sig själv.

Jack öppnar brevet och finner ett pappersark.
På pappersarket står det att han är kallad till en anställningsintervju till Gymnasieskolan \\\\\\\"någonting\\\\\\\", idag klockan 13.00!
Det är precis vad hade behövt, ett jobb! Om han klarar av anställningsintervjun och får jobbet skulle det betyder oerhört mycket, han hade kunnat flytta från den förfärliga lägenheten han bor i nu till en mycket bättre.
Nu blev allt helt plötsligt hetsigt, klockan var ju snart 12 och han stod i köket med kaffekoppen i handen. Han skyndade sig in i sovrummet, till garderoben – för att försöka hitta sina finkläder.
Det tar inte lång tid innan han funnit dem, som tur är. Han drar på sig kläderna i full fart, för att sedan bege sig ut på gården till sin cykel.
Han, bokstavligt talat, hoppar upp på sin cykel och börjar cykla som aldrig förr. Klockan är nu 12.15 och det brukar vanligtvis ta cirka 50 minuter med cykel ner till hamnen, så det gäller att lägga på ett kol.
Som tur är känner Jack till alla genvägar, vilket är till stor hjälp.
Han cyklar så fort som det bara går, men det känns ändå som en hel evighet.
Efter ungefär 35 minuter så ser Jack äntligen hamnen, men än är han inte framme!
Svetten rinner från pannan samtidigt som han trampar som aldrig förr, men turen är inte på hans sida och han får rött ljus.

- Bli grönt då! Kom igen! Halvskriker han med en irriterad röst – men det hjälper inte ett dugg.

Till sist blir det grönt och han börjar trampa igen.
Med cirka fem minuter kvar så är han äntligen nere vid Gymnasieskolan. Jack ställer ifrån sig cykeln, så fort att det nästan borde vara rekord, och springer sedan in i skolan.


Feedback uppskattas! All kritik är bra kritik (inbillar jag mig)
början var magisk, mot slutet somnade man bort i andra fantasier. du fångar bra, jag ser lätt framför mig hur historien uspelar sig. mera handling, stanna inte så tidigt i berättelsen om det är din första del. om du vill fånga läsare så lämna berättelsen mitt i något dramatiskt som får en bli fängslad vid ögonblicket. men annars bra, fortsätt. om du är ute efter kritik så ger jag dig gärna feedback. [smile]

Spana också in:

TheresJ:

I början fängslas jag men i det här "dagen innan" stycket blir det mer, hur ska man säga, back to basic liksom.


Haha, vet om det :p

Saken var det att det var ett skolarbete som började krisa, jag hade helt enkelt inte tid så det räckte.
Dock blev jag störtnöjd med första sidan, den ni "rosar":D.

Men tack för kritiken, trevligt trevligt!
Jag återkommer med fler berättelser och då skall det vara jämtfördelat, lita på det!

[party]