Forumet - Består bara livet utav svek?

Består bara livet utav svek?

2004 0 32
Hej.

Är rätt ny här, men tänkte bara att jag ville skriva av mig lite och hoppas självfallet på respons. Men vill förvarna om att min tråd kan vara lite fjantig och töntig, men om det inte duger kan du klicka bort omedelbart.

Kan börja med att berätta lite om mig själv, jag är en 16 årig kille i en liten stad. Jag träffade min första och största kärlek när jag var 14 år gammal. Hon var allt som jag ville att en tjej skulle vara. Hon var snäll, rolig och framåtriktat. Och inte minst så är hon den snyggaste tjejen i hela stan.

Till mitt problem, jag vet att hon var otrogen emot mig i vårat förhållande, ett flertal gånger. Därav vart jag mycket deprimerad, började sitta inne i mitt rum oftare än förut och socialiserade inte med någon överhuvudtaget. På det sättet förlorade jag även mina vänner, har nästan ingen kontakt med dem längre. Nu har det nästan gått 3-4 månader sedan vi slutade snacka och hon har redan en ny kille som hon påstår sig älska, det gör mig så arg men samtidigt svartsjuk. När jag sitter här i mitt rum framför min dator, flyger mina tankar runt om hur just hon har det, jag vill inte att hon ska vara lycklig. Jag vill inget annat än att se henne död, jag säger inte att jag ska döda henne. Personligen vet jag att jag inte är kapabel till något sådant, så oroa er inte för det.

Mina tankar lutar även åt självmord, men det vet jag också personligen att jag inte är kapabel till. Men det sliter isär mig inuti så fruktansvärt att jag gråter mig själv till sömn. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Finns det någon här som har varit i princip samma situation och kan ge några heta tips? Behöver hjälp.

Ber om ursäkt för stavfel och grammatikfel. Skrev på ren känsla.

Spana också in:

Renesmee:

Ja, livet består av en del svek. Men inte bara.

Och om du t.ex. begår självmord, då sviker även du.


Förstår hur du menar, men vad är livet värt om man inte längre känner någon lycka? Visst jag har en mycket kärleksfull familj men det räcker inte, jag vill ha vänner och någon att älska på det andra sättet, det jag inte har.



enni:

du är ung. mycket kvar.


Tackar för responsen på min tråd, men snälla dra något gammalt över dig.
zent:

Visst jag har en mycket kärleksfull familj men det räcker inte, jag vill ha vänner och någon att älska på det andra sättet, det jag inte har.


Då är det väl en annan femma. Du kan alltid förändra dig, och det är också det du måste göra. Allt det du saknar ligger i dig själv - det är du som måste göra någonting åt detta, dvs. komma till vännerna, och komma till flickvännen. De kan inte komma till dig när du sitter där hemma framför datorn. Det funkar inte så, vilket du förstås redan fattar.

Men jag förstår att det är svårt att få tummen ur när man är nere på botten. Då håller man sig mest för sig själv, och tänker itne så mycket på vad som krävs av en.
Nuuuskamuikkunen:

Och ta för tusan INTE SJÄLVMORD!


TA LIVET AV SIG
BEGÅ SJÄLVMORD
INGET JÄVLA MELLANTING; BEVARA SVENSKA SPRÅKET!!! [mad]
Dold text: :$


ON TOPIC:
tjejen var tydligen ett as. Ditt liv är värt mer än ett rövhål till tjej. Det känns skit just nu, men håll ut så kommer det bli bättre. Försök ta upp kontakten med någon av dina gamla vänner? Tror de kan ha förståelse för dig :)
Renesmee:

Hatar det där snacket, och slår vad om att trådskaparen också gör det. Även om man är "ung" så kan man ändå bli brutalt jävla sårad, och framtiden (självkänsla etc.) kan påverkas väldigt mycket av det.


Ju snarare man lär sig att det inte bara är det egna och de närmaste jagen som räknas ("ung"-domens eviga förbannelse), ju snarare kommer man att kunna lära sig att hantera problem som de TS beskriver, om man har vett nog att ta till sig av kunskapen.
zent:

Och inte minst så är hon den snyggaste tjejen i hela stan.


lol

zent:

Jag träffade min första och största kärlek när jag var 14 år gammal.


ÄN SÅ LÄNGE ja, du är 16 år gammal, herregud, tror du verkligen inte att du någonsin kommer kunna träffa någon du tycker mer om än henne?

Det känns säkert som om du aldrig mer kommer bli glad igen, och som om alla alltid kommer svika dig och du aldrig kommer träffa någon igen, det är normalt, men det GÅR ÖVER, jag lovar!