Forumet - Bipolär sjukdom.

Bipolär sjukdom.

2341 0 28

Spana också in:

Angelize:

vad jobbigt...äter man medicin för livet om man har den här sjukdomen?


Bipolär sjukdom medicineras med stämningsstabiliserande medicin. I lindrigare fall räcker det med epilepsimedicin som visat sig vara effektivt mot just humörssvängingar – men annars så tar man till litium som används mot det väldigt länge och anses vara väldigt effektivt.

När en bipolär person uppgår i en mani (som allt som oftast är psykotisk) så behandlas de under manin med antipsykotika. Maniska personer tas oftast in till slutenspykvården m.h.a. LPT (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård) och ges där medicin och låses in för att de skall lugna ned sig.
Angelize:

vad jobbigt...äter man medicin för livet om man har den här sjukdomen?


Hampie:

Bipolär sjukdom medicineras med stämningsstabiliserande medicin. I lindrigare fall räcker det med epilepsimedicin som visat sig vara effektivt mot just humörssvängingar – men annars så tar man till litium som används mot det väldigt länge och anses vara väldigt effektivt.


Numera ibland också med en del antipsykotiska, som förebygger både depressiva, blandade och maniska episoder. Litium är inte särskilt effektivt mot depressiva episoder. Ibland kombinerar man med antidepressiva också.
Granna:

Typ 2


Okay. Typ två är inte samma sak som det första man tänker på när man hör ordet manodepressiv eller bipolär. De flesta tror att sjukdomen endast gäller dem som blir maniska och flippar ur. Det väsentliga i just bipolär är dock att det föreligger en bipolaritet. Bipolär typ två är bipolär sjukdom som dock inte har manier eller psykoser. Man pendlar mellan djupa depressioner och hypomanier. En hypomani är en period när man är upprymd och glad och sover rätt lite och känner sig pigg och alert och att man orkar med allt – men man är inte psykotisk och ens i närheten så ‹galen› som de som är maniska.

En rätt intressant kvinna som heter Ann Heberlein, som är forskare i teologi med inriktning etik och moral, har skrivit en bok om sitt liv med bipolär sjukdom typ två. Den heter ‹Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva›. Den är väldigt bra! Så ett hett tips är att köpa den eller låna den på biblioteket. Den visar även att man, fastän man har en svår psykisk sjukdom, kan komma väldigt långt i livet.
Psykiatrikerna har sagt att jag har något som liknar bipolär typ2, och när jag var inlagd valde de att lägga mig på avdelningen för bipolära, men jag har inte riktigt det då jag har för snabba skiftningar (mellan flera gånger om dagen till någon gång i veckan). Under de två senaste åren har det iofs lugnat ner sig och blivit långsammare förändringar, och mindre, men vet hur det kan kännas och hur osäker man känner sig varje gång det skiftar.

Det är liksom inte bara det att man mår dåligt när man går nedåt, utan även osäkerheten för att man nyss var så glad, och när man går uppåt (särskilt efter en längre period nere) brukade jag alltid bli så rädd för jag inte visste hur länge det skulle vara, och hur jag skulle bete mig. Det finns en trygghet i depression som inte finns när man är "hög", man kan liksom inte lita på sig själv.

Har dock aldrig fått någon diagnos, utan bara läkarnas hypoteser och början till ett par utredningar jag alltid avbrutit själv.

Skriv till mig om du vill, kanske kan fungera som bollplank, men kolla även in bipolarna.
Hampie:

Cyklotymi?


Har aldrig hört ordet, så det är ingenting de pratat med mig om iaf.

Hum... Kollar på symptomen nu iaf, och en hel del jag känner igen från mig själv - särskilt att växla mellan mycket kreativitet och apati, och att ofta byta intressen/hobbies/jobb osv. Tänker dock inte försöka självdiagnosticera, sånt leder alltid åt helvete. Dessutom har det blivit bättre över åren, åtminstone har jag blivit bättre på att hantera det, och är så glad att slippa skrynklarna sen ett år tillbaka.
Stringburka:

Tänker dock inte försöka självdiagnosticera, sånt leder alltid åt helvete.


Självfallet. Man har en tendens att passa in sig själv i en diagnosmall när man ser den – även om man egentligen inte passar in. Tänkte mer om de kanske sagt ordet och dy glömt bort det (måste googla varje gång jag skall stava till det!), eftersom det är något slags bipolärt grejs.

Stringburka:

Dessutom har det blivit bättre över åren, åtminstone har jag blivit bättre på att hantera det, och är så glad att slippa skrynklarna sen ett år tillbaka.


Psykiatrar som är så mysiga :(.