Forumet - Blir provocerad av allt

Blir provocerad av allt

987 0 30
Mer och mer har jag börjat inse att det inte är bra att jag blir provocerad av minsta lilla, kan liksom inte styra mitt liv dit jag vill, utan bara dit alla andra vill att jag inte ska.
Säger morsan till mig "sluta skrika" så svarar jag "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ". Jävligt omoget och tråkigt beteende men jag kan inte sluta.
Om en lärare säger till mig att jag vart duktig blir jag provocerad och vill inte att personen i fråga ska må bra i sig själv och gör det tydligt att JAG gjorde det, inte hon/han. Ber någon mig sänka ljudet höjer jag. Well, you get the point.
varför måste jag jävlas med alla?

Spana också in:

Blitzen:

mens


timeisrunningout:

Hormoner + puberteten + du får nog snart mens.


Marielle Hagblad:

Puberteten.


p-stav= ingen mens. Är 17, puberteten är nog inte problemet, eftersom den började när jag var 11 och antagligen är så gott som över, men härlig med människor som kan skylla på det

sylar:

Är väl en släng av bortskämdhet, tjurighet och ADHD. Blir du sur när jag skriver detta också kanske?


bortsett från bortskämdheten så verkar detta mer rimligt
shorty00:

Blir du sur när jag skriver detta också kanske?


direkt när jag läste det, ja men ditt svar var i alla fall mer efterblivet än de andra.


sylar:

Varför i allsindar blir du provocerad när du får beröm? Det är att ta aggressioner och negativism till nästa nivå.


Det är något med att folk är glada som jag inte gillar. Tycker inte att de förtjänar det och speciellt lärare blir gärna stolta eller glada i sig själva när eleverna gör bra i från sig, och det borde de inte.
shorty00:

Är 17, puberteten är nog inte problemet, eftersom den började när jag var 11


Det där låter som ganska relevant information man kanske borde ha tagit med i första inlägget. [wink]

Men:
shorty00:

p-stav


...kan ju också göra att du är irritabel mer än vanligt och surar utan någon till synes uppenbar anledning. Att du inte gillar att folk är glada känns mer som att du är bitter/avundsjuk och liknande, så det problemet ligger nog hos dig och i din självkänsla.
Du är lite efter i din empatiska och sociala utveckling. Ditt beteende är inte adekvat för din ålder.
Om du har tur kommer du komma ikapp senare.
Annars får du väl lov att ändra dig om du vill uppfattas som en vanlig, trevlig tjej. Det är lättare sagt än gjort, men det är ofta ännu svårare att tänka sig det än att faktiskt göra det.
Nästa gång någon ber dig sänka dig så tar du ett djupt andetag och håller tyst.
Nästa gång någon annan människa är glad så tar du ett djupt andetag och försöker acceptera att andra människor har känslor och gärna vill uppleva så positiva sådana som möjligt.
att försöka växa upp och skärpa sig kanske funkar för vissa personer men det är ändå störande saker som man stör sig på och för mig iaf så kommer det tbx att jag beter mig som en 5-åring efter ett tag igen. det är nog bättre att dra sig ur dom situationerna som är provocerande. men svårt när det finns mycket man hatar.