Där borta står hon, Emelie, den allra mest gudabenådade varelsen som skänkts till vår jord.
Med hår som skulle kunna få en hel generation att utbilda sig till frisörer bara för att få en potentiell möjlighet att få nudda vid det.
Med ben så läckra att hon inte skulle dra på sig en enda tackling under ett helt OS i ishockey, på grund av motståndarnas rädsla att orsaka dem ett blåmärke.

Med en mage som är huvudorsaken till att polarisarna smälter. Med ett par ögon som är totalt omöjliga att se in i men ändå orskade flest drunkningsolyckor i fjol.
Med ett par bröst som skulle få Jan Johansen att strunta i allt vad häckande svalor heter.
Med en rumpa som skulle få vilken hindu som helst att vilja reinkarnera till en stol istället för en ko i nästa liv och med ett leende som är den största anledningen till lågt blodtryck och avsvimningar i Växjö.
Kort sagt: hon är en sådan där som det borde finnas obegränsat antal av men bara tillverkats i ett enda exemplar.