Forumet - Blyghet helt normalt

Blyghet helt normalt

396 0 37
Läste en artikel i GP idag om blyghet. Själv har jag alltid varit ganska blyg och våndats en massa på grund av detta. I artikeln jag läste påpekade de att problemet inte nödvändigtvis ligger hos den blyge, utan kanske hos de omgivande människorna. Detta tycker jag var mycket bra skrivet. Känns som om man nuförtiden hela tiden hetsas till att ta för sig, prata med allt och alla, "visa framfötterna", och kan man inte det p.g.a. blyghet tycker folk att man är en förlorare. Jag hatar verkligen det. Jag är en blyg person, jag gillar inte att prata med främlingar och jag gillar inte att säga en massa oigenomtänkta saker jag inte menar bara för att hela tiden undvika en pinsam tystnad. Det är den jag är och jag kommer inte att ändra på mig. Jag vill inte gå i terapi, för jag vet att jag är helt normal.

Tycker det är hög tid att folk inser att "social kompetens" inte innebär att armbåga sig fram och att prata högst och mest. Önskar att fler kunde sluta mobba blyga personer och acceptera att de är som de är, och att fler blyga personer skulle sluta må dåligt över sig själva, för det är inget fel med att vara blyg.

Spana också in:

Tilda1988:

I artikeln jag läste påpekade de att problemet inte nödvändigtvis ligger hos den blyge, utan kanske hos de omgivande människorna.


Du har så rätt. Senast när jag var lite rund under fötterna ute med mina polare så träffade vi på några främlingar som vi umgicks med på kvällen och en av främlingarna undrade varför jag var tyst och om jag behövde hjälp. MED VAD I HELVETE DÅ? Frågade jag då.

Om jag inte har något vettigt att säga så är jag tyst. Om jag vet att man inte får igång en intressant diskussion så underviker jag helst att prata! Satte mig hos ett annat gäng senare på kvällen där jag var en riktig glappkäft just för att vi hade saker att diskutera! Så, det handlar mer om att ha något att diskutera och inte slösa ord på massa skit.
Jag gillar inte sättet att gradera människor efter sociala och blyga. Alldeles som man antingen är blyg eller inte blyg. Blyghet är ett ganska vagt och inkorrekt begrepp.
Det finns personer som inte är blyg alls, men de besväras helt enkelt av att konversera i vissa lägen. Mycket folk är icke-blyga men blir helt plötsligt blyg när de ska träffa någon speciell person. Vissa är väldigt sociala men får en massa obekväma symtom som gör så att de inte kan konversera vettigt.
Finns hundratals fler exempel av dessa slag.

Social kompetens har för övrigt inget att göra med hur mycket skit man snackar. Utan det är en kombination utav trevlighet, sunt förnuft samt social förmåga. En person som är väldigt bra på att snacka fast är dryg är knappast socialt kompetent.

Ricochet:

Synd bara att blyga tjejer uppskattas mycket mer än blyga killar.


Haha, så sant.
Det beror på att killar ofta väljs efter deras självsäkerhet och manlighet. Eller mer primitivt sett efter deras gener och fortplantningsförmåga. Det är därför jag alltid ogillat att tjejer grinar som fjollor över hur det är en massa skönhetsideal och att "tvingas" vara så perfekt.
sylar:

Det beror på att killar ofta väljs efter deras självsäkerhet och manlighet. Eller mer primitivt sett efter deras gener och fortplantningsförmåga.


Tror att många tjejr tycker det e rätt gulligt med blyga killar också. Handlar mycket om personkemi. Om jag t.ex. träffar en kille som attraherar mig utseendemässigt och verkar vara nån jag har nåt gemensamt med så kan jag acceptera att han inte är nån typisk alfahanne. Eller acceptera är fel ord, jag skiter helt enkelt i att han inte är det. Blyga människor är ofta bra lyssnare och det är ju en egenskap man önskar hos sin partner [y]