Läste en artikel i GP idag om blyghet. Själv har jag alltid varit ganska blyg och våndats en massa på grund av detta. I artikeln jag läste påpekade de att problemet inte nödvändigtvis ligger hos den blyge, utan kanske hos de omgivande människorna. Detta tycker jag var mycket bra skrivet. Känns som om man nuförtiden hela tiden hetsas till att ta för sig, prata med allt och alla, "visa framfötterna", och kan man inte det p.g.a. blyghet tycker folk att man är en förlorare. Jag hatar verkligen det. Jag är en blyg person, jag gillar inte att prata med främlingar och jag gillar inte att säga en massa oigenomtänkta saker jag inte menar bara för att hela tiden undvika en pinsam tystnad. Det är den jag är och jag kommer inte att ändra på mig. Jag vill inte gå i terapi, för jag vet att jag är helt normal.

Tycker det är hög tid att folk inser att "social kompetens" inte innebär att armbåga sig fram och att prata högst och mest. Önskar att fler kunde sluta mobba blyga personer och acceptera att de är som de är, och att fler blyga personer skulle sluta må dåligt över sig själva, för det är inget fel med att vara blyg.