väldigt bra sgat tycker jag även om jag dock inte är blyg person....

klarar inte av "pinsamma" tystnader och kan ofta då dra igång ett samtalsämne, ser dock inte de som fel av mig heller ^^'

dock mobbar jag inte blyga personer

Sant.

är blyg

Tilda1988:

I artikeln jag läste påpekade de att problemet inte nödvändigtvis ligger hos den blyge, utan kanske hos de omgivande människorna.

Du har så rätt. Senast när jag var lite rund under fötterna ute med mina polare så träffade vi på några främlingar som vi umgicks med på kvällen och en av främlingarna undrade varför jag var tyst och om jag behövde hjälp. MED VAD I HELVETE DÅ? Frågade jag då.

Om jag inte har något vettigt att säga så är jag tyst. Om jag vet att man inte får igång en intressant diskussion så underviker jag helst att prata! Satte mig hos ett annat gäng senare på kvällen där jag var en riktig glappkäft just för att vi hade saker att diskutera! Så, det handlar mer om att ha något att diskutera och inte slösa ord på massa skit.

Jag gillar inte sättet att gradera människor efter sociala och blyga. Alldeles som man antingen är blyg eller inte blyg. Blyghet är ett ganska vagt och inkorrekt begrepp.
Det finns personer som inte är blyg alls, men de besväras helt enkelt av att konversera i vissa lägen. Mycket folk är icke-blyga men blir helt plötsligt blyg när de ska träffa någon speciell person. Vissa är väldigt sociala men får en massa obekväma symtom som gör så att de inte kan konversera vettigt.
Finns hundratals fler exempel av dessa slag.

Social kompetens har för övrigt inget att göra med hur mycket skit man snackar. Utan det är en kombination utav trevlighet, sunt förnuft samt social förmåga. En person som är väldigt bra på att snacka fast är dryg är knappast socialt kompetent.

Ricochet:

Synd bara att blyga tjejer uppskattas mycket mer än blyga killar.

Haha, så sant.
Det beror på att killar ofta väljs efter deras självsäkerhet och manlighet. Eller mer primitivt sett efter deras gener och fortplantningsförmåga. Det är därför jag alltid ogillat att tjejer grinar som fjollor över hur det är en massa skönhetsideal och att "tvingas" vara så perfekt.

sylar:

Det beror på att killar ofta väljs efter deras självsäkerhet och manlighet. Eller mer primitivt sett efter deras gener och fortplantningsförmåga.

Tror att många tjejr tycker det e rätt gulligt med blyga killar också. Handlar mycket om personkemi. Om jag t.ex. träffar en kille som attraherar mig utseendemässigt och verkar vara nån jag har nåt gemensamt med så kan jag acceptera att han inte är nån typisk alfahanne. Eller acceptera är fel ord, jag skiter helt enkelt i att han inte är det. Blyga människor är ofta bra lyssnare och det är ju en egenskap man önskar hos sin partner

Ofta räknar "oblyga" människor med att den "blyge" bara ska ta för sig och prata och undrar varför den inte gör det, men ett problem som sällan uppmärksammas är att de "oblyga" aldrig släpper in den "blyge" i konversationen (tittar på denne när de talar, etc) just för att de vet att den inte kommer säga något.

Så jävla rätt, när ska man få vara den man är och världen inte är indelad i social eller blyg?

Alltid har jag fått jag "osäker" "blyg".
men jag hatar dessa stämplar,eftersom jag själv inte ser mig så. Jag har inga problem med att träffa nya människor. Jag känner bara att jag pratar med vem jag vill,när jag vill.
Jag älskar att ha kul,är rätt galen och tycker även om att stå på scen och sånna saker.
Jag hatar verkligen att bli sedd som jag blir, jag bryr mig inte om vad andra tycker,utan det är jobbigt för mig.
Någon som känner igen sig eller nåt?

Känner mig fruktansvärt cool över att vara oblyg

Tilda1988:

Önskar att fler kunde sluta mobba blyga personer och acceptera att de är som de är, och att fler blyga personer skulle sluta må dåligt över sig själva, för det är inget fel med att vara blyg.

Nja, alltså blyghet är per definition något negativt som håller ens riktiga person tillbaka.

Förklaring från wikipedia:
"Blyghet är en känsla som innebär osäkerhet inom socialt umgänge med andra individer. Blyga människor försöker att hålla sig i bakgrunden och synas så lite som möjligt och tycker oftast det är jobbigt när för mycket uppmärksamhet riktas emot dem"

och;
"Senare forskning har visat att man även kan prata om "positiv blyghet", där osäkerheten inom sociala sammanhang är en försvarsmekanism för att inte i onödan väcka uppmärksamhet som kan leda till socialt utanförskap"

Att däremot vara introvert av naturen, och inte är den som naturligt söker sig till stora, socialt aktiva grupper, det är en annan sak, skiljd från blyghet.

Det går alldeles utmärkt antagligen att inte vara blyg samtidigt som man är en i huvudsak introvert person.

Men blyg är inget man är, det är ett "beteende".. och är situationsberoende. I en situation är man bekväm, i en annan inte.
Både introverta och extroverta är blyga då och då.

Det blir lätt en mantel man drar på sig, som får gälla i alla sammanhang, om man kallar sig själv för blyg.. Sluta med det.

JejeX:

I min värld är det ett handikapp. Det har förstört så fruktansvärt jävla mycket för mig.

sylar:

Jag gillar inte sättet att gradera människor efter sociala och blyga. Alldeles som man antingen är blyg eller inte blyg. Blyghet är ett ganska vagt och inkorrekt begrepp.

Bumpar för att det är i linje med vad jag skrev ovan.

Tilda1988:

Om jag t.ex. träffar en kille som attraherar mig utseendemässigt och verkar vara nån jag har nåt gemensamt med så kan jag acceptera att han inte är nån typisk alfahanne.

Aw. Men bara i teorin.

Tilda1988:

Om jag t.ex. träffar en kille som attraherar mig utseendemässigt och verkar vara nån jag har nåt gemensamt med så kan jag acceptera att han inte är nån typisk alfahanne. Eller acceptera är fel ord, jag skiter helt enkelt i att han inte är det. Blyga människor är ofta bra lyssnare och det är ju en egenskap man önskar hos sin partner

Så du erkänner att du "struntar i" att de inte är alfahannar om de attraherar dig utseendemässigt? Alltså är det ett sekundärt val och du hade föredragit en alfahanne

Sanpire:

Någon som känner igen sig eller nåt?

Ohja.
Jag ser mig inte heller som en blyg person, men ändå är det så jag beskrivs av människor som inte känner mig särskilt väl.

Som många andra har sagt, har jag inget vettigt att säga skiter jag i att säga något öht.

Tilda1988:

och kan man inte det p.g.a. blyghet tycker folk att man är en förlorare.

Va? Det gör de väl inte?