Forumet - Bra och lyckligt förhållande

Bra och lyckligt förhållande

244 0 31
Image

Har länge funderat över vad som är ett bra förhållande, och om det krävs att man måste ha typ gemensamt intresse som att åka på bergsklättring ihop eller att båda tex behöver vara extremt intresserade utav konst.

Ofta så har ju typ folk i en relation ett intresse ihop?
Att dom liksom gör saker och ting gemensamt?

Men jag har funderat lite och kommit fram till att jag inte vill ha någon som gillar att göra exakt som jag. Klart det vore kul om killen skulle haka med på nått träningspass eller så. Men det är inte så jag känner att jag blir lyckligare för det, eftersom jag trivs så bra med att träna själv och slippa behöva vänta på någon som ska ta tusen år på sig att knyta skorna och fylla på vattenflaskan så man missar halva passet typ!

Då till min fråga nu då, kan ett förhållande vara bra och lyckligt och verkligen funka i längden av att man trivs med att vara i närheten utav varandra, gilla att göra vardagliga saker med, som att handla, laga mat, städa spela sällskapspel. Och har liknande värderingar om saker och ting, och att man respekterar den andres olikheter. Och ha riktigt bra sex?

Eller måste man ha ett sånt där riktigt stort gemensamt intresse?
Hoppas jag får många härliga svar!
Kram på er![smile]

Spana också in:

angel_dead:

inte en enda? någonting måste ni väl ha gemensamt?


vi tycker om viss musik av samma sort, jo så klart. Och filmsmaken är nog lik. Ifall man dessutom ska dra in politik så går vi åt samma håll i grundvärderingar men tycker sjukt ofta olika ändå.
Öh, klädstil, inte vetjag, nej där har vi väl inget gemensamt. Han har börjat på komvux nu, så vi pluggar ju båda två då jag går gymnasiet, men inte har vårt förhållande blivit bättre sen dess.

Men att ha saker gemensamt och att ha gemensamma intressen är ju olika saker. Vi har en del gemensamt, men inga gemensamma intressen. fattaru? Men det handlar ju om att vi funkar tillsammans som människor väldigt bra, och har rätt lika synsett på saker och ting. Jag räknat inte det som gemensamt intresse. gör du?
framtidstron:

Jag räknat inte det som gemensamt intresse. gör du?


nej inte direkt. men jag är nyfiken på om några med helt olika synsett faktiskt kan leva ihop, typ en jätte jätte moderat med en västerpartist och den ena som älskar lyx och den andra som tycker att billigt är bra.
men att dom trivs ihop ändå?

passaro:

Hört talas om att kompromissa?


jo det har jag faktiskt. vad har det med det här att göra?
att man ska börja offra sig och följa med ibland när den andra är ute och meckar med båten även fasten man inte har intresse över det själv? så följer han med till stallet ibland eftersom att hon tycker om hästar, men han egentligen avskyr det?
Mitt ex och jag var helt olika. Den ena med i muf och nattväktarstatliberal, medans jag var väldigt vänster och syndikalistisk. Jag kan än idag i princip inte komma på en åsikt vi är ense i. Vi blev arga på varandra ibland :p

Social status. Hon var fattig, jag var medelklass/bortskämd. Hon bodde i by, jag i storstad, hon hade nära vänner, jag hade jättemånga bra vänner, hon gillade att läsa, jag läste aldrig, hon gillade att vara för sig själv, jag avkydde det.

det varade länge ändå
angel_dead:

men jag är nyfiken på om några med helt olika synsett faktiskt kan leva ihop, typ en jätte jätte moderat med en västerpartist och den ena som älskar lyx och den andra som tycker att billigt är bra.
men att dom trivs ihop ändå?


Det tror jag inte, men på det viset är vi inte speciellt olika. Vi har liknande synsett på olika saker, men vi delar inga intressen. Vi har liknande grund när det gäller människosyn, och när det kommer till hur vi bedömer olika situationer. Fast vår syn på livet skiljer sig också åt, jag är mer bitter och han är mer optimistisk.

Men mest handlar det nog om att vi är på "samma nivå" när det kommer till sådana saker, så fast vi kan tycka olika, så förstår vi varandras synsett. Jag tror inte att en vänsterpartist och en extremmoderat lika lätt kan vara "på samma nivå" som några som tycker lika, men det går.

När det kommer till vårt förhållande så är vi egentligen, ytligt sett, väldigt olika. Även ifall vi båda är politiskt vänsterorienterade så är våra åsikter olika. Vi talar väldigt sällan om musik, om nya filmer eller om andra sådana saker som man kanske kan tyckas behöva för att hitta samtalsämnen, men det har aldrig varit ett problem för det liksom.

Men det finns ju någonting annat där, som kanske inte är det lättaste att sätta ord på, men något jag närmast skulle likna en typ av syskonrelation, fast en sådan liknelse låter äcklig. Alltså, en människa man fastnar för, som man naturligt funkar med, jag skulle vilja ha honom i mitt liv oavsett om vi var tillsammans eller inte, och jag hoppas (och tror) att vi nog alltid kommer ha någon slags relation. Och när jag ser på mitt eget förhållande skulle jag säga att det faktiskt är ett väldigt friskt sådant. Kanske just därför det inte behövs några direkta gemensamma intressen heller.
angel_dead:

att man respekterar den andres olikheter


Skitviktigt! Hade säkert inte svarat så för ett halvår sen, men såhär efter ett månadslångt förhållande måste jag påstå att det är jävligt viktigt att ens partner respekterar en för den man är. Jag sa t.ex. till mitt ex (precis efter vi gjort slut) att jag är religiös. Hon hatar verkligen allt som har med religion att göra, och hon respekterar verkligen inte religiösa människor PÅ NÅGOT SÄTT. Till mig sa hon "jag accepterar det, men jag vill fan inte höra något om det" Hade vi varit tillsammans när hon sa det så hade jag fan börjat tvivla lite. Jag ska inte snacka skit om henne, hon är en underbar tjej när hon vill, men att vara så ignorant och respektlös mot människor är i mina ögon helt absurt =/

angel_dead:

riktigt stort gemensamt intresse?


Tror jag är viktigt, men frågan är om det är så nödvändigt egentligen. Man kan ju passa ihop som två pusselbitar även om/just för att man är så olika, och på så sätt kompletterar varandra [smile]
Nja inte vet jag, vi har ju gemensamma intressen men egna också, som passaro sa så måste man kompromissa.

Jag tror inte att man MÅSTE ha ett gemensamt intresse, vad som är det viktiga för att ha ett stabilt och lyckligt förhållande är vikten av kommunikation. Sen så lär man sig ofta gilla eller iallafall stå ut med varandras intressen, ju längre tid man har varit ihop.

Men var och en blir salig på sin tro, och vad som funkar för mig behöver nödvändigtvis inte funka för dig.
TheThreeOfHearts:

Hurrududu.. dom senaste inläggen jag sett att du skrivit har du såfan bara snackat skit om mig, har inte sagt något om de för jag bryr mig ärligt talat inte, men de där meningen stämmer ju inte ritkigt


Om jag ville snacka skit om dig skulle jag inte ursäkta mig inför folk jag inte känner. Vad har jag eller dom att vinna på det? Vad är det föresten för inlägg du pratar om?

Om inte den meningen stämmer, vad var det då du babblade om när du sa att du direkt tagit avstånd från religiösa människor? Vad jag fattade det som var några till och med dina medmänniskor. Det du sa om dina tankar om religion och religiösa människor var knappast vad jag skulle kalla fördomslöst och respekterande.
fraulinefrontline:

Om jag ville snacka skit om dig skulle jag inte ursäkta mig inför folk jag inte känner. Vad har jag eller dom att vinna på det?


Ja, vi kanske inte ska ha dom här diskutionerna just i forumet, kanske bättre om du ringer och reder ut allt vid sidan om UM.
Eller vad tycker du?`
Ni kanske har en hel del att prata ut om kanske?
Lycka till!