Forumet - Bränna broar är det bästa som finns

Bränna broar är det bästa som finns

432 0 27
Man måste slänga sig i det djupa vattnet och simma eller dö, man måste bränna sina skepp så att ens krigare fattar att de måste vinna eller dö, man måste bränna ner sitt hus och sälja sin familj och skänka bort pengarna för att kunna bli lycklig

"ne men alltså"

har man ett val så vänder man om så fort man i stunden upplever att arbetet som krävs för att uppnå målet är jobbigare än vad den eventuella belöningen är värd... en rabiessmittad hund som vill sätta tänderna i ens välformade bakparti är vad som ger motivation, enda alternativ är framåt!!

så fundera lite, är ni här för att "ha det skönt ibland, när det inte är jobb.. eller man ska städa.. o betala räkningar..eller laga mat..då kan man ju kolla tv eller knarka lite och så är allt bra" eller för att åstadkomma något ni kan vara stolta över? den sanna glädjen finns i att uträtta saker, att bemästra och övervinna sig själv. så vilka broar skulle du behöva bränna? skriv gärna tankar om detta, om ni inte är för fulla för att formulera er.


puss


själv vill jag slänga min dator .. "men jag behöver ju den för pluggeeet" ..jo visst det är "sant".. "det vore ju fett tråkigt utan deeeen..kan inte va på um eller se serier och annat meningslöst"..... när jag väl slänger den så hittar jag dock andra lösningar.. PGA HAR INGET VAL Cool (väntar lite med det dock då jag vill reda ut min missbruksproblematik först...men snart så......*hycklare*)

Spana också in:


onödigt elak: då kan man ju kolla tv eller knarka lite och så är allt bra" 

jag personligen ser inte knarkande som något banalt i sig. jag personligen kan känna att jag åstadkommit saker av genuint värde både under det och som en direkt konsekvens av det.

onödigt elak: vrf skriver ni inte? snart påstår ni väl att ni är nöjda med livet också...
jag tycker att mitt liv är rätt najs. med det inte sagt att det inte kan utvecklas, men jag känner att jag definitivt är på rätt väg. man behöver inte bränna broar för sakens skull om man har viljestyrka eller övertygelse nog att köra på trots att man har möjligheten att fega ur. även om det väl kan vara ett användbart verktyg om man är tveksam.
känns som man alltid har ett val, fast man kanske vill sätta sig i ett hörn utan en väg ut. Men om man redan haft den mentaliteten innan, så tror jag många skulle välja att helt enkelt bara ge upp när det får bära eller brista. 

Men beror la oftast på vad det är för val, men många väggar kanske får en illusion av att vara större än dem är när man ser dem som sin enda lösning typ. Vissa ser det väll som en möjlighet att leva upp till utmaning o andra krossas av realiteten av vad den innebär kanske?
måste bränna broar till vissa relationer, fast för det måste jag vänta typ 1 månad. gör jag det så tror jag mitt liv kan bli mycket behagligt.

är rätt ointresserad av att åstadkomma saker "utåt", för mig handlar livet om att hela tiden "bli bättre/må bättre". på något sätt är jag sjukt egocentrisk (kanske alla är?) för jag funderar väldigt mycket på hur jag ska utvecklas och ta mig framåt, har mitt eget välmående i ständig fokus och vill ta mig igenom all skit och komma ut starkare på andra sidan lol.
har inga direkta mål i livet (typ vad jag vill göra/bli/uppleva) och har aldrig haft, kan ej få grepp om den biten men mitt eviga mål är väl att vara den mest ultimata människan jag kan vara..... cp.

reben: du bad mig fundera
aha tolkade det som "du är ju cp", inte som "jag vet inte riktigt vad jag ska ha den här informationen till"
player one: jag personligen ser inte knarkande som något banalt i sig. jag personligen kan känna att jag åstadkommit saker av genuint värde både under det och som en direkt konsekvens av det.
ja det beror väl på, generellt är det rekreationella ändamål det brukar röa sig om och det är väl inte allt för svårt att föreställa sig att det är så jag menar, men att bemöta ovidkommande bagateller är lite av en hobby eller? :P
player one: jag tycker att mitt liv är rätt najs. med det inte sagt att det inte kan utvecklas, men jag känner att jag definitivt är på rätt väg. man behöver inte bränna broar för sakens skull om man har viljestyrka eller övertygelse nog att köra på trots att man har möjligheten att fega ur. även om det väl kan vara ett användbart verktyg om man är tveksam.
sweet
Bööööörg: vill lägga mog kl 10 fast jag e beroende av mobil
du får försöka applicera självdiciplin, slänga mobilen känns onödigt =/
Fkpaw: känns som man alltid har ett val, fast man kanske vill sätta sig i ett hörn utan en väg ut. Men om man redan haft den mentaliteten innan, så tror jag många skulle välja att helt enkelt bara ge upp när det får bära eller brista. 

Men beror la oftast på vad det är för val, men många väggar kanske får en illusion av att vara större än dem är när man ser dem som sin enda lösning typ. Vissa ser det väll som en möjlighet att leva upp till utmaning o andra krossas av realiteten av vad den innebär kanske?
alltså om alternativet är att dö/vara helt uttråkad så gör man något

subhuman girl: h har aldrig haft, kan ej få grepp om den biten men mitt eviga mål är väl att vara den mest ultimata människan jag kan vara..... cp.
det är så långt från cp man kan komma och det borde vara allas mål, pallar inte ha nära vänner längre som inte har det som mål (man måste inte sträva aktivt mot det hela tiden men tanken och värderingarna ska finnas)

onödigt elak: alltså om alternativet är att dö/vara helt uttråkad så gör man något
det beror nog mycket på "dö" i vilken mening. att dö som i att dö, eller att dö som i att ge upp att "leva" sitt liv på olika sätt/fullt ut? kasta bort sitt liv? vad nu man vill säga. det är nog lätt att välja bort det ett längre tag tills man kanske inser vart man har hamnat. Det är inte svårt att försätta sig i sådana situationer tror jag. 

onödigt elak: det är så långt från cp man kan komma och det borde vara allas mål, pallar inte ha nära vänner längre som inte har det som mål (man måste inte sträva aktivt mot det hela tiden men tanken och värderingarna ska finnas)
mmh, mycket sant.

lol borde typ också bränna upp datorn för jag spenderar för mycket tid framför den. är lite för fixerad vid min mobil också men utan den skulle jag bli helt jävla osocial.
Vill vara kreativ. utmana mig själv kreativt.
Har dock börjar dagdrömma om att jag är för kreativ istället för att bara göra..

Så måste typ slänga dagdröms-bron.

Men det känns som att den bron ger nånting ändå alltså.

Vet inte


(Vare det tråden handlar om eller? palla läsa liksom :S:S:S:S.. skönare att dagdrömma sig till vad den handlar om)

Fkpaw: det beror nog mycket på "dö" i vilken mening. att dö som i att dö, eller att dö som i att ge upp att "leva" sitt liv på olika sätt/fullt ut? kasta bort sitt liv? vad nu man vill säga. det är nog lätt att välja bort det ett längre tag tills man kanske inser vart man har hamnat. Det är inte svårt att försätta sig i sådana situationer tror jag.
nä menar just det här med.. "ingen återvändo", det där med att dö är lite väl extremt kanske, det kan t.ex. vara att åka utomlands utan pengar till hemresan eller w/e, något som tvingar en att bli bättre som person och som i längden kan ge en ett mkt bättre liv än man hade innan, som  tvingar en att hantera olika saker som man annars aldrig hade gjort, då man har det tillräckligt bra hemma.

typ "jag vill träna, men bekvämare att se tv" men om tv försvann kan man då träna och mår då bättre över sig själv då man uträttar något.

player one:
du tror inte på att förena nytta med nöje, eller att nöje kan vara ett legitimt självändamål?
jodå, problemet som jag ser det är att det råder en konsensus i samhället gällande att maximerande av nöje/njutning är målet med livet, något som såklart stämmer.. svårt att formulera.. men öh, på ett sådant sätt att...man kan ha det >bekvämt< hela tiden.. något som inte fungerar då det finns begränsad njutning att kräma ur sig själv, resultatet blir då ytlighet och pengafokus osv.. eller ett drogbruk som sakta övergår i missbruk.

EDIT:  sålänge det är bekvämt utvecklas man inte.