Forumet - Brist på saker att göra, orkar inte vara oseriöööss!!!

Brist på saker att göra, orkar inte vara oseriöööss!!!

516 0 8
Allt hon vill ha, är honom.

Sara hade tillbringat hela vintern i Thailand med hennes bästa vän. Dem hade jobbat som servitriser i en strandbar och njutit av livet. Deras tid där hade varit som paradiset men efter 4 månader satt de på planet hem igen. Sara hade kommit in på ett universitet där hon hade tänkt plugga vidare till ekonom så deras färd hem blev kvick, eftersom att hennes kurs skulle börja bara efter någon vecka. Saras gamla gymnasiekompis Anna hade erbjudit Sara att hyra in sig och Sara tackade såklart ja. Hennes bästis Eva hade däremot en lägenhet som väntade på henne och en pojkvän. Nu skulle det bli Sara och Anna, en helt ny fas i livet och det pirrade i hela kroppen av förväntan. Nu satt hon och tänkte på hur mycket hon längtade till Sverige och hur mycket hon längtade till Anna. Men det hon absolut inte kunde släppa tankarna om, var hur det skulle vara i hennes nya klass.
Sedan var hon där, hos Anna. Kvällen dagen innan hon skulle börja på universitetet, stod hon framför badrumsspegeln och borstade tänderna. Sara tyckte att det hade funkat alldeles utmärkt under de dagarna hon hade bott hos Anna. Dem hade kommit bra överens hittills och redan efter någon dag hade hon känt sig hemma. Sedan fick hon tankarna upp för annat, att imorgon skulle hennes kurs börja, hennes tankar började surra runt i huvudet på henne. Hon var så förväntansfull inför morgondagen! Hon skulle troligen få nya vänner och kanske något mer än det. En ny kärlek kanske? Det hade varit flera år sedan hon var riktig kär men i thailand hade hon bara njutit av att vara singel och av friheten att göra vad hon ville. Dock hade hon haft en älskare som hette Anders, en kille som hade jobbat på samma ställe som henne. Dem tillbringade några nätter tillsammans tills han skulle åka tillbaka till Oslo igen. Det var nästan 4 månader sedan som han åkte hem och dessutom hade hon inte haft några känslor för honom. Så nu hoppades hon, att bland alla de nya ansikten, skulle det kanske finnas någon för henne.
Sara vaknade upp med och ryck, äntligen var det måndag morgon och solen lyste in genom fönstret. Sara slängde på sig sin nyinköpa vårklänning och skyndade sig mot tunnelbanan. Sedan inne i föreläsningssalen samlades alla elever som skulle vara delaktiga i kursen. Alla tittade med nyfikna blickar på varandra och log. Läraren som Sara skulle ha kom in i rummet och presenterade sig.
- Hej och välkomna alla! Jag hoppas att den tid vi kommer ha tillsammans kommer öppna nya vägar för er och att det kommer vara en mycket intressant tid framöver.

På rasten efter att läraren gick igenom vissa grejer, slog sig alla ner på bänkarna med en kaffe. Sara hamnade mitt emot en mörkhårig kille från kursen.
- Hej, jag heter Viktor. Sa han.

Alla började hälsa på varandra och snackade smått om kursen. Många började undra varför hon var brun och då förklarade Sara att hon hade jobbat i Thailand under några månader.
- Det låter ju jätte härligt! Något sådant hade jag också velat göra. Sa Viktor.
- Ja, du hade nog gillat det. Massor av tjejer på stranden i bikinis. Sa Sara och log retsamt.
- Hörrudu! Utbrast han skämtsamt.

När rasten tog slut slängde alla sina kaffemuggar och rörde sig tillbaka till klassrummet. Nu var det lite mer avslappnat än förra gången. När Sara var hemma igen satt Anna i köket.
- Jag har bakat äppelmuffins! Skrattade Anna. Kom och berätta hur det gick!
Sara hällde upp ett glas mjölk och slog sig ner vid bordet.
- Kursen verkar intressant och läraren är bra.
- Och hur var klassen då? Frågade Anna.
- Dem flesta verkar schyssta. Vi ska träffas på puben i stan ikväll.
- Och? Frågade Anna.
Sara såg på henne.
- Va?
- Hmm, det känns som om det finns ett ”och” ..
Sara skrattade till.
- Jadu, det finns en kille i klassen. Han är rolig och verkar schysst. Han är dessutom rätt snygg.
Anna fnissade retsamt.
- Han heter Viktor, fortsatte hon.
Hon hade plötsligt en känsla av att det här inte skulle vara den sista gången som hon skulle prata med Anna om den här killen.
Hon gillade allt hos honom. Det lät löjligt, som taget ur en tonårsfilm, men än så länge var det sant. Och trots att de hade träffats för första gången tidigare under samma dag, kändes det rätt. En sådan känsla som kan ta flera år att bygga upp och som man kanske aldrig lyckas uppleva.
- Vi skulle kunna dansa, sa han när klockan visade några minuter över elva.
Det spelades lugna låtar. Alla satt och pratade och omgivningen inne på puben var mörk och mysfaktorn var hög. Hon mötte hans blick.
- Det skulle vi.
Han log.
- Vill du?
Hon nickade. Han tog hennes hand och ledde upp henne på dansgolvet. De hade inte saknat samtalsämnen under kvällen men nu tystnade dem båda. De höll varandra och rörde sig sakta till musiken. Hans skjortärmar var upprullade och hon kände värmen från hans underarmar genom sin tunna tröja. Hon såg några kurskamrater som kastade menade blickar mot dem och hon visste att det syntes att de hade något på gång. Tanken fick det att strömma av hetta genom kroppen. Hon tryckte sig hårdare mot honom och han reagerade omedelbart.
- Ska vi gå och ta en kvällsfika någonstans? Mumlade han i hennes öra.
Hon visste inte om han verkligen menade fika eller något annat, men det kunde de prata om senare, när de hade kommit ut i natten tillsammans. De sa god natt till de andra och fortsatte ut till den kalla kvällsluften. De stannade upp och såg på varandra.
- Jag bor bara fem minuter härifrån, sa han.
Sara log och fick en pirrande känsla i kroppen.
- Då går vi hem till dig!
Han hade lyckats få ett andrahands kontrakt på en tvåa med kök. Sara var nyfiken på hur han hade det och upptäckte att lägenheter var mycket charmig. Det var lite bohemiskt och han hade många schyssta prylar.
- Vill du ha te? Kaffe?
Hon tänkte svara ja, men ..
- Nej, nej tack, sa hon och skrattade till.
Han fångade upp hennes block. Utan att säga något drog han henne intill sig.
- Finns det något annat du vill ha? Viskade han.
De stod så nära varandra att hon kände hans andedräkt mot pannan.
- Ja..
De kysstes. Hans läppar var varma och han höll henne hårt. Blodet spred sig i kroppen och fyllde henne med längtan. Hon längtade efter Viktor. Hon lät händerna glida in i hans hår och hans kyssar tog andan ur henne. Ölen tidigare under kvällen var inget mot den berusning som åtrån väckte henne. Han drog henne mot sovrummet och hon protesterade inte. De visste båda att det här inte skulle vara över när morgonen grydde.
Ibland händer allt på en gång! Ny stad, nya vänner, ny kurs, och ny pojkvän! Hon var överlycklig. Våren var på väg och det kändes som om livet helt enkelt inte kunde bli bättre, så skulle det hända något som bevisade att hon hade fel. De hade varit ett par i två veckor. Två korta ljuvliga veckor som varit några av de bästa i henne liv. Den här tisdagseftermiddagen var de på väg ut från dagens föreläsning och hade planer för kvällen, men utanför föreläsningssalen väntade någon.
- Viktor?
Han stelnade till. Hon stod några meter ifrån dem, mörkhårig och vacker.
- Johanna.
Sara såg förvirrat på dem båda. Vad pågick? Tjejen som tydligen hette Johanna såg på Sara.
- Det ser ut som om ni två träffats, konstaterade hon.
Johanna log blekt.
- Hej, sa hon. Det är jag som är hans fru.
Hon kunde inte fatta det. Ordet fru flög mellan dem. De stod utanför och pratade.
- Fru?! Skrek hon och slog ut med armarna. Fru?!
Johanna hade gått hem till honom.
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det här är en lång historia …
- Hur kunde du inte säga att du är gift?!
- …en lång, tråkig historia.
- Men en sann historia! Och nu står vi här och plötsligt är ingenting som det var för några minuter sedan.
- Ingenting mellan oss har förändrats, började han med hon avbröt honom.
- Sluta nu! Hur kan du säga så? När vi är färdiga här med varann här, så är vi färdiga med varann. För du ska gå hem till din fru och ingenting har hänt under de här senaste veckorna kommer att ändra på den saken, eller hur?
Han drog på andan.
- Sara ..
- Du ljög för mig. Du lurade mig att bli kär i dig.
Han svalde. Orden fastnade sig i halsen på honom.
- Jag är så ledsen..
- Du är ledsen?
Hon kände sig förvirrad och sårad.
- Du har i alla fall någon att komma hem till. Hon började gå därifrån.
- Gå inte Sara, vi måste prata om det här.
Hon vände sig om och såg på honom.
- Tänker du skilja dig?
- Jag vet inte, just nu vet jag ingenting.
- Hej då Viktor, sa hon trött och gick bortåt.
Hon gick och gick. Hon tvingade sig att bita ihop tills hon klev av tunnelbanan. Då kunde hon inte hejda tårarna och tårarna strömmade nerför kinderna.
De pratade inte med varandra och dagarna gick. Hon märkte att han såg på henne men hon låtsades som ingenting. Ryktet spred sig snabbt och klasskamraterna sa inget vilket Sara var tacksam för. Hon slutade vara med på deras träffar på måndagskvällarna. Hon längtade efter svar på alla hennes frågor. Skulle han dela sitt liv med Johanna?
Det hade nästan gått två veckor när det ringde på dörren. Anna var ute på krogen och Sara var frestad att inte öppna. Men signalerna letade sig envist in till henne i tv-soffan så hon reste sig och gick mot dörren.
- Anders?
Alldeles häpen kände hon sig när hon blev omfamnad av norrmannen som hon hade delat några nätter med i Thailand.
- Vad sjutton gör du här? Utbrast hon.
- Jag hälsar på en polare i stan, sa han med sin härliga dialekt. Och då ville jag ta chansen och överraska dig. Men säg till om jag stör, gör jag det?
- Va?
- Hmm, det känns som om det finns ett ”och” ..
Sara skrattade till.
- Jadu, det finns en kille i klassen. Han är rolig och verkar schysst. Han är dessutom rätt snygg.
Anna fnissade retsamt.
- Han heter Viktor, fortsatte hon.
Hon hade plötsligt en känsla av att det här inte skulle vara den sista gången som hon skulle prata med Anna om den här killen.
Hon gillade allt hos honom. Det lät löjligt, som taget ur en tonårsfilm, men än så länge var det sant. Och trots att de hade träffats för första gången tidigare under samma dag, kändes det rätt. En sådan känsla som kan ta flera år att bygga upp och som man kanske aldrig lyckas uppleva.
- Vi skulle kunna dansa, sa han när klockan visade några minuter över elva.
Det spelades lugna låtar. Alla satt och pratade och omgivningen inne på puben var mörk och mysfaktorn var hög. Hon mötte hans blick.
- Det skulle vi.
Han log.
- Vill du?
Hon nickade. Han tog hennes hand och ledde upp henne på dansgolvet. De hade inte saknat samtalsämnen under kvällen men nu tystnade dem båda. De höll varandra och rörde sig sakta till musiken. Hans skjortärmar var upprullade och hon kände värmen från hans underarmar genom sin tunna tröja. Hon såg några kurskamrater som kastade menade blickar mot dem och hon visste att det syntes att de hade något på gång. Tanken fick det att strömma av hetta genom kroppen. Hon tryckte sig hårdare mot honom och han reagerade omedelbart.
- Ska vi gå och ta en kvällsfika någonstans? Mumlade han i hennes öra.
Hon visste inte om han verkligen menade fika eller något annat, men det kunde de prata om senare, när de hade kommit ut i natten tillsammans. De sa god natt till de andra och fortsatte ut till den kalla kvällsluften. De stannade upp och såg på varandra.
- Jag bor bara fem minuter härifrån, sa han.
Sara log och fick en pirrande känsla i kroppen.
- Då går vi hem till dig!
Han hade lyckats få ett andrahands kontrakt på en tvåa med kök. Sara var nyfiken på hur han hade det och upptäckte att lägenheter var mycket charmig. Det var lite bohemiskt och han hade många schyssta prylar.
- Vill du ha te? Kaffe?
Hon tänkte svara ja, men ..
- Nej, nej tack, sa hon och skrattade till.
Han fångade upp hennes block. Utan att säga något drog han henne intill sig.
- Finns det något annat du vill ha? Viskade han.
De stod så nära varandra att hon kände hans andedräkt mot pannan.
- Ja..
De kysstes. Hans läppar var varma och han höll henne hårt. Blodet spred sig i kroppen och fyllde henne med längtan. Hon längtade efter Viktor. Hon lät händerna glida in i hans hår och hans kyssar tog andan ur henne. Ölen tidigare under kvällen var inget mot den berusning som åtrån väckte henne. Han drog henne mot sovrummet och hon protesterade inte. De visste båda att det här inte skulle vara över när morgonen grydde.
Ibland händer allt på en gång! Ny stad, nya vänner, ny kurs, och ny pojkvän! Hon var överlycklig. Våren var på väg och det kändes som om livet helt enkelt inte kunde bli bättre, så skulle det hända något som bevisade att hon hade fel. De hade varit ett par i två veckor. Två korta ljuvliga veckor som varit några av de bästa i henne liv. Den här tisdagseftermiddagen var de på väg ut från dagens föreläsning och hade planer för kvällen, men utanför föreläsningssalen väntade någon.
- Viktor?
Han stelnade till. Hon stod några meter ifrån dem, mörkhårig och vacker.
- Johanna.
Sara såg förvirrat på dem båda. Vad pågick? Tjejen som tydligen hette Johanna såg på Sara.
- Det ser ut som om ni två träffats, konstaterade hon.
Johanna log blekt.
- Hej, sa hon. Det är jag som är hans fru.
Hon kunde inte fatta det. Ordet fru flög mellan dem. De stod utanför och pratade.
- Fru?! Skrek hon och slog ut med armarna. Fru?!
Johanna hade gått hem till honom.
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det här är en lång historia …
- Hur kunde du inte säga att du är gift?!
- …en lång, tråkig historia.
- Men en sann historia! Och nu står vi här och plötsligt är ingenting som det var för några minuter sedan.
- Ingenting mellan oss har förändrats, började han med hon avbröt honom.
- Sluta nu! Hur kan du säga så? När vi är färdiga här med varann här, så är vi färdiga med varann. För du ska gå hem till din fru och ingenting har hänt under de här senaste veckorna kommer att ändra på den saken, eller hur?
Han drog på andan.
- Sara ..
- Du ljög för mig. Du lurade mig att bli kär i dig.
Han svalde. Orden fastnade sig i halsen på honom.
- Jag är så ledsen..
- Du är ledsen?
Hon kände sig förvirrad och sårad.
- Du har i alla fall någon att komma hem till. Hon började gå därifrån.
- Gå inte Sara, vi måste prata om det här.
Hon vände sig om och såg på honom.
- Tänker du skilja dig?
- Jag vet inte, just nu vet jag ingenting.
- Hej då Viktor, sa hon trött och gick bortåt.
Hon gick och gick. Hon tvingade sig att bita ihop tills hon klev av tunnelbanan. Då kunde hon inte hejda tårarna och tårarna strömmade nerför kinderna.
De pratade inte med varandra och dagarna gick. Hon märkte att han såg på henne men hon låtsades som ingenting. Ryktet spred sig snabbt och klasskamraterna sa inget vilket Sara var tacksam för. Hon slutade vara med på deras träffar på måndagskvällarna. Hon längtade efter svar på alla hennes frågor. Skulle han dela sitt liv med Johanna?
Det hade nästan gått två veckor när det ringde på dörren. Anna var ute på krogen och Sara var frestad att inte öppna. Men signalerna letade sig envist in till henne i tv-soffan så hon reste sig och gick mot dörren.
- Anders?
Alldeles häpen kände hon sig när hon blev omfamnad av norrmannen som hon hade delat några nätter med i Thailand.
- Vad sjutton gör du här? Utbrast hon.
- Jag hälsar på en polare i stan, sa han med sin härliga dialekt. Och då ville jag ta chansen och överraska dig. Men säg till om jag stör, gör jag det?
- Nej, inte alls. Det är jättekul att se dig igen.
- Detsamma, sa han och tryckte en puss på hennes läppar. Jag har tänkt på dig, tillade han med en blinkning. Då insåg hon att han skulle bli kvar över natten. Och det var kanske precis den medicin hon behövde. Hans närvaro kunde kanske mildra värken i hennes hjärta.
Sara stod i köket på morgonen och smuttade på en kopp kaffe när det ringde på dörren igen.
Anna hade kommit hem sent och hon antog att hon sov. Det hade Anders också gjort när hon steg upp.
- Hej, sa Viktor.
Han drog handen genom håret och det såg ut som om han inte hade sovit på flera nätter.
- Hej ..
- Jag är skyldig dig en förklaring, sa han.
Hon sa inget så han fortsatte.
- Vi hade varit tillsammans i ett halvår när vi var på semester i Rom. Det blev en impuls, vi fick för oss att vi skulle gifta oss i Svenska kyrkan och Johanna lyckades fixa det genom kontakter. Ett halvår senare hade hon en affär. Strax därefter stack hon till USA för att plugga och vi löste ingenting. Vi hade knappt någon kontakt alls under den perioden, jag visste inte ens när hon skulle komma hem. Och så träffade jag dig ..
Han såg på henne.
- Och jag ville inte säga något, för jag ville inte skrämma iväg dig, och jag ville inte ens behöva tänka på den röran så jag sköt det på framtiden. Och det var fel, förlåt …
Hon visste inte vad hon skulle säga.
- God morgon hjärtat, är allt okej?
Det var Anders och han lindade en arm under hennes midja. Viktor stirrade på honom.
- Det tog inte lång tid att komma över mig, ser jag! Utbrast han argt till Sara.
- Lägg av! Det är inte jag som är gift! Utbrast hon ilsket.
Hur kunde han försöka ge henne dåligt samvete över det här?
- Det var nog bara ett misstag! Han stormade in i hissen.
- Från allra första gången! Ropade hon argt efter honom.
- Bra! Gastade han för att få sista ordet innan hissdörren stängdes.
- Precis!
Hon slängde igen ytterdörren och stormade ut i köket. Anna hade vaknat.
- Vad handlade det där om?
Sara drog hela historien.
- Förlåt, men det var nog mitt fel ..
- Inget är ditt fel, allt är hans fel! Fräste Sara.
- Men du älskar honom, log Anna bakom sin te mugg.
- Han är hemsk!
- Hemsk underbar?
- Sluta upp med det där! Och inget är enkelt. Allt detta är så komplicerat ..
Anna höjde ögonbrynet.
- Men om du älskar honom, och han kom hit. Så behöver det kanske inte vara det längre?
Sara stannade till och såg på henne. Anna hade helt rätt. Hon älskade honom. Och om han kom hit, betydde det att han hade valt henne? Att han skulle skilja sig? Hon stack fötterna i ett par gympaskor och sprang nedför trapporna och ut på gatan. Hon såg Viktor efter ett tag.
- Viktor!
Han stannade upp och vände sig om. När han fick syn på henne tvekade han ett ögonblick, sen sprack han upp i ett leende och höll ut armarna. Han valde henne.

ÄNDRAT 2009-07-27 13:44

Spana också in: