mynona:

Om man verkligen ska leta efter en orsak kan det kanske vara något man tänker på undermedvetet, dvs tankar som man inte är medveten om att man tänker, och som längre fram kommer att komma helt upp till ytan; förspelet till en fin insikt som snart kommer att drabba en helt plötsligt - en sådan förklaring hade kanske jag tänkt mig

jag förstår hur du menar, men det blir ändå frustrerande. kan inte riktigt njuta av det utan att jag vet vad anledningen är

det är så när jag mår dåligt också, även fast det tar längre tid & påverkar. brukar oftast tänka efter vad det är som ger mig ångest och försökta  fixa det/inte tänka det

annars känner jag mig vilse i själ1

kukoxo: jag förstår hur du menar, men det blir ändå frustrerande. kan inte riktigt njuta av det utan att jag vet vad anledningen är

det är så när jag mår dåligt också, även fast det tar längre tid & påverkar. brukar oftast tänka efter vad det är som ger mig ångest och försökta  fixa det/inte tänka det

annars känner jag mig vilse i själ1

ja, jag är själv något av en kontrollmänniska när det gäller mig själv. En känsla av att man mår dåligt är ju en annan sak dock - sådana känslor brukar jag också försöka spåra orsaker till

mynona:

ja, jag är själv något av en kontrollmänniska när det gäller mig själv. En känsla av att man mår dåligt är ju en annan sak dock - sådana känslor brukar jag också försöka spåra orsaker till

vad gör du när du har spårat det

Ja jag brukar tänka så ba varför vare för att jag träna igår eller åt blåbär o spenat eller sov extra bra etcetc

kukoxo: vad gör du när du har spårat det

grubblar och tänker och funderar och ältar saken tills jag antingen tröttnat på ältandet eller kommit på en lösning på eländet

mynona:

grubblar och tänker och funderar och ältar saken tills jag antingen tröttnat på ältandet eller kommit på en lösning på eländet

vad fint. det är ungefär såhär med lyckokänslan, förutom att jag  får dåligt samvete för att jag kan bli glad utan någon anledning

är 1 ond cirkel

Nja, brukar snarare tänka så när jag är deppig, "varför mår jag dåligt? Jag har det ju jättebra egentligen" och sen stoppar jag in alla ledsna tankar i något svart hål någonstans och bestämmer mig för att jag inte alls mår dåligt. Rätt självdestruktivt, har jag märkt. 

Glädje ska man ju ta vara på. Inte försöka motarbeta. 

brukade göra så, men nu stoppar jag det med tanken "tänker ej ifrågasätta, jag är glad fan wöö". det är nice. 

stannar upp ibland ochba fan vad skönt det är att må bra, äntligen, det är jag värd!!!

pga mått dåligt ganska många år, skönt att påminna sig själv om att man faktiskt mår bra nu

ToxicWithaHintOfSteam: Brukar gå igenom det stadiet, tror man blir glad av att inte tänka och sen när man börjar så faller skiten ner

mycket sant.

mm hände ofta

tänker typ atrt man inte har rätt o va glad helr

ja    

för sällan jag är gladare än vanligt, men när man väll mår lite bättre försöker jag utnyttja tiden till fullo.

Jag brukar tänka, fan va najs jag har det.

ja. är rädd för att det ska bli som förut.