Forumet - Bulimi

Bulimi

1617 0 20
Har man bulimi om man spyr upp maten plus bara vatten efter en träning?
Och om man har satt fingrarna i halsen förut kan det sitta kvar i kroppen att den gör av sig med all näring?
Funderar väldigt mycket på det men har aldrig kommit fram till en rimlig lösning?...[confused]

Någon som kan ge mig ett svar? :)

Spana också in:

Vilka idioter det finns...

För att svara dig, tindra, så kanske du inte faller exakt inom ramarna för bulimi, då man måste ha spytt så och så många gånger om dagen i så och så många månader, typ.
Men det du gör är inte hälsosamt och det är garanterat en ätstörning du har. Du har även en undervikt som du troligtvis vet om?

Vad vill du få ut av den här tråden? Bekräftelse att du faktiskt har en ätstörning? Isåfall så har du fått det nu, och ett tips är ju att ta hjälp. Kontakta bup/eller om du är 18 - vuxenpsyk. Eller gå till kuratorn på skolan så kanske hon kan skicka vidare dig. Det lär ju vara värt det.
alohomora:

Bekräftelse att du faktiskt har en ätstörning?


Första tack.
Nej, jag vill inte konstatera att jag har en ätstörning.
Jag har gått fram och tillbaka med att spy, hetsätit, ångest, äcklig tankar osv. sen slutet på 2008.
Första gången jag stoppade fingrarna i halsen för en kompis till mig fick veta att hon hade bulimi, och hon sa bara att hon spyr upp maten för att gå ner i vikt. Bantnings sätt tänkte jag, inte visste jag att de va något dååligt. Var trots 12 år skulle fylla 13. så hade inte mycket vett i huvudet.
Jag har pratat med min psykolog innom BUP, men sa att jag inte har ''deessa saker'' längre för hon ville då berätta för mina föräldrar och det var jag strängt imot.

Och att du säger att jag är undervikt har jag svårt och få mig in i tankarna. Det känner jag att det inte passar in på mig.

Men tack.
tindraaa:

text


Jag förstår ju om du inte vill att dina föräldrar ska veta, men då frågar jag dig - vill du komma ifrån det här?
För om du vill bli av med det störda beteendet så kommer du behöva hjälp. Det kanske bara är bra om du berättar som det är för din psykolog, och låter denna berätta för dina föräldrar? Så folk omkring dig förstår och kan hjälpa dig att bli bättre.
Du började vid en väldigt ung ålder, och ju länge du fortsätter desto svårare kommer det vara att sluta spy.

Jag förstår verkligen vad du menar, att det är svårt att tänka sig själv som underviktig. Men med en längd på 162 cm och en vikt på 49 kg, ger dig ett BMI på 18,7.
Man kan visserligen inte gå exakt efter dessa tabeller, men man brukar säga att ett BMI under 19 är undervikt, så det skulle verkligen inte skada att gå upp några kilon!

Jag tycker absolut du ska berätta för din psykolog, så kan du få hjälp att lägga upp ett bätte schema på hur du ska äta osv [smile]
alohomora:

hur


Okej, nu kommer jag låta som värsta f*ttan dock. Men endå..
På ett sätt så vill jag vara liksom fin smal. Utan att behöva spy och gå runt och tänka att jag är ful och fet 24/7..
Men ändå så känner man sig som..ingeting utan allt detta.
Vem kkommer jag vara om jag inte har allt detta?
Jag vet inte, kanske inte något?

Jag är så frustrerad och osäker på mig själv just nu!
tindraaa:

Men ändå så känner man sig som..ingeting utan allt detta.
Vem kkommer jag vara om jag inte har allt detta?
Jag vet inte, kanske inte något?


Allt det du säger känner jag igen så väl, fattar verkligen vad du menar.

Men alltså även om du känner att ätstörningen får dig att må bra, (du kanske känner dig duktigare/i kontroll/mer värd?)så är det ju inte lösningen att spy upp maten och bli ännu smalare!
Det finns 100 % säkert en mer djupliggande anledning till att du håller på med detta, och du vet kanske inte ens själv vad det är!
Men i vilket fall så är det DESSA problem man måste ta tag i först!

Förra våren & sommaren var jag livrädd för höstterminen, jag hade sån ångest över vad jag skulle göra och vad folk förväntade sig av mig. Men när jag fick det utrett, skaffade planer osv - så var det som att allting bara blev så mycket ljusare, och jag mådde mycket bättre, och slutade i stort sett upp med att spy och satsade på att bli frisk.

Ta en funderare på vad - förutom ätstörningen - som är jobbigt i livet just nu. Det kan vara den minsta lilla saken som tynger dig! Och försök hitta nån lösning. Tro mig det kommer kännas mycket bättre [smile]
alohomora:

bättr


Skönt!
Men jag kan inte kalla detta en ätstörning, för ätstörning har man om man är så j*vla small, vilket jag inte är, kolla mitt album.
Jevligt stor skillnad till att va smal, och överdrivet samala, har någon form av en ätstörning anorexia t.ex .
Bulimi har man och man är smal eftersom man gör av sig med all näring, och jag känner att jag inte uppfyller ''kraven'' för en ätstörning.

Du kanske tycker jag låter idiotisk, men det är så jag tänker...