Forumet - Bulimi/aneroxia

Bulimi/aneroxia

532 1 12
Hej.
Jag är 18år och jag har alltid varit lite större än mina vänner. Så nu för tre månader sen bestämde jag mig för att gå ned i vikt så att jag kunde börja trivas med mig själv om ni förstår.
Jag började på itrim (en slags diet) och jag gick ner cirka 20kg.

Nu när jag skulle börja äta igen, en såkallad "upptrappning" sa de att jag kunde gå upp 1-2kg, men jag gick upp tre.... Mina föräldrar samt svärföräldrar har varit jätteoroliga då de sätt att jag gått ned i vikt (de vet att jag gått på itrim) men de har trott att det varit något mer..

När jag såg att jag gått upp dessa tre kilo fick jag panik och gjorde något jag lovat mig själv att inte göra, jag gick in på toan för att spy upp det jag ätit...
Jag väger nu 66kg och är 1.63m lång, jag vet inte om det tolkas som övervikt längre men jag ser på mig själv i spegeln och ser endast en äcklig ful person som har valkar, bristningar och en stor mage- det är i stort sätt det enda jag ser.

Jag lovade mig själv att aldrig göra om det, att spy på toan. Men jag gjorde det igen, och det har nu hänt varje kväll denna vecka och jag är på min andra vecka på upptrappningen. Jag får dåligt samvete efter och jag vet att det inte är bra, jag vet så himla väl att man kan slå ut organ och hejohå, men ändå överväger jag att det är viktigare att vara smal när jag inte vet att det är så.

Jaja, nu har jag berättat det. Jag är för feg för att berätta för mina föräldrar eller någon vän, jag vill verkligen för jag vill ju kunna sluta nu för att jag inte vet att det är bra- men något säger mig att jag då misslyckats, att jag är en misslyckad person för jag sa till mig själv att aldrig sjunka så lågt..

Nu har jag berättat hela min lifestory känns det som.. Men är det någon som har förslag på vad man kan göra? Jag vill sluta, men jag kan inte. Någon som känner liknande?
flesch:

Jag väger nu 66kg och är 1.63m lång, jag vet inte om det tolkas som övervikt längre


Det ligger inom gränsen för normalvikt.



flesch:

Men är det någon som har förslag på vad man kan göra? Jag vill sluta, men jag kan inte.


Man kan ofta inte sluta själv och speciellt inte när sjukdomen drar i en. Det blir ett begär helt enkelt. Vad du måste inse är att det inte är DU som känner dig misslyckad om du berättar för någon och får hjälp, det är ätstörningen och sjukdomen som trycker in såna tankar i ditt huvud. Det är inte du som vill spy, det är ditt tillstånd.

Skilj på den du är och det du råkat ut för. Berätta för dina föräldrar eller någon annan vuxen så snabbt du bara kan. Du är så långt borta från ett misslyckande man kommer om du vågar ta tag i det så fort som möjligt!
Man blir ju inte tjock på vanlig mat om man inte äter onyttiga saker exakt hela tiden. Man går BARA upp i vikt om man inte tränar och äter mer än vad kroppen förbrukar. Jag kan äta en stor portion onyttig mat nästan varje dag utan att märka det på vågen för att jag rör på mig och gör lite småträningar hemma med mina hantlar till musik.

Det där med dieter fungerar till viss del men när man slutar med en diet så kommer man ALLTID märka att man går upp lite extra igen om man inte börjar med en fysisk aktivitet. Det finns inga dunder dieter som stoppar hur en kropp faktiskt fungerar.

Att du går upp 3 kilon istället för 2 betyder ju bara att du måste ut och röra på dig mer. Man måste Kämpa för att gå ned i vikt och komma åt den vikt man vill ha. En diet kan hjälpa en på traven men bara för att man har haft en diet ändrar ju inte hur kroppen fungerar.

Det finns korta träningsprogram man kan göra hemma genom att bara stretcha och ha sig som gör att man förbrukar en rejäl mängd kalorier om man orkar hålla på,

Men att bara äta olika sorters mat och tro att maten ska forma kroppen är ju lite knasigt tänkande, Du måste SJÄLV träna och förbränna dina kalorier så att kroppen förstår att det är allvar.

En lätt sak att göra är att börja vandra/jogga några timmar i veckan, I längden kommer du att märka skillnad om du gör det till en vardaglig syssla.

Men som sagt så finns det hur många träningar som helst man kan göra som är lätta att hålla på med som ger bra resultat i längden.
Olycklig:

En lätt sak att göra är att börja vandra/jogga några timmar i veckan, I längden kommer du att märka skillnad om du gör det till en vardaglig syssla.

Men som sagt så finns det hur många träningar som helst man kan göra som är lätta att hålla på med som ger bra resultat i längden.


Jag finner det lite intressant att du ger viktnedgångstips och liknande när det TS säger är att hon har en begynnande ätstörning.

Spana också in:

timeisrunningout:

Jag finner det lite intressant att du ger viktnedgångstips och liknande när det TS säger är att hon har en begynnande ätstörning


Jag är en lite annorlunda person ;)

Jag tror att många ätstörningar är ett misstag som många yngre drar på sig när dom inte vet att matintaget inte är allt man behöver ändra om man vill gå ned i vikt på bästa möjliga vis, Att svälta sig själv kommer bara göra så att kroppen drar på sig extra mycket fett när kroppen verkligen får bygga upp sig igen. Våra kroppar är byggda för att på bäst möjliga vis överleva och trixar vi med kosten och ingenting annat så blir det obalans när vi skiftar kosten igen.

Hon skrev om att hon visste att hon kanske kunde gå upp 2 kilo men gick upp 3, Vilket jag tycker låter som brist på träning som förbränner det hon äter. Bra träning i längden skulle träna bort dom där extra kilona som hon bekymrar sig över
timeisrunningout:

Det ligger inom gränsen för normalvikt.Man kan ofta inte sluta själv och speciellt inte när sjukdomen drar i en. Det blir ett begär helt enkelt. Vad du måste inse är att det inte är DU som känner dig misslyckad om du berättar för någon och får hjälp, det är ätstörningen och sjukdomen som trycker in såna tankar i ditt huvud. Det är inte du som vill spy, det är ditt tillstånd.Skilj på den du är och det du råkat ut för. Berätta för dina föräldrar eller någon annan vuxen så snabbt du bara kan. Du är så långt borta från ett misslyckande man kommer om du vågar ta tag i det så fort som möjligt!


Jag simmar 2gånger i veckan, går 10 000steg varje dag och dansar zumba en gång i veckan.. Men under förra veckan var jag bortrest så hann bara simma två gånger..

Tack så mycket timeisrunningout. (ingen aning om hur man taggar). Jag ska försöka att berätta för någon snarast, men jag känner mig som sagt misslyckad på något sätt då jag ens börjat... Jag ska försöka iaf. Tack!!
flesch:

men jag känner mig som sagt misslyckad på något sätt då jag ens börjat... Jag ska försöka iaf. Tack!!


Det händer jättelätt att man dras in i sådana tankar och beteenden, speciellt efter en massiv viktnedgång. Huvudsaken är att du får stöd och någon att prata med - Ungdomar.se samarbetar till exempel med Riksföreningen mot ätstörningar som är en jättebra sida där du kan få råd och stöd. Känn dig inte misslyckad som trillat dit, känn dig stark som vågar se att det är en god idé att sluta! [smile]



Olycklig:

Jag tror att många ätstörningar är ett misstag som många yngre drar på sig när dom inte vet att matintaget inte är allt man behöver ändra om man vill gå ned i vikt på bästa möjliga vis,


Är du så oinformerad om hur ätstörningar fungerar tycker jag inte alls att du ska ge dig in i diskussioner som rör sjukdomen, helt ärligt.
timeisrunningout:

Är du så oinformerad om hur ätstörningar fungerar tycker jag inte alls att du ska ge dig in i diskussioner som rör sjukdomen, helt ärligt.


Jag menade Anorexia Nervosa och inte alla ätstörningar i världen, och med det jag skrev så menade jag att man måste inte svälta sig själv som vissa verkar få för sig 'psykiskt', Vissa tar det hårdare än andra.

Du tror alltså inte alls att Aorexia Nervosa är en psykisk ätstörning som 'kan' orsakas för att man psykiskt inte vill gå upp i vikt?

Hur som helst, är det fel att försöka ge tips på hur man kan gå ner dom där oönskade kilona som kanske är det som tynger ned en person vilket kaske kan leda till att denna person mår psykiskt dåligt?
Olycklig:

Jag menade Anorexia Nervosa och inte alla ätstörningar i världen, och med det jag skrev så menade jag att man måste inte svälta sig själv som vissa verkar få för sig 'psykiskt', Vissa tar det hårdare än andra.


Precis, vilket återigen bevisar att du missförstår poängen med tråden. TS säger att hon har kräkts upp mat. Det är tecken på bulimia nervosa, inte anorexia nervosa.



Olycklig:

Du tror alltså inte alls att Aorexia Nervosa är en psykisk ätstörning som 'kan' orsakas för att man psykiskt inte vill gå upp i vikt?


Anorexia är en psykisk sjukdom som kan startas av flera olika orsaker. En av sjukdomens effekter är en irrationell rädsla för viktuppgång - därav svälten. Det är inte ett fritt val. Anorektiker väljer inte att svälta sig som en bantningsmetod, anorektiker svälter på grund av ett psykiskt förbud mot mat och vilja att gå ner mer. Det är inte, som du försöker framställa det, en livsstil eller ett fritt val. Det är en hemsk och obegripligt svår tvångssjukdom.



Olycklig:

Hur som helst, är det fel att försöka ge tips på hur man kan gå ner dom där oönskade kilona som kanske är det som tynger ned en person vilket kaske kan leda till att denna person mår psykiskt dåligt?


Ja, det är alltid fel att uppmuntra någon som visar tecken på anorexi eller bulimi att fortsätta gå ner i vikt. Det är triggande och sänder helt fel signaler.
timeisrunningout:

Precis, vilket återigen bevisar att du missförstår poängen med tråden. TS säger att hon har kräkts upp mat. Det är tecken på bulimia nervosa, inte anorexia nervosa.


Så du utesluter att det är Anorexia för att hon kräks?
Folk kan kräkas upp mat med både Anorexia och Bulimia samt att man kan inte utesluta vad det är hon har genom det hon skrivit på denna sida än, AN orsakas ju också ofta utav bantning. Så att bara kolla på kräkningar är ju lite galet.

Sedan så skrev jag inte att hon kräks utav sin egen vilja som du verkar tro att jag skrev, Man springer väl och spyr för att man mår psykiskt dåligt?

Det jag menade med mitt första inlägg var att om man tränar bort onödigt fett så får man en fastare kropp, vilket tar bort valkar och sådant, Man måste ju inte rasa ned i vikt för man bygger ju också muskler, Jag har själv festliga valkar och skulle nog också tycka att jag såg värre ut än vad jag gör om jag hade samma problem.

Det är ju inte som att hon är överviktig eller underviktig i dagens läge om man går det hon skrivit,

Men hur som helst så tycker jag att hon ska prata med sina föräldrar för att få deras stöd och gå in på sidan du visade och kanske lite fler sidor där man kan få stöd och lite mer kunskap. Samt att kanske prata med någon som är specialiserad inom detta ämne.