Forumet - BUPfrågor

BUPfrågor

554 0 57
Vet att jag redan skapat en tråd om bup men jag vill fråga lite mer precisist om ätstörningar.
Hej jag heter Malin och jag har en ätstörning (eheheh, som ett AA-möte).
Men iaf, ska på möte den 15:e och mina föräldrar ska då närvara (panik) och så ska det vara med en kurator och en skolsköterska.
Jag vet att jag kommer få alla svar där och att denna tråden är totalt useless men jag är så sjukt äckligt nervös.
Så, nån som har erfarenheter av det?
Kommer de väga mig?
Kommer de att strunta i mig för att jag är fet eller kommer de hjälpa mig trots det och inte ge upp för att jag är totalt omotiverad till att bli frisk från det?
<reser mig upp>
- Hej Malin!
<sätter mig ned igen>

Ja, de kommer förmodligen väga dig och du kommer få en hel del frågor om vanor, tankar och känslor.
Dina föräldrar kommer antagligen vara med i samma rum och de kommer att dels lyssna och dels få berätta om dina vanor ur sitt perspektiv.
Jag fick dessutom fylla i typ 9 stycken såna där papper där det står ett påstående som man sedan ska betygsätta på en skala mellan 1-5 hur bra det stämmer in. [cheers]

Att du inte är motiverad kommer inte att göra stor skillnad sålänge dina föräldrar är motiverade. De har makten eftersom du inte är myndig än.

Försök vara trevlig och ärlig. Är du otrevlig och allmänt besvärlig ryker förmodligen dina chanser till att själv bestämma över behandlingen och de kommer bara tala med dina föräldrar över huvudet på dig.
Tough luck! Det suger hårt.

De struntar inte i dig utan du kommer snarare ha problem att bli av med dem, också efter att du friskförklarats.

Det är säkert olika för BUP inom alla olika städer, jag har bara haft kontakt med den i uppsala.

Är det för personligt att fråga vilken typ av ätstörning du har? [cute]

Spana också in:

Pakanajuhla:

Ja, de kommer förmodligen väga dig och du kommer få en hel del frågor om vanor, tankar och känslor.
Dina föräldrar kommer antagligen vara med i samma rum och de kommer att dels lyssna och dels få berätta om dina vanor ur sitt perspektiv.


Läskigt. Så länge mina föräldrar är där kommer jag typ tiga, kommer inte kunna berätta inför dem.

Pakanajuhla:

Att du inte är motiverad kommer inte att göra stor skillnad sålänge dina föräldrar är motiverade. De har makten eftersom du inte är myndig än.


Men de kan ju inte direkt tvinga mig att äta.
De kan ju inte binda fast mig och trycka i mig mat.

Pakanajuhla:

Försök vara trevlig och ärlig. Är du otrevlig och allmänt besvärlig ryker förmodligen dina chanser till att själv bestämma över behandlingen och de kommer bara tala med dina föräldrar över huvudet på dig.
Tough luck! Det suger hårt.


Jo det är sant. Jag är ganska öppen och ärlig i alla fall, har kunnat prata med min kurator på skolan ganska lätt om det och kunnat vara ärlig.

Pakanajuhla:

De struntar inte i dig utan du kommer snarare ha problem att bli av med dem, också efter att du friskförklarats.


Det hoppas jag inte [sad]

Pakanajuhla:

Är det för personligt att fråga vilken typ av ätstörning du har?


Jag vet inte riktigt själv vad jag har för ätstörning.
Jag vet bara att jag har en.
grodanboll_:

Du inte att du hade anorexi. Du tänker helt fel.


Nej jag uttrycker mig fel, jag menade för att ha en ätstörning öht.
Jag vet att man inte måste väga 35 kg för att ha en ätstörning. Men det känns som att de inte kommer ta mig på allvar för att jag inte är gravt underviktig.
SPiDERMANNEN:

Nej jag uttrycker mig fel, jag menade för att ha en ätstörning öht.
Jag vet att man inte måste väga 35 kg för att ha en ätstörning. Men det känns som att de inte kommer ta mig på allvar för att jag inte är gravt underviktig.


Alltså nej.

Det handlar fan inte om vikten. Beteendet.

Aja du får väl hjälp och förstår senare
ankzor:

Men, om du vet att du är normalviktig, hur kan du då ha en ÄS? Eller varför skulle duinte känna dig motiverad för att hålla den.


Jag vet att jag är normalviktig enligt BMI. men jag tror inte på bmi, jag tror på det jag ser i spegeln, och i spegeln ser jag ett fetto.
jag kan inte äta normalt. antingen hetsar jag eller svälter.
jag får ångest av det jag äter vilket leder till destruktiva saker.
jag har inte alltid varit normalviktig. jag vägde 48 kg i början av detta året och inte ens då kädne jag mig smal.