Forumet - Dagens barn och barnuppfostran får mig gråta.

Dagens barn och barnuppfostran får mig gråta.

4840 0 88
Jobbar på dagis den här veckan och har precis överlevt dag 2, gråter lite över att det är så hemskt.

Förstår inte hur föräldrarna kan låta barnen bli som dom är. Nånting jag inte förstår ännu mer är hur dagispersonalen kan fortsätta att "uppfostra" barnen som dom gör.

Nej jag är inget proffs när det kommer till barnuppfostran, men jag VET att det finns andra sätt än att bara kommentera ALLLLLLLLLLLLLT det som är fel/gränsfall med en arg och nästintill dum kommentar. När man inte uppmärksammar det bra.

Blir så frustrerad över att dom bara gnäller och är sura mot barnen. Visst, ska ni vara så så kan ni väl åtminstonde belöna dom när dom är duktiga.

Sen när nån av dom gråter så säger dom till dom istället för att fråga vad som är fel och komma fram till en lösning? Första dagen var det ett barn som fick ett utbrott som varade i 40-50min. Idag fick samma barn ett utbrott och när jag tröstade lite så var det över på bara någon minut. HALLÅ, BETYDER INTE DET ATT MITT SÄTT VAR BÄTTRE? Tydligen inte.

Usch, blev uppfostrad på samma sätt både hemma och på dagis, fast hemma så använde dom våld osv, det gjorde dom ju självklart inte på dagis. Jag blev ju osm jag blev, massor av felbeteenden och liknande. Stor chock? nej.

JAG ÄR FRUSTRERAD.

Så, hur bör man uppfostra barn?

Spana också in:

Dekadent:

När jag väl får barn så är regel nummer ett att jag ALLTID förklarar alla förbud osv osv så att barnet vet och förstår varför. Finns inget värre än "Du ska göra det för att du ska det. "


TACK!

Älskar att du tänker så [love]



Åtta:

Ger du ungen uppmärksamhet när den beter sig som en liten skit så lär den ju fortsätta med det.


Jo, men om man nu måste framkalla ett utbrott genom att rycka ifrån barnets gosedjur så får man väl ta och ta hand om ungen efteråt på ett bra sätt. Först så kan man ju förklara varför barnet inte får ha den, sen att man ska ta den osv.

Jag förstår att man kanske inte ska göra så om det är ett utbrott endast för att få uppmärksamhet. Men när det är saker som barn inte FÖRSTÅR så borde man väl kunna förklara osv.
Åh. Hade också praktik på ett dagis när jag gick i 7:an. det var kaos.
Var dock alla barnens favorit den veckan, ty jag var den enda som ens tycktes ge ett sken av medvetande om att barnen faktiskt existerade. min första uppgift första dagen var att ränna runt som en dåre och hindra barnen från att slå ihäl varandra. Någon meter bort sitter fyra stycken ur personalen och sörplar kaffe och tittar roat på medan en 13 år gammal tjej som är ny på stället får panik.
Efter ett tag så är barnen fredliga mot varandra och leker snällt. Ahopp. Vad gör man då liksom. Jo, två-tre år gamla Aaron har under hela krigsprocessen suttit vettskrämd i ett hörn, och går nu försiktigt fram till mig med utsträckta armar som tycktes betyda "vill upp i famnen". Jovars, jag tar upp pojken i famnen och skall just promenera vidare för att kolla runt vad barnen gör. DÅ kommer enn ur personalen fram till mig med skränig röst och brölar om att jag minsann "inte skall ha några barn i famnen, för det är orättvist mot de andra barnen!" för att sedan promenera iväg till kaffekokaren för dagens 17:e kopp. Och då var liksom hennes största bedrift på dagiset för den dagen. Och på detta vis fortsatte det ungefär resten av veckan.
Första frågan du skall ställa dig, är varför dagisfröknarna alternativt föräldrarna gör så. Svaret blir förmodligen att det är på grund av frustrationen över att vistas med skrikande barn hela tiden, eller någonting annat med nästintill samma innebörd. Den andra frågan du sedan bör ställa dig själv är, varför dömer jag dem?
Underlig:

HALLÅ, BETYDER INTE DET ATT MITT SÄTT VAR BÄTTRE?


Jo, visst. Jag tycker föräldrar idag är för slapphänta mot sina barn när dom gör fel. Likväl man tillrättavisar ska man vara lika snabb på att berömma barnet då det gör rätt.

KochamCie:

inte skall ha några barn i famnen, för det är orättvist mot de andra barnen!"


Jag tycker att du agerade rätt. Att förädrar idag är lata mot barnen har jag själv bedvittnat, men att dagisfröknar dessutom blivit det hade jag ingen aning om.
KochamCie:

Var dock alla barnens favorit den veckan, ty jag var den enda som ens tycktes ge ett sken av medvetande om att barnen faktiskt existerade


Åh samma här.

Amsle:

Svaret blir förmodligen att det är på grund av frustrationen över att vistas med skrikande barn hela tiden, eller någonting annat med nästintill samma innebörd


Men dom skriker ju inte helatiden. Och även fast om dom skulle det så har dom ju inte rätt att förstöra en massa barn.

Vi tar exemplet att en tjej var såååååå stolt över att hon kunde tvätta händerna själv. "Fröööken titta va jag gör, va jag kan tittaaa" hon svarar "MEN EMILIA DU MÅSTE VÄNTA PÅ KRISTINA!" skitsurt.

Eller när en kille tappade en pusselbit på golvet "MEN THEODOR, SLUTA KASTA SAKER OMKRING DIG!" (och NEJ skyll inte på att hon inte såg riktigt, för det gjorde hon)

Eller när en 2årig kille tappade en sked.

Finns tusentals exemplar.

Amsle:

Den andra frågan du sedan bör ställa dig själv är, varför dömer jag dem?


Förmodligen för att det finns något att döma.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Patric:

Jo, visst. Jag tycker frädrar idag är för slapphänta mot sina barn när dom gör fel. Likväl man tillrättavisar ska man vara lika snabb på att berömma barnet då det gör rätt.


Men FÖRKLARA då vad som är fel och VARFÖR, inte skäll sönder barnet när den gör nånting det inte visste var fel.
det beror på hur man är som barn, jag tycker inte det viktiga är hur man uppfostrar ett barn... Det är viktigt men inte det viktigaste, enligt mig.
Det viktgaste är kommunikationen, att man inte låter den svalna.
Det är också mycket viktigt att lära barnen det rätta och tydligt förklara varför och hur konsekvenserna medföljer, även om barnet inte förstår så mycket så får den iaf ett hum om varför man inte bör göra vissa saker.
Att man även ger anledningar får kanske barnet att bli mer intresserad och undra mer, på så sätt fungerar kommunkationen bättre än om man bara ska säga "Nej, gör inte så." eller slå till barnet.

Man ska skapa tillit mellan sig själv och barnet, man ska bli som en beskyddande, bästavän tycker jag. Det blir fortfarande, självklart, inte detsamma som ren vänskap men det fungerar säkerligen bättre än att bara vara en förälder.

Det där jag sa om att det handla rom hur man är som barn

Åh, nej, skitsamma.
Orkar inte predika.
detberorpå:

det beror på hur man är som barn, jag tycker inte det viktiga är hur man uppfostrar ett barn... Det är viktigt men inte det viktigaste, enligt mig.


Sant[y]

detberorpå:

Man ska skapa tillit mellan sig själv och barnet, man ska bli som en beskyddande, bästavän tycker jag. Det blir fortfarande, självklart, inte detsamma som ren vänskap men det fungerar säkerligen bättre än att bara vara en förälder.


Bra skrivet, att bara stämpla sig själv under kategorin förälder för barnet är inget bra. Barn måste kunna känna vänskap mot förädrarna.
Igår så satt det en liten kille på 3-4 år på mattan när det var samling med ett gosedjur. Eftersom han inte kan höra så fick han aldrig veta varför dom tog det ifrån honom eller nånting (ja dom kan tsp). När han började gråta så blev dom arga och sa åt honom, det hjälpte inte så en av fröknarna släpade ut honom och lät honom grråta i 40-50min.

Han är den ENDA som inte hör på den avdelningen. Han är för det mesta ensam då dom andra barnen inte kan/vill kommunicera med honom. Så hela morgonen idag så var jag med honom. Han ledde mig lite överallt, jag läste för honom och liknande och han var så nöjd och duktig.

Han grät dock senare på dagen för att en av fröknarna hade släpat in honom och han inte förstod varför. Jag sa åt honom att alla barnen skulle gå in och att vi skulle leka lite sen äta och sen så skulle han få gå ut igen. Han slutade gråta på direkten och började leka med mig.

Gillar att det enda som behövs är bra kommunikation och att man ändå väljer att skita i det.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


detberorpå:

Det viktgaste är kommunikationen, att man inte låter den svalna.


SÅ SANT.

detberorpå:

Det är också mycket viktigt att lära barnen det rätta och tydligt förklara varför och hur konsekvenserna medföljer, även om barnet inte förstår så mycket så får den iaf ett hum om varför man inte bör göra vissa saker.


Ja!

detberorpå:

Att man även ger anledningar får kanske barnet att bli mer intresserad och undra mer, på så sätt fungerar kommunkationen bättre än om man bara ska säga "Nej, gör inte så." eller slå till barnet.


PRECIS

detberorpå:

Man ska skapa tillit mellan sig själv och barnet, man ska bli som en beskyddande, bästavän tycker jag. Det blir fortfarande, självklart, inte detsamma som ren vänskap men det fungerar säkerligen bättre än att bara vara en förälder.


[love]
Har inte varit så på något av dagisen som jag jobbat på, fast någon bitter klimakteriekossa här och var finns det väl alltid.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Amsle:

Svaret blir förmodligen att det är på grund av frustrationen över att vistas med skrikande barn hela tiden,


Är man så känslig för ljud och stress att man blir känslokall mot barnen så ska man varken ha barn, eller jobba med dem.