Forumet - Dagvård för anorexi?

Dagvård för anorexi?

2203 0 15
Jag är 17 år och har nu gått på Scä för min anorexia i ett halvår. Mitt BMI ligger någonstans på 16,7 (är 175 cm och väger 51 kg tror jag...)

Nu när skolan började igen kände jag att det inte alls skulle funka att fortsätta i den öppenvård jag gick i, jag häller bara ut näringsdrycker, kastar mat, laxerar, ljuger osv... Det funkar helt enkelt inte.

Jag sa att jag ville ha mer hjälp, eftersom jag verkligen vill ur det här, ha ett liv att leva. Har i stort sett haft problem med maten och mitt utseende i tio år. Min läkare skickade en remiss, men drog sen tillbaka den. Hon tyckte att jag kommit för långt. De som var på dagvården var sjukare än mig, enligt henne. Men problemet är att jag ljuger för dem också, jag säger att jag äter mer än jag gör. Visst, jag går upp i vikt, men det är för att mina föräldrar har järnkoll på mig när de kan...

Imorgon ska jag på planering där. Tänker prata med dem om dagvård igen, annars funderar jag på att söka till Capio.

Vet någon här om det finns "viktgränser" på dagvården, något man inte "får" väga över för att vara där, om det är omöjligt för mig att komma dit pga min vikt? Eller går de helt enkelt utifrån tankarna som de säger?

Spana också in:

Khrysos:

Inte för att jävlas men ofta man har utseendekomplex när man är sju år? Kan man ha det?! Låter inte verkligt i min hjärna...


Jag hade precis börjat ettan, skämdes för min kropp och mitt utseende. Jag kopplade inte ihop det med maten, utan mådde bara dåligt över mig själv, tyckte att jag var tjock och att jag vägde för mycket. Då var jag sju.
Khrysos:

ofta man har utseendekomplex när man är sju år?


inte ofta, men det händer.
minns nån morgon jag vaknade och tittade på min mage och tänkte "oj vad fint smal jag är idag" eller när mitt mål var att gå ifrån skolmatsalen hungrig. Det förekommer anorexi hos barn, men det är inte lika vanligt som hos tonåringar.
Hej!
Man kommer allra längst med ärlighet! :)
Jag har gått på SCÄ i snart två år nu och innan dess var det capio i drygt 8 månader med inläggning och dagvård, en vända på BUP han jag med däremellan också.
Vad jag menar med ärlighet är att ingen kan hjälpa dig om du inte är ärlig mot dina behandlare och mot dig själv.
Sätt dig ned och skriv ned exakt vad du känner, hur du mår, på vilka sätt du fuskar och om hur dina föräldrar har koll på dig hemma. Sen tar du med dig det nästa gång du ska till SCÄ. Visa för dina behandlare och se vad ni kan komma fram till, det brukar vara lättare på det sättet, då vet du att du får med allt.
Kanske finns det andra möjligheter än deras dagvård för dig. Jag tycker det låter jättekonstigt att du skulle vara för "frisk" för dagvården... Många med normalvikt går där... På IDUN är man aldrig för frisk! Där finns det alltid något att jobba med. Men jag gissar att det är gamla nike du ska söka till? Du verkar i alla fall knappast vara för frisk för det... [shake]
Men om du inte kan få hjälp på dagvården så kan de kanske göra något annat som hjälper dig, stödja dina föräldrar i hur de ska hjälpa dig osv. Fråga mer exakt varför du inte får börja dagvården... Du förtjänar ett bättre svar än: du är för frisk :S
lycka till!
Um, ditt BMI kan ju knappast anses vara för mycket för att få en plats på en ätstörningsklinik. [confused]
Det är ju olika från klinik till klinik, på mando till exempel så handlar det inte enbart om ens BMI eftersom att de flesta med ätstörningar faktiskt är normalviktiga(tro det eller ej).
Men din vikt är iallafall inte för mycket.

Faktiskt så tycker jag att det är aningen fel att "kicka ut" de som plötsligt nått sin normalvikt igen.
Hallå, som om det inte är då en ätstörd mer än allting vill ned igen?[confused]

Hur en människa beter sig behöver ju inte precis alltid bli bättre ju mer den går upp i vikt~[rolleyes]