Forumet - Dålig aktuell skolgång

Dålig aktuell skolgång

77 0 29
Finns skitmånga där ute som har det som jag, jag vet det för att jag sett det.
Var ska man börja? Sena ankomster, ingen koncentration, kompisarna är roliga, och nu har frånvaron höjts till 22 % vilket betyder inget studiebidrag, och gå om ettan för min del - pågrund av att jag bara har en priv-plats.
Jag tänker inte gå om. Jag svär jag hoppar av. Finns inga jobb dock. Känner mig så jävla misslyckad. FÖR OM DE ÄR SÅHÄR SÅ ÄR MAN MISSLYCKAD.
En bugg i systemet, hör ni inte, vi som är så här vi platsar inte i dagens system?! [cry]

Spana också in:

priv-plats är typ prövo-plats, som en riktig om man sköter sig.

vet inte vad jag ska ta vägen, åkte till skolan idag på morgonen och går in i klassen och då har min mentor sagt att jag ska gå om [cry]

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Det finns andra vägar än gymnasiet.


Som vadå, liksom som man kan göra just NU? :( Finns ju inga andra utbildningar, och vilka jobb vill ha en liksom? [sad]
Ta ett sabbatår och vila? Eller gå i skola distans? Då kan du läsa hemma = inga mer sena ankomster och du läser vilken tid på dygnet du vill.
buggen:

Som vadå, liksom som man kan göra just NU? :( Finns ju inga andra utbildningar, och vilka jobb vill ha en liksom?


Jag tror hon menar folkhögskola.
För allas info.
I sjuan fick jag diagnosen depression, vissa människor har känsligare att bli det än andra. Detta ledde till att jag drog mig undan, jag var redan blyg som barn och mina vänner tog ut sina agressioner(?) på mig, jag var konflikträdd och efter ett tag fick jag även diagnosen social fobi.
Detta gjorde att jag gick ur nian med noll betyg, pågrund av att jag mådde så sjukt dåligt.
Jag kom in på Estetiska Linjen, Bild på grund av mina estetiska intressen, kunnande och förmåga. Hade aldrig varit så lycklig i hela mitt liv innan.
Jag trivdes i klassen, och hela jag blev en ny människa.
Istället för depression fick jag grov beslutsångest och övriga ångestanfall, men mellan de stunderna är jag världens gladaste människa. Ett jävla ecstasy-fall kan man kunna tro att jag är. Éftersom jag fick så bra och många vänner så började jag jobba på min sociala sida istället och fick istället koncentrationssvårigheter.
Nu är jag ganska populär, för folk vet att jag är mig själv och tycker kanske det är lite häftigt med någon som struntar i regler och rutiner och lever efter sina känslor fullt ut (vilket egentligen inte alls är bra). Och nu ska jag gå om, nu kommer smashen rakt i ansiktet.

Jag har liksom två vägval just nu, det ena är att gå om ettan och troligen så småninom tappa kontakten med de som betyder mest för mig (that's what i do) och satsa på skolan (fast det kommer bli samma skit igen på grund av att min phykiska instabilitet stadigt står kvar) eller så hoppar jag av nu, get a low-payed-job, umgås med mina vänner, bor med min pojkvän kanske till och med. Liksom, jag det är inte så att jag satsar "lågt" men världen går ju ändå inte under. Jag är lugn nu, det märks, inte hysterisk längre... Fiskrensare i Norge? Jag lär ju tjäna mer än vad ni gör jävla samhällare.