För några år sedan fick min mamma cancer som hon klarade sig igenom, dock blev åren efter det ett helvete. Hon förändrades på något sätt och fick ett slags kontrollbehov som jag aldrig hade sett innan. Jag är alltså 18 år och andra året på gymnasiet blev jag deprimerad. Det var som att allt kom tillbaka från den tiden mamma fortfarande hade cancer. Detta gjorde att jag inte orkade gå i skolan och missade typ två skoldagar varje vecka ungefär. Träffade skolkurator och psykolog regelbundet. Det blev bättre sommaren 2017, trodde jag. Nu har min mammas kontrollbehov börjat påverka mig igen. Detta hände i tvåan också vilket inte hjälpte mig igenom deppressionen alls. Hon säger konstant vad hon vill att jag ska bli när jag blir stor, vilken slags kille jag ska dejta, att jag har för få vänner osv. Sedan ringer hon min skolkurator hela tiden utan att vända sig till mig och fråga hur jag mår. Är lite lost, vet inte vad jag ska göra. Vill inte gå igenom samma helvete i trean men det kommer det bli om jag inte gör något känns det som. Ibland får jag känslan av att det är något riktigt fel med henne, något psykiskt och hon fattar inte när jag pratar med henne och berättar hur jobbig jag tycker hon är. Skulle verkligen behöva lite tips och råd just nu..