Forumet - dålig självkänsla

dålig självkänsla

369 0 14
Jag är 14 år 173 cm lång och väger 51 kg, när jag var hos skolsköterskan sa hon att jag vägde för lite och mitt bmi är för lågt. Men trots det så känner jag mig jättetjock och jag vill gå ner i vikt, jag vill inte känns såhär! om jag t.ex. fikar med mina vänner så får jag dåligt samvete efter och ångrar mig. Jag vill kunna vara glad och strunta i dem här tankarna men det går inte. Vad ska jag göra? Jag har så dålig självkänsla och jag blir verkligen deppig av det här.
Asså det är inte det att jag skippar maten men om jag äter godis eller något annat onyttigt så blir jag deppig.

Så, vad ska jag göra? Hur ska jag tänka för att kunna leva 'normalt' och vara glad?

Jätte tacksam för svar!

Spana också in:

yeey:

Så, vad ska jag göra? Hur ska jag tänka för att kunna leva 'normalt' och vara glad?


Prata med en kurator eller ta kontakt med en dietist. Skippa inte mat, vad du än gör, då du verkar ha grund för anorektiska tankar, och därmed har hög risk att sjunka ner riktigt långt i den helvetes-bergochdalbanan. Ät och försök njuta!
I dagens läge är det väldigt mycket krav på oss kvinnor, tjejer.. det är ju krav på männen också men på ett annat sätt.. Vi kvinnor tänker väldigt mycket på vårt utseende och vi ställer mycket krav på vårt utseende som kan leda till något livsfarligt..anorektiker.
Men vad är det som vi påverkas av? varför ställer vi så mycket krav på oss själva om vårat utseende? är det så viktigt? vad kan hända om det blir till överdrift? vad kan man göra åt de?

det jag tror vi påverkas av är framförallt bilder. Bilder i tidningar, på TV, datorn..överallt. Bilder på kvinnor, tjejer som vi tycker är perfekta, som vi själva anser som perfekta..
Dom är smala, en perfekt slimmad kropp, med bröst som får männen att titta lite extra, höfter o midja som sitter som klistrat där de sitter, inte ett ända spår av någon fett kant..ett ansikte som är perfekt format, inte ett ända märke..inte en ända rynka i pannan eller finne..ögonen som är perfekta, leendet, näsan..inte ett ända tecken på något som borde ändras alls..inte nått..!
Men för fan. Det är sjukt. Dom som lägger ut såna här bilder borde kastas i en kompost nånstans[mad]...
Bilderna har redigerats och gjorts om. De har tryckt in kroppsdelar på personer eller tryckt ut vissa delar..och tagit bort vissa saker så bilden ska se så bra ut som möjligt[tard]sjukt!!..och dessa bilder får vi se på sen. dessa bilder som inte är sanna..vi fattar inte de.
vi får uppfattningen om att det är sådär man ska se ut, så man ser ut.. och sen kollar vi oss själva o tänker: jävla skit..jag ser för jävlig ut..måste banta..måste göra nått.. det är så. om man kunde sluta tänka ibland..
för en del så blir det bara värre och det leder till en riktning som man inte riktigt kan styra över själv..man behöver hjälp för att hitta riktningen tillbaka, till det normala. Genom att prata om det. Med en kurator eller en psykolog. men det är inte enkelt. jag har inte varit med om det själv.. men jag förstår att det inte är enkelt.. men man får inte ge upp, fast man är nere i skiten och känner att allt är omöjligt.
Du är fin som du är. Du har en unik kropp och själ och den har bara du, ingen annan. Ja tycker du ska ta vara på den. Vara nöjd över att du är just du. Ingen annan har likadana kroppsdelar som du..ingen annan ser likadan ut som du.. du är FIN![bigsmile] och du är en del av allt. Dina rörelser, din stil, dina ögon, din kropp, ditt skratt, händer, ditt allt är underbart. Inget behövs ändras.. Vi lever i en värld där vi måste ta vara på varandra och hjälpa varandra. Du ska inte behöva känna så som du känner.. du ska vara lycklig, ha kul..leva livet. med inga bekymmer..men det är ju så att vi inte kan styra över allt vi känner och inte känner..vi kan inte bara bestämma oss för att sluta känna de o de och sluta tänka på de o de.. det går inte. Vissa saker går, men en del saker kan vi inte styra över.. utan vi behöver hjälp.
Hjälp som finns att få. Och det är inget fel.. det är modigt att fråga om hjälp. Alla behöver hjälp nån gång. Vi behöver varandra och vi ska hjälpa varandra, så är det och så går det till..
tycker du ska tänka lite på vad jag skrivit, kanske har skrivit för mycket..men det är såhär jag tänker. och jag tycker att det är såhär.
ha det fint.[smile]
yeey:

Så, vad ska jag göra? Hur ska jag tänka för att kunna leva 'normalt' och vara glad?


Du ska inte strunta i mat. Du kan strunta i onyttiga saker som att äta massor med godis osv. Men en sak bara.. det spelar inte så mycket roll på VAD du äter utan HUR du tänker om allt. Du verkar tänka väldigt mycket på mat? Du måste på något sett insé att du inte är tjock. Och som du säger detta med självkänslan spelar stor roll. Du kanske kan gå hos en kurator osv, egentligen vill jag inte rekomendera kuratorer då jag har väldigt dåliga minnen av de. De kan inte sitt jobb tycker jag, hört många andra som tycker samma. Men testa, och känns det inte bra. Så sluta gå hos henne/honom Direkt! Du kanske kan prata med dina föräldrar? Kompisar som du litar på?

Och om du sitter och stoppar i dig massa godis, kakor, läsk och choklad tex, så är det inte så konstigt om man får dåligt samvete. Det får de flesta faktiskt. Men det är när du inte ser dig själv på ett normalt och realistiskt sett (alltså att du ser dig själv tjockare än du är - i verkligheten!) det är då, det börjar bli farligt. Och när du tänker på varje liten sak du äter. Då kan man kalla det en ätstörning. Ingen anorexia eller bulimi eller något sånt, inte än, men en störning - något som stör dig och kommer ivägen när du ska äta.

Du, bara du själv avgör hur allvarligt du tycker det är. Du kanske kan försöka komma över det själv och insé att dina problem inte var så allvarliga, eller så tycker du att det verkligen är ett problem. Och då finns det folk som kan hjälpa dig. Börja prata med någon nära dig, en familjemedlem, en vän? [smile]
yeey:

Jag är 14 år 173 cm lång och väger 51 kg,


Hej, jag är 18 år 175cm och väger 52 kg, och kille. Alltså ganska lika dig, så du är absolut _inte_ tjock. Visst, jag har svårare att få tjejer intresserade av mig gentemot mina kompisar, men man får leva med det, även om det suger ibland. [n]

Annars; prata med dina föräldrar om du kan. [y]
yeey:

Vad ska jag göra?


Sluta ta del av thinspirationkulturen, dvs sluta glo på dåliga tv-program (helst tv i största allmänhet) där ytliga framgångsrika personer berättar om sina knasiga liv, sluta läs tidningar med dito innehåll, sluta tro att alla människor och framförallt killar vill att du ska se ut och bete dig på ett behagfullt och tråktjejigt vis och skaffa bättre självförtroende osv.

Övriga alternativ:
- Åk till en plats/ett land där dina ideal inte passar in och du således inte behöver tänka på dem, typ Uganda lr Republiken Unionen Myanmar.

- Börja med nån cool aktivitet som du vet att folk tycker är sexig (typ segelflygning eller djuphavsdykning) så slipper du kompensera med att tänka på mat helatiden pga folk vill ligga med dig ändå.

- Skriv en bok om dina problem och hoppas att du bearbetat allt när den är klar så att du kommit över det hela.

- Fyll år ett par gånger.
Man kan faktiskt påverka sina tankar, även om det är väldigt svårt. Nästa gång du får skuldkänslor över något du ätit, tänk så här:
- Vad beror skuldkänslan på? (pajen kanske då exempelvis)
- Har skuldkänslan en riktig grund, dvs är den rättfärdigad? Alltså, vilka negativa konsekvenser kan pajen få? (tex rädd att gå upp i vikt? är det verkligen troligt att det sker för att jag åt en paj? nej!
- Varför åt jag pajen? (gott, trevligt, fika med vännerna)
Om jag åt pajen för att det är mysigt att fika m vänner och gott m en paj, då gjorde jag något för att göra mig själv glad.
- Får jag skuldkänslan trots att jag gör nåt jag gillar? (svar ja - då ska du trycka undan negativa känslan, för man kan ju inte ha skuldkänslor när man gör nåt som gör en glad!)