jag kan inte skilja kärlek från vänskap.
jag tror inte det finns nån skillnad förutom att vissa vänner vill man knulla för min del ä'r det inga tjejer jag vill knulla.

jag är emotionell

jag tänker mig att jag kan bli kåt på en kille men ej kär i honom fast inget av det har hänt

Har också tänkt på detta. Borde vara såhär.
Men har tänkt, antingen attraheras man av samma kön. Eller så blir man både kär och attraheras. Eller finns det fall då man blir kär och inte tänder på personen? Känns skumt. Låter mer som nån form av stalking-känslor.

Jag har själv tänkt att jag nog kan attraheras av kvinnor. Men, kär skulle jag nog aldrig bli.

framtidskon:

jag kan inte skilja kärlek från vänskap. jag tror inte det finns nån skillnad förutom att vissa vänner vill man knulla för min del ä'r det inga tjejer jag vill knulla.

Enkelt; är du kär så tänker du på personen hela tiden. Du vill prata med personen och försöker febrilt få kontakt med personen.

Du gillar att umgås med personen.
Vänskap däremot - skippa hela delen med att tänka på eller förska få kontakt med personen hela tiden.

mnjae. om man gillar någon, men inte känner sig attraherad av den, är det väl bara en kompis typ? ser inte riktigt hur man är "kär" isf.

Pralinpåsen:

det va ingen bra förklaring

framtidskon:

det va ingen bra förklaring

var det ju...
är det någon person du tänker på hela tiden eller vill prata med dygnet runt så är du antagligen kär

honolulu:

men tänk om man bara blev kär i ­­men inte tände på personer av samma kön?

tror ej jag riktigt kan tänka mig in i den situationen alls.

kan man va kär och samtidigt inte vilja ha sex med personen?

samtidigt lyckades man ju med detta när man var typ 7 men... jag vet inte

iofs kan väl asexuella personer vara kära fastän de ej vill ha sex.

komplicerat det där

Jag tror inte jag besitter förmågan att bli kär i killar. Inte heller attraheras jag till dem sexuellt. Jag är dock öppen för förändring, skulle det ske.

Jag tror att killar (nu talar vi kön utifrån yttre biologiska attribut, i det här avseendet tar jag inte hänsyn till genusdebatten) jag möter automatiskt placeras i mitt "kompisfack". Därmed blir de känslor som växer fram gentemot personen av vänskaplig natur och inte mer. Med tjejer är det en helt annan grej, och på grund av den sexuella spänning som alltid finns (om än i mindre eller större utsträckning) på grund av min läggning så undrar jag om jag någonsin "fullbordar" placerandet av en tjej i kompisfacket: risken finns väl för att någon känsla utöver det vanliga ska blomma upp. Så är det inte med killar - jag vet hur jag vill ha det med dem, i alal fall än så länge.