Forumet - Debatten om arbetsförmedlingen.

Debatten om arbetsförmedlingen.

5392 0 48
En debatt om Sveriges "mest hatade myndighet" (citat från boken) har blåst upp efter Roland Paulsens bok "Vi bara lyder". Boken är en ordentlig sågning utav dagens arbetsförmedlingen och ett ifrågasättande av dess funktion. Klistrar in en recension från SvD:

Arbetslivets myter punkteras briljant

Roland Paulsens skildringar av livet på Arbetsförmedlingen , med tjänstemän som nitiskt tvingas följa absurda regelverk, har ofta en vemodig och poetisk komik över sig, skriver Isabelle Ståhl.

Roland Paulsens fängslande och poetiska studie av Arbetsförmedlingen får mig att tänka på den särskilda sorts apati jag ser hos dem som är kring 20 i dag: kraftlösheten och oron, känslan av att ha kommit för sent, att man redan ligger efter och att framtiden såväl som det förflutna bara är ett slags utsmetat nu. Man går bara på kurser där man övar sig på att verka anställningsbar: CV-kurser hos Arbetsförmedlingen, kurser i att skriva högskoleprovet, kurser mot den depression man får som arbetslös. ”Jag borde bli lärare! Är lärare bra? Vad tycker du!?” utbrister de, för att nästa sekund konstatera att det bara krävs 0,1 på högskoleprovet för att bli lärare och att det vore mycket bättre att bli idrottspsykolog eller volontär i Sydamerika.

Vad man än gör finns det någon annan som gör något bättre och mer intressant. Möjligheterna tycks samtidigt tvingande oändliga och helt omöjliga att nå. Söker man ett jobb på McDonald's i grannkommunen är det minst femhundra som sökt samma jobb.

Deras verklighet är ljusår från den efterkrigstidsgeneration som Roland Paulsen skriver om i ”Vi bara lyder”. Tanken på att det efter kriget fanns ”för mycket jobb” är hisnande. 20-åriga arbetssökande kunde ställa krav som ”inte maskinskrivning”, ”arbetstid 10–14” och ”inte för långt från hemmet”.

I dag finns det 400 000 arbetslösa och 40 000 utlysta tjänster. Hur mycket varje anställd kan producera – produktiviteten – har radikalt ökat och fortsätter för varje år att öka, trots det har arbetstiden inte sänkts sedan 1976. Tvärtom håller vi för första gången sedan industrialiseringen på att förlänga arbetstiden genom att höja den ålder som krävs för full pension. De få som har arbeten får behålla dem allt längre.

Trots detta har Arbetsförmedlingen fortfarande full sysselsättning som mål. Förr var den en förmedling av tjänster. Efter en reform 2008 blev den en myndighet, som verkar se det som sin främsta uppgift att skuldbelägga och kontrollera människor som inte arbetar. Arbetslinjens själva essens är att arbetslösa ska må sämre.

Nio av tio hittar jobb på andra sätt än genom Arbetsförmedlingen. Man kan fråga sig vad det är den egentligen gör; vad händer med de 72 miljarderna i omsättning – en summa som motsvarar tio miljarder mer än statens utgifter för vård och omsorg?

Dess popularitet har hur som helst inte ökat sedan reformen. Antalet hot, våld och bränder mot Arbetsförmedlingen har tredubblats de senaste åren, med 398 år 2009 till 1001 till 2013.

”Vi bara lyder” är en briljant existentiell skärskådning av en myndighet där tjänstemän nitiskt tvingas följa absurda regelverk de själva inte tror på och där de som klarar sig är de cyniska och positiva, de som inte tänker. Handläggarna försöker att inte ställa sig frågor om meningen och värdet med verksamheten. Om den erfarna ungdomshandläggaren Lillemor blir arg på något föredrar hon att gå till gymmet. ”Och svettas. För då tänker man på någonting annat. Då frigörs hormoner, man rensar huvudet och man får en annan distans. Så sover man gott trots allt.”

Roland Paulsens bok kastar också ljus på det absurda i att unga människor förväntas hitta sin väg in i samhället genom arbetet, trots att det mindre än någonsin erbjuder fast mark att slå rot i. Dagens unga kastas ut på en marknad av otrygga tillfälliga anställningar som gör det omöjligt att planera för framtiden. De utsätts för en ständigt återkommande förnedring inför myndigheter och arbetsgivare. De tillhör prekariatet, den växande klass som snart inkluderar så pass skilda samhällslager att en ny solidaritet framstår som oundviklig, enligt Roland Paulsen. Jag hoppas att han har rätt.

Hans skildringar av livet på Arbetsförmedlingen har ofta en vemodig och poetisk komik över sig. Intervjuerna med Arbetsförmedlingens gamla chef Angeles Bermudez Svankvist och Sven-Otto Littorin som pratar om ”the sweet liqueur of being independent” är mycket underhållande, men lite väl mysiga och försonande.

Det sägs ofta att vi lever i ett kunskapssamhälle och att vi får en allt mer komplex arbetsprocess, vilket skulle betyda att dagens arbetsliv kräver allt längre utbildning. ”Vi bara lyder” punkterar dessa myter. I själva verket blir många arbeten allt enklare och automatiserade. För fyrtio år sedan var exempelvis industribagaren tvungen att veta något om jäsningsprocesser och gräddningstemperaturer. I dag räcker det med att kunna klicka på ikoner som sätter i gång automatiserade processer. Akademiska meriter krävs för jobb där utbildningen inte gör någon nytta.

Enligt en Gallupstudie från 2013 upplever ungefär 13 procent av jordens lönearbetande befolkning att de har ett utvecklande och engagerande arbete. Vår hälsa förbättras motsvarande en föryngring på åtta till tio år när vi pensioneras. Kanske är det som Roland Paulsen skriver just för att människan inte är lat som hon helst håller sig undan arbetet. Därför att lönearbetet – liksom åtgärderna som ska få oss att arbeta – fungerar förslappande, intellektuellt och fysiskt.

När jag läst färdigt ”Vi bara lyder” ekar särskilt en av dess frågor kvar i mig.

Hur kunde vi någonsin gå med på att förvänta oss så lite av livet?"

http://www.svd.se/kultur/litteratur/arbetslivets-myter-punkteras-briljant_4396959.svd

Hur tänker ni kring arbetsförmedlingen och dess funktion? Har du själv varit i kontakt med arbetsförmedlingen, hur upplevde du det?
Ett av de mest talande exemplet på den stora förändring av dagens arbetsförmedling från den tidigare är datorsystemet platsbanken. Tidigare arbetade arbetsförmedlare med just förmedlingen. De matchade tillgängliga jobb med de arbetssökande. Hela den originalfunktionen har tagits över av ett datorsystem som lägger ut alla tillgängliga jobb och detta administreras av inte mer än runt 13 personer. Ändå finns det runt 12 000 anställda och de omsätter 72 miljarder kr som det står i artikeln.

Spana också in:


SvenskWithAttitude: Nu är det ju inte deras fel att vi har höga skatter.
Du får förklara mer ingående..? Vad menar du?
iosib: sjuttiotvå miljarder?! shit. arbetsförmedlingen får mer än försvaret och har ännu mindre att visa för det.

ja, lägg ner skiten. vad gör tolvtusen fler arbetslösa, liksom.
Det beror ju på vad man menar att de ska ha för resultat. Om man ser arbetsförmedlingen som den samhällsapparat som den var innan har den ju som du säger inte mycket att visa för det. Men då hela deras tidigare uppgift har automatiserats och de ändå har anställt så många fler så inser man ju snabbt att de har en annan uppgift som inte speglar namnet. Denna uppgift handlar om kontroll, och är till för att stödja arbetslinjen. Arbetslinjen säger att det ska löna sig att arbeta vilket inverterat betyder att det ska straffa sig att vara arbetslös. Det gör det iom ständig kontroll från AF, fas 3 och liknande. Så om man ser till deras riktiga uppgift så skulle jag säga att de lyckas exemplariskt. Det är ett helvete att vara arbetslös.
Tickstart: Tja, har inte så stor erfarenhet av Arbetsförmedlingen men den lilla jag har säger mig att de är rätt värdelösa. Ännu en gammal socialistinstitution som släpar kvar.
En gammal socialistinstitution säger du? AF har inte alltid varit en myndighet utan under socialdemokraternas tid var det helt enkelt en förmedling. AF som det är idag handlar ju mer om att straffa arbetslösa, vilket är i linje med borgarnas (även de rödas då båda driver arbetslinjen) ideologi. Vad skulle det borgerliga alternativet vara då menar du? För vi har ju 400 000 arbetslösa och 40 000 lediga jobb.


Zodd: Jag känner inte till någon som har positiva erfarenheter av AF. Den borde läggas ner.
Som jag skrev till iosib så beror ju det mycket på att förväntningarna av AF inte är i linje med vad AF faktiskt sysslar med i verkligheten. När folk kommer dit förväntar de sig att få ett jobb, så som namnet på myndigheten säger, men det är ju inte deras primära uppgift längre. Klart att folk blir arga när AF sysslar med något annat än vad som sägs utåt. 

Tennsoldat: Som jag skrev till iosib så beror ju det mycket på att förväntningarna av AF inte är i linje med vad AF faktiskt sysslar med i verkligheten. När folk kommer dit förväntar de sig att få ett jobb, så som namnet på myndigheten säger, men det är ju inte deras primära uppgift längre. Klart att folk blir arga när AF sysslar med något annat än vad som sägs utåt. 
Det är därför man brukar kalla det Arbetsförnedringen numera.

Tennsoldat: Hur tänker ni kring arbetsförmedlingen och dess funktion?
Det är en väldigt föråldrad institution som fått massa mer arbetsuppgifter som dom inte har någon möjlighet att lösa.

Sen får af ta massa skit som dom inte förtjänar. För även om det är en föråldrad institution så bör man även se vad dom har att jobba med. En person i åldern 18-30 som saknar utbildning, arbetserfarenheter och körkort är inte en lättanställd person. Speciellt nu när fler och fler arbetsplatser försvinner, framförallt industrijobben och andra jobb som tidigare inte krävde erfarenhet och utbildning.
 
Den arbetssökande och arbetsmarknaden har helt enkelt förändrats. Idag tror jag inte det är möjligt att få jobb via en arbetsförmedlare som inte är privat, tex bemanningsföretag.


Tennsoldat: Har du själv varit i kontakt med arbetsförmedlingen, hur upplevde du det?
Ja jag var arbetslös. Det finns inte så mycket att säga om det. Jag tillhörde inte en prioriterad grupp så jag fick inte utbildningar. Jag sökte mina jobb för att få ersättning och så mycket mer än så var det inte. Sen en gång var tredje månad åkte jag ner till arbetsförmedlingen för att få en ny plan om hur jag skulle göra för att komma ut i jobb. Samt några jobbanvisningar som jag skulle söka.

Arbetsförmedlingen är där för att sköta administrativt arbete för att du ska få din ersättning. Utgå inte ifrån att dom ska kunna fixa ett jobb till dig.
en arbetsgivare jag pratade med berättade att dom ofta fick in så många ansökningar när dom annonserade om en tjänst. Så för att få ner antalet ansökningar ignorerade dom ansökningarna som gick via AF´s hemsida. 
Fick mitt jobb med hjälp av AF efter 1,5 års arbetslöshet, innan dess var det ju sjukt kasst dock. Fick gå på nån grej varje vecka där vi skrev cv och personliga brev etc. 

Minns när pappa berättade att när han var arbetssökande på 60- och 70-talet gick han till AF, fick en handläggare, handläggaren ringde olika företag där pappa skulle passa och så fick han ett jobb samma dag han skrev in sig.