Forumet - den pyttelilla tråden om vemod som gör livet värt att leva

den pyttelilla tråden om vemod som gör livet värt att leva

3020 0 116

Spana också in:

okej här kommer min bedömning av era bidrag!

Schism:

posta inlägg


en aning för blygrått... jag föredrar melankoli som uppmuntrar, eller åtminstone tillåter, att missnöjet sublimeras till en romantisk förhoppning om det bortomliggandes välsignelse.

trots detta ett bra urval som förmedlar en stämning.

Liebestraum:

ra Ne


låtarnas inherenta spänningar överskuggas endast av det dynamiska omfång som etableras av deras närmast totalt motsatta perspektiv. du anlägger en fasansfull himlavälvd kupol av elektriskt vibrerande ondska, med förtätad ångest som livsmedium.

liksom ovanstående är det inte helt i linje med mina preferenser, men ändå uppskattat.
Rymdpirat:

PS:


varm, nästan trevlig tristess. bedövad acceptans samexisterar med förgänglighetens lidelse. du prickar inte heller topic (en s.k. moving goalpost antar jag) men det är lyssningsvärt ändå [smile]

Strypsexkillen:

Jag äter


du är närmast hittills. här finns en känslomässig virilitet och sprängkraft som för mig ökar trovärdighet och direkthet - men också en viss, om än vag, osmickrande teatrikalitet som splittrar det sympatiska intrycket något. det är ett slags postmodern vissång som förbigår krav på på mnemonisk precision för att istället kunna förmå en detaljrik porträttering av den efemära och substanslösa orons matta skimmer.