Rummet var mörkt, det enda ljus som kom in i rummet var från gatlyktan utanför. En liten ljusspringa vid gardinen. Julia låg klarvaken i sin säng och stirrade rakt upp i taket, som så många kvällar innan. Hon kunde ligga och tänka på allt mellan himmel och jord. En tanke som hade fastnat många gånger i hennes huvud var, är det så är livet ska vara, ångestfullt och värdelöst.
Julia har alltid känt sig utanför och inte känt sig som alla andra, hon har känt sig speciell och annorlunda på som samma gång. Egentligen är det inget fel på henne. Hon är som precis vilken tjej som helst i alla fall på utsidan. Hon är en tjej som tänker väldigt mycket och gillar att fantisera sig bort. Det hon mest önskar är att kunna få ut sina tankar med dem är fast inne i hennes hjärna, hon har försökt att skriva ner sina mest tänkta tankar men varje gång hon försöker slår det bara stopp.
Det började ljusna ute och Julias väckarklocka ringer, klockan är 07.25. Hon fick inte många timmars sömn denna natt. Som vanligt går Julia upp och plockar fram de kläder hon ska ha på sig, hon packar sin väska, äter frukost och går till bussen, bussen som ska ta henne till skolan. Dagen börjar precis som vanligt. Oftast när hon sitter på bussen, brukar hon tänka vad andra människor tänker, ibland kan hon inbilla sig att hon hör allas tankar och att alla orden går in i varandra, så att hela bussen fylls av ett surr.
När hon kommer till skolan möts hon av sin klasskompis Elin, de är bästa kompisar i skolan. De brukar nästan aldrig ses på fritiden, då har Elin mycket bättre och populärare kompisar. Inte för att Julia är någon dålig vän men hon duger liksom inte till, det är så Julia känner.
Deras första lektion är svenska. Medans Julia och Elin går till klassrummet pratar de om den nya uppgiften de har fått, de ska skriva vad som gör dem mest lyckliga.
- Har du börjat på uppsatsen än? Frågar Elin
- Jag har bara skissat lite svarar Julia, du då?
- Ne, jag har liksom inte haft tid, var ute i helgen, asså du skulle ha varit med det var så himla kul! Säger Elin.
- Okej låter kul. Svarar Julia lite tyst
Julia är ofta avundsjuk på Elin, hon tycker att Elin har allt det där hon själv saknar. Det snygga utseendet, en snygg pojkvän, många kompisar och rika föräldrar. Ofta när Julia tänker på det där blir hon deppig och känner sig värdelöst, hon kan till och med tänka ibland vad hon gör i denna värld. Fast sen brukar hon tänka på det hon själv har, hon har föräldrar som alltid ställer upp och lyssnar på henne och det betyder nog mer än pengar, fast hon har aldrig känt den där känsla av att ha en riktigt kompis som verkligen bryr sig.

När de kommer fram till klassrummet möts de av en lapp på dörren. ”Pga sjukdom är svenska lektionen för sp2a inställd idag 25/3. Rektorn”
- Jaha, vad ska vi hitta på då Julia?
- Vet inte, vi kanske kan fortsätta med uppsatsen ändå? Svarar Julia
- Nej, vi gör något roligt istället kan vi inte gå till caféet?
- Okej då! Svarar Julia, fast hon inte egentligen har någon lust med det. Elins andra kompisar brukar jämt vara där och då känner Julia jämt sig bortglömd och utanför.
Som Julia trodde så var Elins kompisar där och hennes pojkvän. De satt i en soffgrupp som var i ena hörnet av caféet. Elin börja gå snabbare när hon såg att de satt där, Julia försökte hänga på. De hälsade och sedan satte de sig ner bland Elins kompisar. Det var tre tjejer och två killar. De började prata om allt de hade gjort i helgen.
Efter en stund frågade Elin vad Julia hade gjort i helgen. Julia var inte beredd på att hon skulle få vara med att prata så hon blev som väckt när hon fick frågan.
- Jag har varit med några kompisar och haft filmkväll. Ljög Julia till svar, egentligen hade hon bara varit hemma och pluggat, men det kändes som att dem skulle sluta lyssna direkt hon sa ordet hemma. Även fast Julia tycker det är skönt att bara vara hemma.
- Vad såg ni för film då? Frågar Elins ena kompis. Julia var tvungen att tänka på vad det var för nya filmer som nyss har kommit ut.
- Jag kommer inte på vad den hette, men det var någon engelsk. Svarar Julia efter ett tag.

Alla blir tysta för någon sekund, Julia tittar lite i smyg på Elins pojkvän, Samuel. Han är bland dem snyggaste killarna på skolan. Han har halv rufsigt brunt hår, blåa fina ögon, lång och vältränad. Han spelar ishockey, det har Elin berättat. Det är inte så konstigt att Elin är tillsammans med honom. Hon är helt klart den snyggaste tjejen på skolan. Hon har långt fint blonderat hår, bruna ögon, smal och normal lång för att vara en tjej. Hon har alltid de nyaste och trendigaste kläderna.
Klockan blev snart halv 10 och det var dags för Elin och Julia att gå till deras andra lektion för dagen som var Samhällskunskap. På vägen till lektionen säger Elin och Julia knappt någonting till varandra. Julia har bara Samuel i tankarna och Elin detsamma. Resten av dagen flyger bara förbi. När Julia och Elin kommer ut från sista lektionen står Samuel och väntar på Elin vid deras skåp.
- Har du väntat länge? Frågar Elin.
- Nej, jag slutade nyss också. Svarar Samuel.

Julia skyndar sig att lägga in sina böcker i sitt skåp. Hon tycker det är så pinsamt att vara i närheten av Samuel, hon är rädd att hon ska börja rodna.
- Hejdå Elin, jag måste skynda mig till bussen nu, vi ses på måndag! Säger Julia
- Hejdå, ha en trevlig helg! Säger Elin med en gladton i rösten.
- Hejdå! Säger Samuel lite tystar.
Julia blir glad inombords, den snyggaste killen på skolan har pratat med henne. Hela vägen till bussen har hon ett leende på läpparna. Hon struntar i om det ser fånigt ut.
När Julia kommer hem går hon direkt till sitt rum och sätter på datorn, hon loggar in på Facebook. När hon har suttit där ett tag får hon en ny vänförfrågan. ”Du har fått en vänförfrågan från Samuel Lundström, bekräfta eller ignorera?” Står det på Julias datorskärm. Julia vågar inte bekräfta så hon låter den bara vara, det kanske är Elin som har skickat den från Samuels Facebook.
Julia känner att hon måste gå ut och få lite frisk luft och få rensa sina tankar. Det finns bara en sak hon kan tänka på just nu och det är Samuel, hon hör hans hejdå i huvudet om och om igen. Hon går mot parken, när hon går längs stigen känner hon hur det kommer någon bakom henne. Julia vågar inte kolla bak, personen som går bakom kommer jämsides med Julia. Det är Samuel.
- Hej! Säger han.
Julia blir extremt nervös och får knappt fram ett hej. Hon börjar kolla sig runt.
- Vart är Elin? Får Julia fram efter ett tag.
- Hon skulle bort, eller något sånt tror jag. Är du på väg någonstans? Frågar Samuel
- Nej, kände bara för lite frisk luft. Svara Julia.
- Okej, har du lust att följa med hem till mig? Frågar han sen
Julia vet inte vad hon ska svara, även fast hennes hjärna skriker ja, ja, ja.
- Ja kan jag väl göra. Svara Julia blygt.

Hon märker hur Samuel skiner upp, fast Julia vågar inte visa hur glad hon är. De kall pratar lite på vägen hem till Samuel, Julia är rädd att hon ska säga något fel. Det sist hon vill är att göra bort sig inför Samuel.
När dem kommer inför dörren i Samuels hus, tar de av sig skorna. Julia tycker det verkar väldigt tyst, så han måste vara själv hemma tänker hon.
- Ska jag visa runt dig lite? Frågar Samuel.
- Visst! Svara Julia.
De går mot vardagsrummet, när de närmar sig vardagsrummet känner Julia att det är något som inte stämmer.
- GRATTIS JULIA! Ropar Elin och alla hennes kompisar och kastar massa ballonger. De har planerat en överraskningsfest för Julia, eftersom det är hennes födelsedag idag. Julia blir väldigt förvånade och väldigt glad på samma gång. Den första tanken hon får i huvudet är ”Hur kunde de veta att det var min födelsedag idag.”
- Här! Säger Elin och räcker fram ett paket till Julia.
- Oj till mig!? Tack! Säger Julia och tar emot paketet.

Det var Julias bästa dag som hon har upplevt i sitt liv. Hon kände sig för en gångs skull omtyckt av andra än sina föräldrar. På födelsedagsfesten blev hon en i ”gänget”, Julia fortsatte att umgås med Elin och hennes kompisar. Senare blev hon även tillsammans med en kille som heter Isak som är kompis till Elin.

Hon tänker aldrig mer tanken att livet är meningslöst och ångestfullt. Den tanken hon har i huvudet nu är ”Är det så här underbart och lyckligt livet ska vara?”.