Forumet - depersonalisation?

depersonalisation?

2545 1 21

Kan man ha stunder då man upplever depersonalisation när man är liten men sen går det bort när man blir äldre? Läste om depersonalisation och blev chockad då jag minns att jag upplevt sådana känslor när jag var mindre. Jag minns att en gång tänkte jag " är jag verklig? finns jag verkligen? är det här jag?" jag minns att jag var i en väldigt stressad situation. sen fick jag en jäkligt konstig känsla då det kändes som att det inte var min kropp. Som att jag inte riktigt existerade. Sen minns jag att jag brukade tänka på hur det är efter döden och sådana " djupa " tankar, och då fick jag samma känsla igen. Som att jag inte egentligen fanns. Sen tänkte jag ibland " det känns som att jag har gått och drömt i flera år och plötsligt vaknat upp ". Det kändes lbland som att jag hade gått och drömt hela livet då jag knappt kunde minnas något i mitt tidigare liv. Låter det här som depersonalisation för er? Har inte upplevt det på många år dock. 

Spana också in:


det funkar. vant mig. kanske därför jag självmedicinerar (och får medicin) dock. med allt. ritalin, weed, spice, alkohol, kaffe, amfetamin, kodein, lsd, nikotin, morfin, mdma, antidepressiva (sertralin), meditation, vitaminer, mindfullness, hetsätning, fastande osv

 

ibland tror jag att jag varit med om stendhal syndromet också, men ej säker.


Maks:
det funkar. vant mig. kanske därför jag självmedicinerar (och får medicin) dock. med allt. ritalin, weed, spice, alkohol, kaffe, amfetamin, kodein, lsd, nikotin, morfin, mdma, antidepressiva (sertralin), meditation, vitaminer, mindfullness, hetsätning, fastande osv

 

ibland tror jag att jag varit med om stendhal syndromet också, men ej säker.

Aha. Låter inte så nyttigt haha men det kanske är något du måste göra för att leva med det. Vad är stendhal syndromet? Aldrig hört talas om det förut

det hände mig från och till när jag var liten, ja. främst sent på natten när jag och min familj hade varit någonstans och var på väg hem. inga djupa tankar dock, bara en känsla.

i vuxen ålder blir det så ibland när jag inte sovit bra/ätit ordentligt och hamnar i en stressig situation eller än mer sällan när jag druckit alkohol. men det är inte lika tydligt som när jag var liten och varar inte heller lika länge. max en halvtimme.

Tror det har mkt med hur man tänker i vanliga fall att göra, egentligen hur man förhåller sig till livet. Kan ha mkt med känslor att göra; man kanske blir mindre mottaglig för att verkligen se världen om man känner/tänker mkt 

Jag "lider" av det :) men gjorde det mer under vissa av mina tidigare perioder, nu upplever jag det inte på samma sätt men ser inte livet lika allvarligt som vissa andra; för jag känner mig ofta frånvarande och frånkopplad