Forumet - depppphelvete

depppphelvete

171 0 23
Känner att jag börjar tappa hoppet. Att jag är ung och har hela livet framför mig är ingen motivering.
Jag fick kraftig anorexi väldigt ung och blev inlagd i slutet av årskurs fyra. Blev utskriven på min elfte födelsedag. Pendlat mellan olika BUP byggnader och psykologer sedan dess. Har friskförklarats två gånger,har alltid kommit tillbaks snäppet värre med social fobi.

Började med antidepressiva för lite mer än ett år sen. De hjälper bara tills jag hade vant mig. Sen blev det värre och doseringen ökades.Det blev bättre under en period men nu är det som vanligt.

Har rivit upp mig själv och min familj. Har åtkommande gånger fått höra att jag förstör min fars liv och också sett tecken på detta. Vill inget annat än att inte vara till besvär.
Plugget lider. Snart gymnasiet. Härda ut måste jag. Om jag orkar. Har gått ner i flera ämnen. Ha ringen framtid. Är så trött på att höra att det blir bättre sedan.

Har redan missat så mycket. Vill inte vänta mer. Vill släppa allt och fly så som jag är van vid. Självmord är ingen utväg. Har en underbar pojkvän jag kan prata med. Har en fin mamma och tak över huvudet. Borde vara glad och nöjd. Men det går inte. Jag är så frustrerad så trött. Behövde skriva av mig. Jag kommer inte få träffa den enda personen som förstår mig på två månader.

/emo

Spana också in:

szfgjdf:

hur??


Hur det hjälper mig? Är väl att man får goda vänner, tänker på annat och har något att fylla dagarna med. Man kan engagera sig på grundnivå genom facebook. Bara att söka på vad man vill engagera sig inom, om det så är miljöaktivism, antimilitarism eller nazism (fast det sista vet jag inget själv om då jag mer engagerar mig anti-rasistiskt).
szfgjdf:

Är väl samma som att skaffa en hobby gissar jag. Har hållit på med många aktiviteter (sporter/instrument) men slutat när jag pressat mig för hårt och sedan gett upp.
Men en hobby som man inte kan vara bra/dålig på borde nog fungera!


Ja, man behöver bara ta den plats man tycker om att ta. Ibland räcker det med att bara befinna sig där och visa sitt stöd. [smile]
Jag har verkligen skitit i skolan den här terminen. Har ändå alla G och några VG. Mina föräldrar har aldrig varit missnöjdare.
Pappa skriker på mamma istället på för mig när han blir arg (pga påtryckning av BUP att han ska lämna mig ifred..), mamma blir ledsen, frustrerad och kommer upp till mitt rum. Jag är "sjuk" för ofta.
Även om hon ser mig sitta och gråta i flera timmar så låtsas hon som om det inte har hänt efteråt. Jag är lat. Jag har ingen anledning till att må dåligt. Jag förstör den här familjen.
wrfdsxdcfgvbhjnklöxdcfgvjhnkml,ö.
Pappa har flera gånger sagt att det bästa för mig skulle vara att ta livet av mig eller flytta ut i skogen. Det var några år sen nu men det svider fortfarande.
Dålig dotter, dålig kompis, dålig flickvän.
szfgjdf:

Pappa har flera gånger sagt att det bästa för mig skulle vara att ta livet av mig eller flytta ut i skogen. Det var några år sen nu men det svider fortfarande.
Dålig dotter, dålig kompis, dålig flickvän.


dålig pappa




szfgjdf:

brukar kontra med att det är hans fel att jag finns. man ska inte skaffa barn oom man inte är förberedd på allt. och allt som jag har sabbat har jag gjort pga att jag själv mår dåligt. Men det får man inte göra för då mår andra dåligt.


inte hans fel heller. inges fel att du finns. är bra att du finns. om man sabbar nåt för att man mår dåligt har man ju en anledning. ingen ska behöva må dåligt