Forumet - Depression

Depression

397 0 9
Jag drogs för några veckor sedan in i en svår depression. När jag vaknar på morgonen kan jag vara på strålande humör, men när eftermiddagen närmar sig, blir allt värre och värre. Vissa depressioner kommer man över, som kärleken(har gått igenom att en pojkvän har lämnat mig), men detta verkar oundkomligt.

Det är mitt utseende och insidan som jag mår dåligt över. Jag har frätskador på mina tänder, ganska rejäla sådana, på insidan av framtänderna som "lyser igenom" och på tuggyterna på hörntänderna som gör att det ilar. Emaljen är borta på endel, och andra är emaljen skadad på. Jag rökte förut och drack ganska mycket läsk och sådant i grundskolan, men jag har inte tänkt på det först den dagen jag blev deprimerad, då jag kollade mig i spegeln. Det är inte lätt att sluta tänka på det heller, då jag påminns varje morgon och kväll med tandborsten i handen.

Jag gick till tandläkaren, deprimerad och nere, hon märkte det, hon undersökte mina tänder. Hon medgav att jag hade frätskador och emalj borta men vill inte göra något åt det. Istället lekte hon psykolog och jag fick höra "du är inte den första" osv. Borsta tänderna, använd flour. Detta lärde jag mig att göra när jag var cirka 5 år. Jag har alltid varit noga med mina tänder, förutom intaget av onyttigheter då. Men jag trodde inte det skulle bli så här allvarligt.

Jag skulle vilja plastfylla mina tänder där skadorna finns. Tandläkaren ville inte göra det för att bettet eller något sådant kan bli konstigt. Enligt min fader är detta rent skitsnack. Han säger att dom slipar till tänderna så att det blir rakt och dom har material till det. Kan det vara inkompetens på läkaren? Jag är bara 16 år, men ska jag behöva må dåligt över detta hela livet? Jag har sommarlov nu, hur kommer det bli när skolan startar? Går den mest pluggkrävande linjen också. Kan inte sätta min hjärna till annat med dessa tankar.

Vet inte vad jag ska göra alltså... visst kommer man på andra tankar ibland, men så fort man känner lite glädje är det som om någon sparkar undan benen på en och tankarna kommer tillbaka, och man kommer längre och längre ner i hålet.

Jag är medveten om att denna site är fel ställe att vända mig till - inte heller förväntar jag mig seriösa svar. Men eftersom denna site heter ungdomar.se tänkte jag att det finns någon som gått igenom detta.

Kan jag vända mig till någon specialist eller något?
Ni som har plastfyllt, blev tänderna bra?

Jag läste lite om frätskador här:

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=36207

Såhär står det: "Har man fått större skador kan man behöva behandling hos tandläkare, till exempel i form av plastfyllningar eller tandkronor."

Mina tänder har fått stora frätskador. Jag vet det, tandläkaren medgav det. Så varför vill hon inte göra någonting?


//An0n / Anna

Spana också in:

courage:

Du har ingen anledning att vara deprimerad.


Precis, jag hade till och med fulare tänder än dig (vet inte om dina tänder är det, men jag antar att frätskador och sånt inte ser speciellt snyggt ut).

Jag fick för mycket penicillin i mig när jag var liten och då miss färgades mina tänder, så nu har jag gula tänder. Jag hade världens snedaste tänder men det fixades som tur det är med tandställning. Jag har även stora vita fläckar som är skiiiit fula på mina framtänder efter att jag som liten ramlade med ansikte före när jag cyklade på ett gupp.

Men jag tror inte att det är dina tänder som får dig att känna dig ledsen utan något annat. Prata med dina föräldrar ifall det efter en period fortfarande känns dåligt så är det bara att träffa en psykolog. Men va inte rädd att prata, tro mig, det skadar dig som fan. Som liten separerade mina föräldrar från varandra och det tog hårt på mig. Jag pratade inte om det till någon, och under cirka ett års period så hade ont i magen och spydde i stort sätt varje natt.

Lycka till ! [smile]