Forumet - Deprimerad

Deprimerad

256 0 46
Jag vet inte vad som har tagit åt mig. Jag känner inte igen mig själv... jag har blivit otroligt nedstämd den senaste tiden. Inget känns bra allt är så meningslöst.
Tänker bara på döden och självmord och det som jag råkat ut för. Vet inte hur detta kommer sluta. Vågar inte prata med någon heller. Får panikångest så fort jag får ögonkontakt eller närkontakt med någon nuförtiden... förut var jag så [rolleyes] och kärleksfull. Men inte längre... jag har blivit som en helt annan människa. Jag hatar mig själv! Vad ska jag göra? Någon som känner igen sig?

[sad]
Ending Jon:

Hade du varit lite vaken hade du sett att varenda liten unge blir sån där nån gång [confused]


liten unge? jag kan säga att jag är väldigt mogen för min ålder, det har jag fått höra av många.
jätte kul att du bara trycker ner mej ännu mer.
jag söker hjälp och stöd inte mer mörker än vad jag har...
snällt att du är så okänslig.

Spana också in:

Ending Jon:

liten unge? jag kan säga att jag är väldigt mogen för min ålder, det har jag fått höra av många.
jätte kul att du bara trycker ner mej ännu mer.
jag söker hjälp och stöd inte mer mörker än vad jag har...
snällt att du är så okänslig


bah

mogen för sin ålder, spelar roll [tired]
Ending Jon:

jo det är väl så.. man kommer väl ur det så småning om..
men risken är väl att man har sabbat sitt liv redan.


icke! man sabbar livet om man halkar in på alltför tung kriminalitet, tyngre droger och saker i den stilen, att skolan skiter sig eller att man mår kass ett tag är reparerbart, kan vara lite jobbigare än vad de som fixar det hela vägen har det men klart genomförbart [smile]
hm... jo jag känner igen mej, vissa säger det är höstdeprission men det tycker jag inte. Det kan kanske va så, att helt plötsligt så känner man mer, tar in mer, tar åt sig, blir känsligare, får starkare känslor för saker o ting. En utveckling i ditt liv, inte blir det bättre av att man har varit med om saker heller. Själv är jag deprimerad, ledsen, har märkt att jag blir väldigt arg på saker o ting, jaa, helt känsligare.
Jag är ju fosterbarn, o har varit med om endel, det gör det inte enklare, mycket värre, o det är ju egentligen till stor del därför jag mår dåligt!
Jag har pratat med en terapeut om det, o fått hjälp. Försk att prata med nån! jag var jätterädd för o prata med andra jag med, men det gick över när jag märkte att jag utvecklade ett nytt sätt för mej. Jag vågar säga till om saker mer nu, jag kan uttrycka mej rätt bra, står för vem jag är o hur jag tycker o tänker.
Försök!
Det är jätteallvarligt om du har självmordstankar!
Hoppas du får en lösning!!

Kram från mej [smile]
OliviaForever:

Hoppas du får en lösning!!


Tack [smile]

Slagsmålsklubben:

Alltså, vafan - jag skrattar så jag gråter.
Du citerar och pratar med dig själv, hahaha. "snällt att du bara trycker ned mig sådär".


[mad]

Slagsmålsklubben:

Men iaf, försök prata med någon - det blir absolut inte värre. Det är sjukt skönt att lätta på hjärtat då och då.


Tack [smile]

MOLLYSLIPS:

oh maj gaaard. 96% av alla trådar handlar om det här.. gå och prata med dom istället


Konstigt då [confused]