Det är normalt.
Angående borderline så är det inget du heller ska fundera på om du har eller inte, eftersom alla i din ålder har borderlinesymtom. Du har inte borderline heller.
mediakatt:
Nej, det låter inte alls som manodepression
timeisrunningout:
Det hon beskriver är inte ett dugg bipolärt
hur tänker ni nu? det enda som står är att humöret växlar, och det är väl ändå ett dugg bipolärt?
Brk g:
och det är väl ändå ett dugg bipolärt?
Nej, bipolär sjukdom är så mycket mer än humörsvängningar. Det rör sig om fall från höga, maniska toppar ner till otrolig apatisk depression och perioderna varar snarare i veckor, än timmar.
Bajwa:
Ett något finare ord för dessa dagar som en har sin mens.
Det är vanligt att hormonerna går vilt då~
timeisrunningout:
Nej, bipolär sjukdom är så mycket mer än humörsvängningar. Det rör sig om fall från höga, maniska toppar ner till otrolig apatisk depression och perioderna varar snarare i veckor, än timmar.
stora humörsvängningar alltså? då är det ju, som jag påpekade, en gradskillnad och inte en väsensskillnad som "inte alls"/"inte ett dugg" antyder.
ursäkta min petighet
tindraaa:
Jag går till BUP mot panikångest redan nu, får väl ta och snacka med henne kanske om detta.
Jag tycker det är lite lustigt hur du frågar folk på UM och inte bara tar upp det med din psykolog på en gång istället.
Eller det kanske duger med vilda gissningar.
Brk g:
stora humörsvängningar alltså?
Men det handlar ju inte om humörsvängningar. Det är inte så. Slå upp manisk, och slå upp deprimerad. Det är en allvarlig psykisk sjukdom som hämmar en ordentligt, dessutom brukar många ha allvarliga problem med att inse att de faktiskt är sjuka. Det handlar inte om att man kan vara glad på förmiddagen trots att man gråter på eftermiddagen, det är som två personligheter som tar över från den ena månaden till den andra.
Brk g:
då är det ju, som jag påpekade, en gradskillnad och inte en väsensskillnad som "inte alls"/"inte ett dugg" antyder
Fast i det här fallet är det ju även en stor väsensskillnad då TS inte har några tydliga episoder, snarare är emotionellt instabil som att svänga från det ena och det andra hit och dit, om vartannat. Alltså är det även en tydlig väsensskillnad = hon är inte ett dugg bipolär 🙂
Brk g:
ursäkta min petighet
Fick dåligt samvete för att jag lät så sur nu, ursäkta mig, jag blir lättirriterad när jag ej ätit middag. Ska laga nu. Läs vad framtidstron skrev istället, den arma kvinnan hade åtminstone hjärta nog att lägga dit ett par glada smileys.
framtidstron är död:
🙂
Jag avundas ditt tålamod Håll om mig.
Pocky:
Ett något finare ord för dessa dagar som en har sin mens.
Det är vanligt att hormonerna går vilt då~
Lärt mig något nytt idag.
timeisrunningout:
Håll om mig.
Okii *håller om och ger middag*
framtidstron är död:
*håller om och ger middag*
Du får dagens guldstjärna (obs ---> * den är i guld, lovar). Ska omedelbums laga lite pasta och rycka upp mig.
Brk g:
hur tänker ni nu? det enda som står är att humöret växlar, och det är väl ändå ett dugg bipolärt?
Hon beskriver snabba, plötsliga humörsvängningar. Bipolär sjukdom innebär långa depressiva episoder och maniska eller hypomana episoder som håller i sig i åtminstone flera dagar, oftast veckor. Mani innebär dessutom kraftig upprymdhet, kraftigt minskat sömnbehov, kraftigt minskad aptit, försämrad koncentration, kraftigt minskat konsekvenstänkande och ofta vanföreställningar. Det är inte samma sak som att vara jätteglad och om hon befann sig i ett maniskt tillstånd så skulle någon i hennes närhet definitivt ha märkt det. Hypomani, kanske, men det hon pratar om låter fortfarande som snabba växlingar i humör, inte kraftiga avvikelser i sinnesstämning under längre perioder.
timeisrunningout:
Men det handlar ju inte om humörsvängningar. Det är inte så. Slå upp manisk, och slå upp deprimerad.
det är en sak om problemet är bristande tätning i trädgårdsslangen, dåligt oljad differentialväxel eller nystagmus i ena ögat, då kan man kanske säga "inte alls"/"inte ett dugg" manodepressiv. som det ser ut nu är det dock ganska uppenbart att de exkluderande kraftuttrycken bara är till för att markera världsvana och förmedla känslomässigt engagemang. speciellt eftersom inlägget ni hackade på från början var väldigt tydligt i sin osäkerhet och innehöll flera reservationer för att poängtera detta.
"lär dig mer så du börjar tycka som jag"-argumentet är ju fresh detta handlar tyvärr inte om skilda definitioner av eller bristande förståelse för kriterierna för en personlighetsstörning utan om klumpiga, kaxiga formuleringar från er sida och enorm uttråkning för min del.
framtidstron är död:
Fast i det här fallet är det ju även en stor väsensskillnad då TS inte har några tydliga episoder, snarare är emotionellt instabil som att svänga från det ena och det andra hit och dit, om vartannat.
:
kraamisz:
låter lite som manodepressivitet
kraamisz:
behöver ju inte vara något sånt, bara jag som gissar
manodepressivitet har formen av en pendling mellan två olika mentala tillstånd där det ena är positivt och det andra negativt och handlingsförlamande, vilket även gäller den problematik som behandlas i TS. frekvens och amplitud för pendlingen är annorlunda, men principen är liknande. att säga annat skvallrar om en naiv övertro på den psykologiska begreppsapparatens hypotetiska distinktioner, som prioriteras över normal samtalshyfs och intuitivt tänkande.
men det är väl fint att någon försöker "spräcka myterna" etc.
timeisrunningout:
Jag avundas ditt tålamod Håll om mig.
jag förstår att det är bekvämt att anta att det finns någon absolut sanning som bestämmer vad som är rätt och bra att tänka och känna, som man kan sprida som ett evangelium, men tyvärr är det inte så.
PS har inte heller ätit middag DS
mediakatt:
Det är inte samma sak som att vara jätteglad och om hon befann sig i ett maniskt tillstånd så skulle någon i hennes närhet definitivt ha märkt det. Hypomani, kanske, men det hon pratar om låter fortfarande som snabba växlingar i humör, inte kraftiga avvikelser i sinnesstämning under längre perioder.
har inte påstått att TS är bipolär, bara att det är s.a.s. "att ta i" att snäsa emot när någon finner en uppenbar och träffande, om än oproportionerlig, likhet