Forumet - Deprimerade ungdomar

Deprimerade ungdomar

4482 0 132
Deprimerad?
Tänk efter. Varför mår du som du gör?
Vad kan vi, på en onlinesite göra för dig?

Det finns många oseriösa människor här, och att skriva ett inlägg med dina känslor kan förvärra allt.

Men nu är det här en seriös tråd.
Jag skulle vilja veta hur ni tänker/har tänkt om ert liv.
Jag har själv varit i de situationen, där döden är mer lockande än morgondagen utan att riktigt veta varför.

Om en onliesite kan hjälpa dig, det minsta lilla, så prata på.
Några vänliga själar borde kunna stödja.
Krufix:

Men nu är det här en seriös tråd.
Jag skulle vilja veta hur ni tänker/har tänkt om ert liv.
Jag har själv varit i de situationen, där döden är mer lockande än morgondagen utan att riktigt veta varför.


Kärlek, ska jag printa ut den tjej jag älskar eller ska jag bara springa och humpa random tjejer på fest? gimme answer!! [mad][mad][tard][tard]

Spana också in:

Krufix:

Jag har själv varit i de situationen, där döden är mer lockande än morgondagen utan att riktigt veta varför.


Jag vet att de finns många som mår dåligt utan att veta varför, men jag förstår inte hur man kan må dåligt över ingenting , alltså över nått man inte ens vet .. Kan du förklara hur det funkar?
Pepparkaksgubbe:

Kan du förklara hur det funkar?


Hjärnan är ett underligt underverk.
Jag vet fortfarande inte varför jag blev deprimerad, i dagsläget kan jag också bli aningen nere för ingenting.

Saken är den, att minsta motgång (till exempel att pennspetsen går av när man tecknar, eller att man tappar suddet) kan få personen i fråga att gå bärsärkagång eftersom man redan mår dåligt.

Och många små motgångar kan leda till en fruktansvärd depression där man inte bryr sig om något.
Personligen så var jag hemma från skolan, fimpade ciggen på armen eftersom att jag inte orkade kasta den på marken och släcka den, alltför ofta skedde misslyckade självmordsförsök.

Men jag vet ändå inte vad som orsakade allt, antagligen så har det byggts på hela tiden och till sist blir det ett vulkanutbrott.

Idag så är utseendet mycket, mycket viktigt.
Ungdomar och vuxna svälter sig, tränar på tok för mycket och mobbningen är enorm.
Så att unga idag är deprimerade är förståeligt, med tanke på allt press.

Det är väldigt svårt att berätta just Vad som kan orsaka vulkanutbrottet, det är så olika från individ till individ.
Barnbidrag:

Jag tror också att det där kan stämma.


Ja givetvis.
Att vara populär, gå ut skolan med bra betyg, se bra ut, vara cool...
Det är så mycket som ska eftersträvas nu för tiden.

Jag har lärt mig att;
Så länge man har betyg att vara nöjd med (G i allt och kanske något VG/MVG), några få men bra vänner, och att vara nöjd med att man ser ut som man gör, är det viktigaste.

Sen så är allt individuellt.
Till exempel så Måste jag ha ett husdjur, annars blir jag så väldigt ensam, vare sig det är en vild hare som jag matar med äpplen på gården eller en iller som alltid biter mig jättehårt men som jag älskar ändå.
creepy:

Undrade bara hur man slutar helt med att skära sig.


Grattis, två månader är suveränt!

Ja, att "sluta" är inte det lättaste att göra själv.
Det beror på hur din situation är, mina föräldrar tog bort precis allt som var det minsta lilla vasst.

Hur tänker du om framtiden?
Vill du fortsätta leva är den första frågan.
Isåfall, ska du skaffa partner, barn, jobb osv?

Ärren visar att man mått så dåligt inombords att man inte vet var man ska ta vägen.
Det kan vara både till "fördel" och nackdel. "Fördelen" är att du vet hur man mår om man skär sig och kan hjälpa andra, såsom jag försöker hjälpa dig nu.
Krufix:

Hur tänker du om framtiden?


Jag vill inte leva men jag vill leva. Jag är ganska förvirrad, det enda jag har bestämt är att jag inte ska ta självmord.

Krufix:

Isåfall, ska du skaffa partner, barn, jobb osv


Är bara 15. Men partner är nog inte ens att tänka på då jag inte litar på någon. Har inte ens några kompisar kvar längre [blush]
Okej. Att du inte vet huruvida du vill leva eller ej är bra, då är det 50/50 att du lever vidare.

Att "bara" vara 15 är en ganska lagom ålder, man har inte börjat tänka på barn och sånt, men man är inte heller ung.

Att inte har några utpekade vänner kan vara en fördel, eftersom dom kan, istället för att pigga upp dig, dra ned dig ännu mer.
Jag hade inga riktiga vänner under en fem års period, och det är jag glad över, eftersom att när man ska klättra uppför stegen så ska man inte behöva tänka på andra, vilket en del inte kan förstå.