Känns dock ganska misslyckat att argumentera mot något som mer eller mindre ska vara en känsla med rationella argument.

hugrmunr:

Uppenbarligen inte.

Blivande_japan:

Det skiljer sig mellan religionerna, ja, men fortfarande har de abrahamitiska religionerna samma Gud...

Mycket tveksamt. Kristendomens största inriktningar har treenighetsläran gemensam, vilket innebär en föreställning om att Jesus och den heliga anden ingår i begreppet Gud tillsammans med fadern. Det är en ganska markant skillnad mot judendomens och islams uppfattning.

hugrmunr:

Instämmer du eller inte? Har du någon invändning? Något motargument?

Min invändning var som sagt att du ser ditt argument mot ett val av en specifik religion eller gud som ett argument mot gudstro i sig. Var det på något vis otydligt?

mediakatt:

Mycket tveksamt. Kristendomens största inriktningar har treenighetsläran gemensam, vilket innebär en föreställning om att Jesus och den heliga anden ingår i begreppet Gud tillsammans med fadern. Det är en ganska markant skillnad mot judendomens och islams uppfattning.

men de har ändock gemensamma skrifter och helgon osv och samme stamfader

mediakatt:

Min invändning var som sagt att du ser ditt argument mot ett val av en specifik religion eller gud som ett argument mot gudstro i sig. Var det på något vis otydligt?

Det är det ju. Inser man att det trotsar allt vad konsekvens heter borde man rimligtvis skippa hela skiten och inte låta det påverka ens liv. Hur kan man låta nåt sådant som val av gud/gudar (återigen, det blir reducerat till en smaksak - du väljer den gud/de gudar som passar dig bäst) påverka ens liv? Varför vill man ens göra det?

Nachac:

Känns dock ganska misslyckat att argumentera mot något som mer eller mindre ska vara en känsla med rationella argument.

Ja, det är väl egentligen dödsdömt. *lägger ner*

hugrmunr:

Det är det ju. Inser man att det trotsar allt vad konsekvens heter borde man rimligtvis skippa hela skiten och inte låta det påverka ens liv.

Du verkar fortfarande leva i någon slags inbillning om att en tro på en gud innebär att man måste välja en specifik religion att bli medlem i, specifika skrifter att följa och specifika riter att delta i. Det måste man inte. Man kan vara religiös utan att låta det påverka ens liv det allra minsta. Varför verkar du tro att en metafysisk uppfattning som inkluderar någon form av gud behöver påverka ens liv mer än uppfattningen om att universum skapades genom Big Bang?

hugrmunr:

Varför vill man ens göra det?

Det finns väl mängder av anledningar till varför någon skulle vilja delta i en religion? Man kanske delar den generella uppfattningen eller de flesta av åsikterna. Man kanske gillar att delta i riter och cermonier. Man kanske vill känna samhörighet med andra personer som också tror på en gud. Man kanske är uppvuxen i en religion och trivs i den. Man kanske uppriktigt tror på att ens egen religion är den rätta.

Blivande_japan:

men de har ändock gemensamma skrifter och helgon osv och samme stamfader

De har även en hel del skrifter som inte är gemensamma.

mediakatt:

Du verkar fortfarande leva i någon slags inbillning om att en tro på en gud innebär att man måste välja en specifik religion att bli medlem i, specifika skrifter att följa och specifika riter att delta i. Det måste man inte. Man kan vara religiös utan att låta det påverka ens liv det allra minsta.

Jag fattar väl också att folk kan vara ryggradslösa och bara tro på en religion för syns skull, eller av annan helt idiotisk anledning. Jag talar givetvis om dem som är religiösa på riktigt (till exempel en kristen, låt oss säga en pingstvän) och det fattar du säkert också. De har valt, eller blivit uppvuxna med, en viss religion. Och de fattar inte att deras gud är lika ogiltig som alla andra möjliga gudar. Deras gud är giltig. Andras gudar är inte fullt lika giltiga. Om man tror på riktigt alltså och inte bara flummar bort i någon slags mystisk uppfattning om att alla gudar är en manifestation av samma ting. Och de låter detta val av gud påverka deras liv. Är det inte så?

mediakatt:

Man kanske uppriktigt tror på att ens egen religion är den rätta.

Detta är ju förutsättningen för att allt det andra du listade ska ha någon som helst mening. Och tror man att ens egen religion (definierat som en kult kring en/flera gudar) är den enda rätta så har man valt bort alla andra religioner. Vore man medveten om att man valde bort en massa andra religioner som är det enda rätta för en massa andra människor skulle man fatta att det inte spelar någon roll vilken religion man än väljer... man kommer liksom inte närmare någon slags sanning ändå.

Ähhh... är för trött och oslipad. Återkommer kanske i morgon om jag inte insett att allt det jag skrivit är skit.

hugrmunr:

Är det inte så?

För personer som känner/upplever det så är det rimligen så, ja.

Det du fortsätter att ignorera är att det jag invänder mot är att man inte behöver vara medlem i en organiserad religion för att vara religiös, vilket innebär att ditt argument fortfarande inte är ett argument mot att tro på någon form av gud.

hugrmunr:

Detta är ju förutsättningen för att allt det andra du listade ska ha någon som helst mening.

Det är klart att det inte är det. Det är som att säga att man måste vara kristen för att det ska ha någon mening att lyssna på en kristen psalm eller en kristen predikan. Folk kan uppskatta saker och traditioner utan att till hundra procent tro på saker som hör till. Folk tenderar att fira jul utan någon tanke på Jesus, för att de gillar det. Om de ansåg att det var helt meningslöst skulle de knappast göra det.

mediakatt:

Det du fortsätter att ignorera är att det jag invänder mot är att man inte behöver vara medlem i en organiserad religion för att vara religiös, vilket innebär att ditt argument fortfarande inte är ett argument mot att tro på någon form av gud.

Är man religiös tror man i nio fall av tio på en gud/flera gudar. Vad spelar det för roll om man är medlem i en organiserad religion eller ej? Man väljer någon slags gud, och en viss gudsbild, och väljer därmed bort alla andra möjliga gudar och gudsbilder. Det är ju det jag skriver. Det är det som inte är konsekvent. En varningslampa borde börja lysa om man går och funderar på att välja en viss specifik religion/gud, eftersom detta uppenbarligen inte kommer leda en till någon slags sanning om verkligheten.

mediakatt:

Det är klart att det inte är det.

Nä, det är det givetvis inte. Blev lite fel där. Får ta och formulera om det där i morgon.

hugrmunr:

Är man religiös tror man i nio fall av tio på en gud/flera gudar.

Jag håller inte med. Har hört mängder av folk säga att de antingen inte är säkra på om de tror att någon gud finns, eller att de tror på någon form av gud, styrande makt eller dylikt men att de inte är säkra på hur en sådan skulle se ut. Sedan kan man ju utesluta saker för att man helt enkelt tycker att de verkar orimliga.

Oavsett vilket, varför behöver något leda till någon slags sanning om verkligheten för att ha en poäng?

det allra simplaste argumentet för att Gud finns:
Vi vet inte allt, har aldrig gjort och kommer aldrig göra.

Notera att det ovanstående inte behöver vara min åsikt bara för att jag kom på det.

detberorpå:

det allra simplaste argumentet för att Gud finns:
Vi vet inte allt, har aldrig gjort och kommer aldrig göra.

Är inte det snarare ett argument för att vi aldrig kan veta om han/hon/den finns?

hugrmunr:

Är man religiös tror man i nio fall av tio på en gud/flera gudar.

Jag håller inte med. Har hört mängder av folk säga att de antingen inte är säkra på om de tror att någon gud finns, eller att de tror på någon form av gud, styrande makt eller dylikt men att de inte är säkra på hur en sådan skulle se ut. Sedan kan man ju utesluta saker för att man helt enkelt tycker att de verkar orimliga.

Oavsett vilket, varför behöver något leda till någon slags sanning om verkligheten för att ha en poäng?

hugrmunr:

Är man religiös tror man i nio fall av tio på en gud/flera gudar.

Jag håller inte med. Har hört mängder av folk säga att de antingen inte är säkra på om de tror att någon gud finns, eller att de tror på någon form av gud, styrande makt eller dylikt men att de inte är säkra på hur en sådan skulle se ut. Sedan kan man ju utesluta saker för att man helt enkelt tycker att de verkar orimliga.

Oavsett vilket, varför behöver något leda till någon slags sanning om verkligheten för att ha en poäng?

xsaosinx:

Är inte det snarare ett argument för att vi aldrig kan veta om han finns?

Om vi inte kan veta att hans finns behöver inte heller inte tro att han inte finns. Vi behöver inte tro någonting, vi behöver bara vänta om det nu är så djävla viktigt.