Forumet - Det finaste ni varit med om

Det finaste ni varit med om

2840 5 64
Detta är en tråd om det finaste vi varit med om (för alla som vill dela det). Jag älskar att höra historier om kärlek, ny som gammal, fina relationer mellan barnbarn och mor/farföräldrar, komplimanger, stark vänskap, naturupplevelser osv osv. Så.. vad är det finast som hänt er? Få mig att gråta! Party 

Spana också in:


kakakaka: Kommer inte på något stort men kan komma på yusentals små händelser som har gjort mig glad i flera dagar!
Det finaste kan ibland vara något ganska litet Glad
disney: Jag vet inte, jag har aldrig varit med om någon riktigt stor känslolycklig stund. Blir glad av olika saker varje dag, idag blev jag t.ex jättelycklig bara av att få se på min systerson på 2 år i solblekt hår stå i skogen och plocka blåbär med munnen helt kladdig. Glad
Åh, vad fint! Barn gör en lycklig..!
maryliato : När jag träffade mitt ex första gången, det var magiskt. Jätte fin dejt med mysig fika på ett lokalt café med favorit kaffet. Helt perfekt och förmodligen ett av dom finaste stunder i mitt liv Cool
Vad härligt att du kan se på detta som en av de finaste stunderna i livet trots att hen är ditt ex. Tumme upp
Det finaste jag varit med om var nog när mitt ex pratade med sin chef och fick tillåtelse att gå från jobbet för att åka till mig. Han mådde så dåligt över att inte kunna säga att han älskade mig. Jag hade gjort det, för första gången, en vecka tidigare på en 90 cm bred madrass i mörkret i en Stockholmsförort med endast en kram som svar. "Jag älskar dig också." - var det första han sa när vi kramades på perrongen.
Bland de underbaraste som finns är när mina småsyskon smyger ner till mitt rum öppnar dörren kravlar sig upp i sängen och väcker mig med ett "Godmorgon" och en massa pussar och kramar, blir så jävla lycklig varje gång
eller när man ser på någon man verkligen älskar och inser vilken jävla tur man har som träffade hn.



har inte någon direkt händelse, så tar känslor och stunder som återkommer för tillfället. Skriver igen om jag kommer på något mer.



Har några ögonblick jag minns väldigt väl.

1. När jag var runt 10-11 år i Argentina och vi var på flygplatsen för att åka tillbaka till Sverige. Jag var ganska grovt mobbad under den här tiden och fick i princip höra dagligen att jag var äcklig, dålig, ful etc. Så sa mammas kusin (på spanska) "hejdå, sköt om dig, du är så fin!" till mig. Stod på en rulltrappa när hon ropade det till mig och jag minns att jag fällde en tår pga. blev så rörd. Var inte van vid att höra sådant och det var första gången på länge jag verkligen kände mig uppskattad.

2. När min C-uppsats blev godkänd och jag ringde hem till mormor för att berätta det för henne och hon brast ut i gråt av glädje. Hon brukade aldrig gråta, verkligen ALDRIG, typ starkaste kvinnan ever. Men hon var så stolt och glad för min skull. Kommer aldrig glömma hur hon grät sig igenom ett jättegulligt tal om hur stolt hon var över mig. Åh vad jag saknar min älskade mormor. 

3. Satt en gång på en uteservering i London med mitt ex och vi pratade om alla möjliga grejer i flera timmar. Vill ej berätta så mkt detaljer pga. mycket personliga grejer och så. Minns en specifik grej han sa; "du fascinerar mig". Det gjorde mig glad och pirrig i magen. 
  • När jag hade haft min katt ett par dagar och hon tittade på mig med en blick som bara fick mitt hjärta att ila av kärlek, dels kärleken som jag kände gentemot henne men också kärleken som jag kände att hon kände gentemot mig, den strålade liksom emot mig på något konstigt sätt. Jag har sen dess varit helt övertygad om att det var meningen att just jag skulle vara den som räddade Skrållan. Det är många som har sagt det när de sett oss tillsammans, att det syns hur mycket vi gillar varandra. Första gången var det min kompis som helt plötsligt utbrast, "herregud vad hon tycker om dig". Då satt Skrållan några meter ifrån mig och bara tittade sådär kärleksfullt på mig. 

  • När min farfar sista gången jag såg honom gav mig en extra lång kram, såg mig i ögonen och sa att han ville säga hej då ordentligt för att det nog var sista gången vi sågs. Han dog några dagar senare. Det här kanske inte låter som ett jättefint minne egentligen men för mig är det ändå det. Det var hans sätt att berätta för mig att han visste att han skulle dö och jag var den personen han valde att berätta detta för och den personen han ville ha ett ordentligt avsked med. Det var som om han visste att jag behövde ett par extra dagar på mig att förbereda mig inför hans död och att jag hade mått dåligt om jag inte hade fått chansen att säga hej då ordentligt. 

  • Den där sista kvällen i Namibia när jag stod och tittade mot den fantastiska stjärnhimlen (det går inte riktigt att beskriva hur vacker himlen är på nätterna och vid solned/uppgångarna i Namibia för den som inte sett det - men den är helt makalös), jag ville suga in hur den såg ut och memorera hur otroligt vacker den var så att jag aldrig skulle glömma bort den. Jag gav mig själv ett löfte om att jag skulle komma tillbaka någon gång och uppleva allt igen. Mitt under denna fokuserade stund där jag försökte ta ett mentalt foto utav varenda stjärna kom min Namibia-crush och ställde sig bredvid mig. Han tog min hand och gav mig en liten puss på näsan för att sedan också vända ansiktet med stort fokus mot himlen. Jag visste att han förstod exakt vad jag gjorde och kände och jag lovar att han gjorde precis samma sak innan han åkte hem några veckor senare. Det där samförståndet var så fint på något sätt, det var som att vi hade en lång, sentimental konversation om hur det kändes att lämna det där stället utan att ens använda ett enda ord. 
Åh, så jävla typiskt! Man tänker ju att detta ska få fram positiviteten inom en.. men nu blir jag ju bara deppig av att tänka på de fina stunderna, eftersom de är långt från verklighet nu och nästan slår en i ansiktet. Men blev iaf lite rörd av flera inlägg man läst Rodnar Kanske själv återkommer med något.. om man vågar! haha
En av de bästa dagarna i mitt liv troligen. Hela dagen är ett minne. 
Jag och dåvarande skulle på Sthlm Jazz-festival. Var flera saker som gör denna dag minnesvärd. 

- Jag och han går precis vid slottet och ska passera genom Gamla stan. Vi pratar om döden och sådana ting. Vilket gör det hela så lustigt. Helt plötsligt från ingenstans så möts vi av en Zombie Walk beståendes av oändligt många zombies. Fick en sådan jävla chock och blev helt stum eftersom vi precis pratat om döden. Hahah åh, vi gick rakt igenom hela strömmen och en del av de utklädda hoppa fram och försökte skrämmas och en del t o m TOG TAG OCH DROG I EN?! 
- Jag hade.. öhm.. varit lite för "hårdhänt" så han hade ett gigantiskt sugmärke på halsen och denna gick han synligt runt med. Det genererade i en del blickar. Men det blev mest en rolig grej. Vi var allmänt glada och pepp på allt med den dagen.  
- En jäkla massa snuskrelaterat, som jag säkert berättat för några UM-are på fyllan.. så ja..