Forumet - Det här med att skaffa barn tidigt.

Det här med att skaffa barn tidigt.

769 0 70
När det talas om mycket unga människor som skaffar barn (15-17 och däromkring), så är det folk undrar över och kommenterar om oftast de ekonomiska aspekterna. Samt att föräldern/föräldrarna förstör sin egen framtid.

Detta tycker jag är ganska tramsigt. Ekonomin går alltid att lösa på ett eller annat sätt, finns många 30-åringar med dålig ekonomi som har barn. Gymnasiet går att läsa på distans till och med, så där i ligger inte heller något direkt problem.

Det jag däremot ställer mig väldigt skeptiskt till, är hurvida en 16-årings (som exempel) samlade livserfarenheter räcker till att uppfostra ett barn? En 16-åring har inte ett färdigutvecklat psyke, och har oftast ganska mycket kvar att lära av livet. När man uppfostrar ett barn så bygger man ju det i regel på ens egna erfarenher, och vad man själv vet om livet, eller?

Någon som tänker i samma banor? Har en 16-åring vad som krävs?

Spana också in:

Buddah:

Någon som tänker i samma banor? Har en 16-åring vad som krävs?


Precis som en 35åring inte har erfarenhet av att uppfostra ett eget barn innan den får ett första barn och kan uppfostra det, samma är det med en 16åring, de startar båda på ruta noll när barnet kommer och får den erfarenheten som krävs för att vara en förälder.

Sen är det tyvärr inte alla yngre föräldrar som tar sitt ansvar och uppfostrar barnet, då har det blivit föräldrarna som gjort det, bättre än inget men det hjälper inte den nya föräldern särskilt mycket om den inte gör något.

kort och gott, man kan ha det som krävs oavsett ålder.
Crypto:

Precis som en 35åring inte har erfarenhet av att uppfostra ett eget barn


Pratar inte om erfarenhet av att uppfostra barn. Pratar om allmän livserfarenhet. Du lär ju barnet om livet, efter hur du har levt det. Har man då bara levt 16 har man högst troligen inte tillräckligt med intryck för att kunna lära ut en bra bild om hur livet är.
Buddah:

Finns ändå vissa grunder som man lär sig. (vissa lär sig mindre och vissa lär sig mer i och för sig). Vissa saker lär man sig först när ens psyke är färdigutvecklat.


Man uppfostrar inte barnet utefter sitt eget psykes utveckling. Man uppfostrar barnet som man själv blivit uppfostrad, och det behövs det inte speciellt mycket hjärna för att göra. Oftast vill man inte göra som sina egna föräldrar, men man hamnar ändå där. Ännu lättare ju äldre man är när man skaffar barn. Man tror sig veta när psyket är färdigutvecklat, men det varierar många år mellan olika personer och beroende på vilken miljö man växt upp i, vilken intelligensgrad man har och hur mycket uppmuntran man får i sitt lärande från omgivningen.

Jag tycker tråden är fånig och saknar egentlig substans.
Ingemarsdotter:

Man uppfostrar inte barnet utefter sitt eget psykes utveckling.


Så man gör det efter någon annans psyke? Om jag får tala utifrån mitt eget perspektiv, så hade jag uppfostrat mitt barn (nu tänker jag inte skaffa barn, men i teorin) efter mina värderingar, åsikter och erfarenheter. Som skiljer sig ganska mycket från mina föräldrars.

Ingemarsdotter:

Man tror sig veta när psyket är färdigutvecklat, men det varierar många år mellan olika personer och beroende på vilken miljö man växt upp i, vilken intelligensgrad man har och hur mycket uppmuntran man får i sitt lärande från omgivningen.


Man får gå efter majoriteten om man skall analysera en grupp människor. Går inte att alltid räkna på undantagen, en 16-åring är högst troligen inte färdigutvecklad.

Ingemarsdotter:

Jag tycker tråden är fånig och saknar egentlig substans.


Jag ser då varken källor eller utförliga utlägg till dina argument.