Forumet - Det här med ytliga komplimanger

Det här med ytliga komplimanger

5267 1 51

Jag bestämde mig för ganska länge sedan att komplimanger för mitt utseende inte betyder speciellt mycket. - Vilket har gjort mig gott!

För ett tag sedan bestämde jag mig för att börja uttrycka detta, som ett litet socialt experiment.


Så när män, exempelvis på krogen, kommit fram och sagt att jag varit snygg har jag svarat det som jag brukar tänka när möter det, vilket ofta är, "Jaha, okej.". Detta har ett flertal gånger lett till att jag blivit kallad dryg. Men ibland har det även blivit diskussion. Jag har då vänligt förklarat att jag tycker att det känns så ytligt att ragga på det sättet och att jag är en person som värderar prestige och egenskaper högre. Några av snubbarna har efter det haft svårt att hantera mig, helt plötsligt försvann det där självsäkra beteendet och det var som att de kände sig underlägsna och snabbt ville därifrån. En annan började även diagnosticera mig som osäker på mig själv för att jag inte kunde ta en komplimang.


Det är som att de tror att jag lever för deras bekräftelse och borde vara tacksam när jag får den. Men jag lever för att bli stolt över mig själv och göra något bra av mitt liv, inte för att bli kallad snygg av randoms, måste jag ändå låtsas vara tacksam för att vara trevlig?

Vad tycker ni om alla dessa ytliga komplimanger som kastas hit och dit? Vad känner ni? Varför är det såhär?

Varför  blir det sådan chock bland killar när man vill bli definierad för sin personlighet och inte sitt utseende?


Jag tror att killarnas reaktioner handlar mycket om våra könsroller men samtidigt kastar ju tjejer komplimanger på varandra också.. Så jag vet inte.

jag blir också betraktad som lite "svår" när jag inte tar emot komplimanger eller fysiska närmanden. tycker det är synd att de (snubbarna som tror att jag är en hora som ger dem sex mot en minignutta bekräftelse av ytan/en gratisdrink) ser människor som de gör, men ju fler som inte spelar med desto troligare är det att reglerna ändras.

Spana också in:

jag brukar aldrig ge folk komplimanger på deras utseende bara sådär. kan vara på sin plats om det passar i diskussionen. Sen tycker jag det är fel att säga tack på sådana kommentarer. man ser ju ut som man gör, man har inte inte kämpat för det på samma sätt som man har kämpat för att bli på ett visst sätt som människa. Man ska inte ha beröm för saker man inte har kämpat för.

Kanske är det i rättvisans namn svårt för ett redigt packat random på lokal att inledningsvis göra en bedömning av din eminenta personlighet också så då kanske denne kavaljer går på det här ytliga. Utöver denna reservation förstår jag dig.

Så rätt. Brukar också oftast svara  typ "jaha ok". Har däremot lika ofta som jag fått höra dryg och osäker hört något ganska spännande, nämligen att killen blivit lite upprörd då denne förväntat sig en komplimang tillbaka. 

Känner mig som fröken dubbelmoral här då jag i en tråd delade med mig av att en av mina favoritkomplimanger handlade om just utseende. Men  det var annorlunda den gången. 


Schism: Tycker du gör helt rätt.
Vad bra! 

MissAnox: Trycker på en fet gillaknapp, men återkommer med ett vettigt inlägg när jag är piggare.
Väntar spänt

tevepro: jag brukar aldrig ge folk komplimanger på deras utseende bara sådär. kan vara på sin plats om det passar i diskussionen. Sen tycker jag det är fel att säga tack på sådana kommentarer. man ser ju ut som man gör, man har inte inte kämpat för det på samma sätt som man har kämpat för att bli på ett visst sätt som människa. Man ska inte ha beröm för saker man inte har kämpat för.
Eller hur, vad fan ska man tacka för? 

dazed: Kanske är det i rättvisans namn svårt för ett redigt packat random på lokal att inledningsvis göra en bedömning av din eminenta personlighet också så då kanske denne kavaljer går på det här ytliga. Utöver denna reservation förstår jag dig.
Ja men man kanske inte måste inleda med en komplimang jämt

Fingerprints:
Tack!
Jag förstår också de som säger det. Jag har också sagt det. Men tycker att hela samhället bör tänka igenom varför vi gör och säger vissa saker egentligen.

Skadeglädje
I en perfekt värld där det var lätt för människor att få kontakt och interagera med främlingar under nyktra förhållanden så kanske detta vore en mer realistisk förhoppning. Men visst bör man tänka till mer, det gäller inte bara det här egentligen. 
Fingerprints: Några av snubbarna har efter det haft svårt att hantera mig, helt plötsligt försvann det där självsäkra beteendet och det var som att de kände sig underlägsna och snabbt ville därifrån.
Aw/ÅhHjärta

Fingerprints: Det är som att de tror att jag lever för deras bekräftelse och borde vara tacksam när jag får den.
Ja, det är vad de har fått lära sig av samhällsnormen - kvinnor har så länge värderats utifrån enbart attraktionsstatus eftersom avel (dvs sex) en gång var deras enda samhällsuppgift, och det hänger ju kvar en aning. 

Fingerprints: Men jag lever för att bli stolt över mig själv och göra något bra av mitt liv, inte för att bli kallad snygg av randoms, måste jag ändå låtsas vara tacksam för att vara trevlig?
Nej, du ska inte låtsas vara tacksam för något du inte är tacksam för. Man ska vara sann mot sig själv och sina känslor. Det räcker med ett artigt tack. Du har ingen skyldighet att värdera det mer än vad du faktiskt gör. 

Fingerprints: Vad tycker ni om alla dessa ytliga komplimanger som kastas hit och dit? Vad känner ni? Varför är det såhär?
Människor värderas utifrån det värde de har för samhället. Vår nuvarande samhällsnorm grundlades under en tid då kvinnan endast tilläts föda barn och ingenting annat: hon var alltså bara ett sexualobjekt och inget annat. Samhället ser inte längre ut så, men normen att en kvinnas högsta värde ligger i hennes utseende dröjer kvar. Och på krogen ... ja, man förstår ju vad främlingar som ger komplimanger för utseende kanske vill. 

Fingerprints: Varför  blir det sådan chock bland killar när man vill bli definierad för sin personlighet och inte sitt utseende?
De har fått lära sig att tjejen ska betrakta sig själv utifrån en position som objekt och vara tacksam då hon får höra att hon lyckats i sin roll. Bryter hon mot spelets regler, så att säga, vet de inte längre hur de ska agera. 

Fingerprints: Jag tror att killarnas reaktioner handlar mycket om våra könsroller men samtidigt kastar ju tjejer komplimanger på varandra också.. Så jag vet inte.
Ja, men tjejer ingår också i normen. Könsrollerna har alltid upprättshållits av båda könen, och tjejerna rättar sig också efter objektspositionen och bekräftar varandra som "lyckade" utifrån den roll de har fått lära sig, de ingår också i spelet. För att ett spel ska fungera måste alla fylla sina platser, inte bara killar utan också tjejer. Tjejer störker varandra i den rollen. Det handlar om att försäkra och stärka varandra utifrån vad man har fått lära sig är idealet för vad som gör en lycklig. Jag har inget emot komplimanger för mitt utseende. Jag kan bli glad av dem. Men det beror ju på från vem de kommer. Det är lättare att bli glad om det kommer från någon man känner och som man vet uppskattar även andra delar av en. Kommer sådana komplimanger från en främling så är det lätt att utgå från varför de ges. Det känns ytligt, det är ytligt därför att den personen bara ser ytan, det kan lätt bli kallt och objektifierande.  Samtidigt får man väl medge att en främling inte kan se mer än ytan. Men, man kanske inte behöver ge sådana komplimanger från början heller. Även om det skulle vara orsaken till att man tog kontakt kan man vänta med sådana komplimanger tills de inte längre är det enda man tycker om hos den andra 

Jag ger aldrig ytliga komplimanger, eller kanske typ "åh cool jacka". Tycker det känns dumt. Men nån gång kan det hända att man verkligen vill det, för man ser nån och blir sådär "iiiiii va fiiin" och då tycker jag man kan uttrycka det så, fast jag brukar bara ge ett stort leende, fast mest för jag är lite blyg.

Jag tänker lite allmänt att det är mycket bättre att uttrycka sina upplevelser än att uttrycka något slags omdöme.  Om nån t.ex. diskar efter sig när de är på besök så är det bättre att säga "åh vad glad jag blir att du diskar!" än att säga "vad duktig du är som diskar!". Och på samma sätt är det väl bättre att säga "åh jag blir så varm inombords när jag ser dig" än "vad söt du är". Kanske. Fast det låter kanske lite konstigt också? :/ 


Fingerprints: jag ändå låtsas vara tacksam för att vara trevlig
Jag kan förstå det där helt och hållet, om någon tjej säger till mig "Va söt du är " så kan jag inte ta åt mig, mestadels för att jag varken är van eller beredd på ett sådant påhopp om mitt utseende och vafan ska man säga då liksomShockerad

Fingerprints: Varför  blir det sådan chock bland killar när man vill bli definierad för sin personlighet och inte sitt utseende?
Ok om vi säger såhär 20 killar på krogen, 10 av dom försöker starta en konversation med dig och går direkt på ditt utseende pga att dom helt enkelt inte känner dig och har inte hjärna nog att säga "Fan vilken snygg stil du har, hur väljer du kläder egentligen! Är detta random eller genialiskt" iaf men dom återstående 10 har ju inte varit framme och kommenterat övht, då är det ju lika fel av dig att bara anta att dom också bara fokuserar sig på ditt yttre.

Tror hela grejen är den att kvinnor generaliseras som att det dom bryr sig mest om är sitt yttre och det tar ju dessa till sig och det gör att dessa kör som första kommentar t.ex. "Du är jävulskt snygg" 

Dels är det ju det som Mynona påverkar, att kvinnor har alltför länge värderats utifrån sitt yttre.

Bortsett från det vill jag ändå invända lite och i detta utgå en smula från mig själv. Jag är en sådan människa som kan tänkas inleda en ny bekantskap eller ett "ragg" med en komplimang om utseendet.  Dels på grund av att det är detta jag har att tillgå (jag känner inte till vederbörandes personlighet än) dels för att skönhet är en ganska stor sak för mig. Jag blir glad och mår mer eller mindre bra av det, lite som att titta på ett konstverk, varför jag ställer mig skeptisk till komplimangerna som ytliga i annan mening än att de behandlar ditt yttre. Emellertid kanske inte "Fan, vad du är sexig" är den djupaste analysen. Vidare är ju stora delar av ditt utseende just din förtjänst, hur du kombinerar stilen med frisyren, på vilket sätt du tar hand om ditt yttre och så vidare, så utseende, och inte minst det diffusa jag kallar "utstrålning" säger mycket om en person.

Med det sagt respekterar jag givetvis ditt ställningstagande och får det dig att må bättre så är ju det positivt, gav bara mina två öre.


Fingerprints: Vad tycker ni om alla dessa ytliga komplimanger som kastas hit och dit? Vad känner ni? Varför är det såhär?

Varför  blir det sådan chock bland killar när man vill bli definierad för sin personlighet och inte sitt utseende?
1. Ja, som du kanske vet så måste "jag tycker du är snygg" inte vara ytligt alls enligt mig. Men ofta är det väldigt manipulativa intentioner bakom, man vill smickra med ett syfte osv. Det gäller såklart även smicker på personlighetsdrag.
2. Jag hade blivit positivt överraskad, samtidigt så hade jag uppfattat dit beteende som missvisat och en aning oartigt. Men ingen har sagt att man måste vara artig. Det kan uppfattas om om du gör en radikalt mer ytlig analys av personen som går fram till dig.