Forumet - Det känns som jag kommer vara ensam resten av livet? :(

Det känns som jag kommer vara ensam resten av livet? :(

835 0 17
Jag har känt mig orolig på den senaste tiden att jag kommer att vara ensam resten av mitt liv och jag vet inte vad jag ska göra åt det. 

Här om dagen så skrev vi brev till vår engelska-lärare och då skulle man skriva i stycken och i det sista stycket skulle man skriva vad man hade för mål om framtiden efter gymnasiet och jag kommer ihåg att jag skrev att jag skulle vilja hitta en tjej att leva resten av mitt liv med men att jag var väldigt oerfaren,  och jag ljög inte. 

Jag kände mig både glad men samtidigt lite ledsen när jag skrev det och jag brukar alltid få tankar som "Vem skulle vilja vara med nån som du?" eller "Du kommer vara ensam för resten av livet"  osv. osv. 

Jag har alltid haft det svårt när det gäller tjejer,  jag har svårt att prata med tjejer jag inte känner men när jag väl har kommit igång så blir det lätt men jag känner mig fortfarande blyg runt tjejer vad jag än gör. 

Alla verkar ha något flyt,  tycker jag,  alla verkar ha nåt på gång och jag känner mig liksom som en ensamvarg och det var jag i hela högstadiet för ingen ville egentligen vara min vän eller prata med mig så länge de inte behövde mig osv.

Jag har väl inget särskilt att erbjuda en tjej men jag skulle aldrig behandla en tjej illa eller vara otrogen eller så,  absolut inte,  men jag försöker inte vara en dörrmatta heller om man säger så. 

Det känns ganska hopplöst,  en tjej började prata med mig i början av en lektion för snart 2 veckor sen och hon verkade lite smått intresserad men sen när hon träffade mitt kompisgäng så började hon hänga med en av oss killar och hon verkar väldigt intresserad i honom,  och det är väl okej men jag känner mig väldigt oduglig för det är aldrignån som jag duger för och jag känner mig smått gråtfärdig när jag skriver detta. 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det är ingen topp prioritet mem jag tror jag skulle bli väldigt olycklig om jag var ensam för resten av mitt liv :(

Spana också in:

Du låter en aning desperat, och tjejer brukar inte dras till den utstrålningen. 

Ju mer du bygger upp ditt självförtroende och en starkare känsla av vem du är, desto mindre ensam kommer du känna dig och det kommer bli lättare att attrahera en partner. Jag föreslår att du går den vägen först. Utmana dig själv med olika saker och lär känna dig själv.

Känslan av ensamhet är en illusion som man upplever starkare ju mer man tappar kontakten med sig själv, det är iaf så jag upplever det.  

Förlåt för att jag låter hård, men jag vill vara ärlig. 

Snacka.org: Du låter en aning desperat, och tjejer brukar inte dras till den utstrålningen. 

Ju mer du bygger upp ditt självförtroende och en starkare känsla av vem du är, desto mindre ensam kommer du känna dig och det kommer bli lättare att attrahera en partner. Jag föreslår att du går den vägen först. Utmana dig själv med olika saker och lär känna dig själv.

Känslan av ensamhet är en illusion som man upplever starkare ju mer man tappar kontakten med sig själv, det är iaf så jag upplever det.  

Förlåt för att jag låter hård, men jag vill vara ärlig. 
Ok, varför låter jag så desperat? Asså jag vill inte låta som det men jag är förmodligen desperat men jag vill inte visa det.

Lazarus: Ok, varför låter jag så desperat? Asså jag vill inte låta som det men jag är förmodligen desperat men jag vill inte visa det.
Detta bl a:

Lazarus: skriva vad man hade för mål om framtiden efter gymnasiet och jag kommer ihåg att jag skrev att jag skulle vilja hitta en tjej att leva resten av mitt liv med
Har du fler mål för framtiden eller skrev du bara det där? Varför är det viktigt att leva resten av ditt liv med samma tjej? Skulle det inte fungera att ha en relation ett tag och se hur det blir? De flesta vill inte binda sig så lång tid på förhand.

Snacka.org:
Detta bl a:

Har du fler mål för framtiden eller skrev du bara det där? Varför är det viktigt att leva resten av ditt liv med samma tjej? Skulle det inte fungera att ha en relation ett tag och se hur det blir? De flesta vill inte binda sig så lång tid på förhand.

Nej asså jag vill ju givetvis inte vara tillsammans med samma tjej i resten av mitt liv, och jag har andra mål än det jag skrev där, det var bara ett exempel som jag tyckte passade bra in i mitt inlägg.

Lazarus: Jag har känt mig orolig på den senaste tiden att jag kommer att vara ensam resten av mitt liv och jag vet inte vad jag ska göra åt det. 

Här om dagen så skrev vi brev till vår engelska-lärare och då skulle man skriva i stycken och i det sista stycket skulle man skriva vad man hade för mål om framtiden efter gymnasiet och jag kommer ihåg att jag skrev att jag skulle vilja hitta en tjej att leva resten av mitt liv med men att jag var väldigt oerfaren,  och jag ljög inte. 

Jag kände mig både glad men samtidigt lite ledsen när jag skrev det och jag brukar alltid få tankar som "Vem skulle vilja vara med nån som du?" eller "Du kommer vara ensam för resten av livet"  osv. osv. 

Jag har alltid haft det svårt när det gäller tjejer,  jag har svårt att prata med tjejer jag inte känner men när jag väl har kommit igång så blir det lätt men jag känner mig fortfarande blyg runt tjejer vad jag än gör. 

Alla verkar ha något flyt,  tycker jag,  alla verkar ha nåt på gång och jag känner mig liksom som en ensamvarg och det var jag i hela högstadiet för ingen ville egentligen vara min vän eller prata med mig så länge de inte behövde mig osv.

Jag har väl inget särskilt att erbjuda en tjej men jag skulle aldrig behandla en tjej illa eller vara otrogen eller så,  absolut inte,  men jag försöker inte vara en dörrmatta heller om man säger så. 

Det känns ganska hopplöst,  en tjej började prata med mig i början av en lektion för snart 2 veckor sen och hon verkade lite smått intresserad men sen när hon träffade mitt kompisgäng så började hon hänga med en av oss killar och hon verkar väldigt intresserad i honom,  och det är väl okej men jag känner mig väldigt oduglig för det är aldrignån som jag duger för och jag känner mig smått gråtfärdig när jag skriver detta. 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det är ingen topp prioritet mem jag tror jag skulle bli väldigt olycklig om jag var ensam för resten av mitt liv :(
Du, jag känner igen mig i det du skriver. Jag var också utfrusen i skolan, mer bestämt mellan och högstadiet, det är ju inte enkelt att prata med någon, speciellt när man har svårt med det sociala mer eller mindre. Tjejer är ju något nytt för en kille och kanske svåra att förstå sig på, tat lugnt, du är inte ensam om att uppleva det.
Jag själv har Aspergers Syndrom, ser normal ut, är social, dock om jag inte känner för att vara med sociala med vissa ignorerar jag dem, jag måste ju inte umgås med all världens människor. Iaf, det kan inte vara fel att testa sig om du kanske har Aspergers, det är absolut inget fel med att ha det och vad för svar som du nu än får är det skönt.

Går du i högstadiet? Isf, där är det förjävligt, har vart för mig iaf, för vissa är det bara en jävla plåga.
Går du på gymnasiet nu eller hur ligger det till? Berätta gärna Glad

trevlig-snubbe:
Du, jag känner igen mig i det du skriver. Jag var också utfrusen i skolan, mer bestämt mellan och högstadiet, det är ju inte enkelt att prata med någon, speciellt när man har svårt med det sociala mer eller mindre. Tjejer är ju något nytt för en kille och kanske svåra att förstå sig på, tat lugnt, du är inte ensam om att uppleva det.
Jag själv har Aspergers Syndrom, ser normal ut, är social, dock om jag inte känner för att vara med sociala med vissa ignorerar jag dem, jag måste ju inte umgås med all världens människor. Iaf, det kan inte vara fel att testa sig om du kanske har Aspergers, det är absolut inget fel med att ha det och vad för svar som du nu än får är det skönt.

Går du i högstadiet? Isf, där är det förjävligt, har vart för mig iaf, för vissa är det bara en jävla plåga.
Går du på gymnasiet nu eller hur ligger det till? Berätta gärna Glad
Ja, jag går på gymnasiet, jag började för cirka en månad sen och jag trivs jättebra runt mina nya kompisar.

Lazarus: Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan, de är väl lika viktiga båda två antar jag.
Frågan var utformad på så sätt att det första alternativet är mer desperat och negativt laddat. Det senare är mer handlingskraftigt och mer motivationsinriktat.

Det är väldigt svårt att ha ett bra förhållande där man själv är väldigt rädd för att bli lämnad (vara ensam), då blir man som en igel och skrämmer iväg sin partner med sitt klängiga beteende. Jag skriver därför igen att det är viktigare att lära sig att vara själv utan att känna sig allt för ensam, då blir man även mer attraktiv för andra eftersom folk dras till styrka och stabilitet, inte till desperation. 

Rent konkret, testa olika saker som du är rädd för och stegvis öva upp din självständighet och ditt mod. Nästa steg är att leta efter tjej och förhållande.