Forumet - Det ontologiska fundamentet

Det ontologiska fundamentet

1990 0 21
Vilket av följande perspektiv är mest adekvat i förhållande till både rationella och empiriska argument om verklighetens väsentliga sammansättning? Motivera svar.

Spana också in:

Enda rimliga och meningsfulla alternativet är materialism. När man skalar av alla andra lager kommer verkligheten alltid att vara något materiellt som existerar oberoende av mänsklig tankeverksamhet, erfarenhet, perception osv.. Realism och kritisk realism hävdar ungefär samma sak. Allt, verkligen allt, har en fysikalisk grund, men det betyder inte att man kan reducera allt till denna grund (s.k. reduktionism). Så är det t.ex. svårt att förklara och beskriva hur samhällen och dess olika institutioner (t.ex. fängelser, som ju Fuckå var intresserad av...) och maktkoncentrationer fungerar genom att endast hänvisa till fysikaliska eller biokemiska processer - det krävs åtminstone att man antar ett psykologiskt perspektiv och redan där börjar vi prata om vissa fenomen och mekanismer som inte låter sig beskrivas som något rent fysiskt.

Tractatus: Uppfattningen om att man inte kan dra slutsatser om verkligheten som någonting som existerar utanför ens medvetande. Jag kan exempelvis inte veta hur ett träd ser ut genom dina empiriska egenskaper, bara genom mina - vilket rent hypotetiskt kan vara annorlunda.
Tractatus: Menar du att du kan dra slutsatser om verkligheten utanför ditt egna medvetande?
Ja, det är till och med det enda jag kan dra någotsånär säkra slutsatser om. Både solipsism och idealism är (storhets)vansinniga ontologiska positioner... som om inte planeter, stjärnor och galaxer hade existerat miljarder år innan det mänskliga medvetandet dök upp...

ekivok ekvilibrist: Ja någotsånär säkra slutsatser om. Både solipsism och idealism är (storhets)vansinniga ontologiska positioner... som om inte planeter, stjärnor och galaxer hade existerat miljarder år innan det mänskliga medvetandet dök upp...
Det relevanta med existensbegreppet enligt en sådan disposition är inte huruvida de finns i den fysysiska bemärkelsens som du påpekar - snarare att en människas empiriska begränsningar gör tillvaron ontologiskt diffust. När vi ändå är inne på astrofysik och kosmologi så är rådande paradigm av, till viss del, beroende av vissa metafysiska spekulationer. Universums strukturella uppbyggnad går ju egentligen inte att påvisa helt empiriskt, utan reduceras till frågor om rationella nödvändigheter. Pga. att den ontologiska avgränsningen befinner sig i gränszonen mellan det materiella och det transcendentala, så innebär det rent konsekvent att människors förmåga till kunskap reduceras till en trivial effekt. Om jag ska ha någon konsekvent kunskap om det såväl det materiella som det immateriella, så krävs det kognitiva förmågor, som att särskilja vara och tid i förhållande till rumslighet, eftersom dessa begränsar människans tillvaro. Jag skulle därför påstå att kritisk realism är det fundamentala förhållningssättet. Jag tror att världen existerar i fysisk mening, men jag kan bara analysera den efter min kognitiva villkor, vilket egentligen gör materialism till någonting spekulativt (även om det är den mest rationella utgångspunkten)
player one: materialism är minst dåligt men tyvärr är definitionen av materia lite för snäv. hade föredragit en ödmjukt tautologisk i stil med "sånt som allt är gjort av" istället för typ "atomer, rumslighet etc". känns som att de grejerna är funktioner av något annat mer matematiskt.

Tractatus: Det relevanta med existensbegreppet enligt en sådan disposition är inte huruvida de finns i den fysysiska bemärkelsens som du påpekar - snarare att en människas empiriska begränsningar gör tillvaron ontologiskt diffust.
Ja, människor är begränsade och därför kommer också den kunskap vi når fram till om verkligheten och hur den i slutändan är uppbyggd att vara ofullständig. Det här kan även en materialist gå med på - det är till och med högst rimligt, för det finns tonvis med vetenskapliga rön som pekar på att människans sinnen och andra förmågor som t.ex. minnet är bedrägliga. Ser dock inte hur en sådan skepticism måste leda till tokigheter som solipsism. Solipsism och idealism är ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv återvändsgränder, medan materialism/realism/naturalism har lett till ofattbara kunskapssprång.

Tractatus: Om jag ska ha någon konsekvent kunskap om det såväl det materiella som det immateriella, så krävs det kognitiva förmågor, som att särskilja vara och tid i förhållande till rumslighet, eftersom dessa begränsar människans tillvaro.
Existensen av immateriella fenomen behöver inte antas över huvud taget, som jag ser det. Även om något immateriellt hade existerat, så hade det inte kunnat påverka det materiella. Det funkar liksom inte.

Tractatus: Kritisk realism
Jag känner starkast anknytning till anti-reduktionistisk naturalism, dit man kan räkna Marx' dialektiska materialism och Roy Bhaskars kritiska realism, men också biologer och neuroforskare som ex. Antonio Damasio, Francisco Varela och Humberto Maturana som talar om "embodied cognition" och "enactivism". Synnerligen intressant är biologen Terrence Deacons "Incomplete Nature" som kom ut för ett par år sedan och som är det kanske mest ambitiösa och lovande försöket hittills att överbygga klyftan mellan död, meningslös materia och det organiska livet och dess "ententionala" fenomen som medvetande, mening, syfte, funktion etc. 


ekivok ekvilibrist: Existensen av immateriella fenomen behöver inte antas över huvud taget, som jag ser det. Även om något immateriellt hade existerat, så hade det inte kunnat påverka det materiella. Det funkar liksom inte.
Andeväsen eller dylikt tror jag inte existerar, men det finns ju sådant som inte är materiellt, såsom frånvaro och information. Naturvetenskap utan koncept om icke-vara är lika ofullständig som matematik utan siffran noll. 

allestädesnärvaro: Andeväsen eller dylikt tror jag inte existerar, men det finns ju sådant som inte är materiellt, såsom frånvaro och information. Naturvetenskap utan koncept om icke-vara är lika ofullständig som matematik utan siffran noll.
Frånvaro?

Information har en materiell grund, men det krävs väl alltid att det finns mänskliga medvetanden som kan tolka och representera den för att den ska vara meningsfull. En stoppskylt förmedlar t.ex. information, som din hjärna via sinnen och minnen och annat tolkar och representerar. Men alla delar som är inblandade här är materiella, eller vad man nu ska säga.

Förstår inte vad du menar med att naturvetenskap utan konceptet icke-vara är ofullständigt. Naturvetenskapen beskriver det som existerar och låter sig beskrivas, inte det som inte existerar och inte låter sig beskrivas.