player one: materialism är minst dåligt men tyvärr är definitionen av materia lite för snäv. hade föredragit en ödmjukt tautologisk i stil med "sånt som allt är gjort av" istället för typ "atomer, rumslighet etc". känns som att de grejerna är funktioner av något annat mer matematiskt.

Tractatus: Det relevanta med existensbegreppet enligt en sådan disposition är inte huruvida de finns i den fysysiska bemärkelsens som du påpekar - snarare att en människas empiriska begränsningar gör tillvaron ontologiskt diffust.

Ja, människor är begränsade och därför kommer också den kunskap vi når fram till om verkligheten och hur den i slutändan är uppbyggd att vara ofullständig. Det här kan även en materialist gå med på - det är till och med högst rimligt, för det finns tonvis med vetenskapliga rön som pekar på att människans sinnen och andra förmågor som t.ex. minnet är bedrägliga. Ser dock inte hur en sådan skepticism måste leda till tokigheter som solipsism. Solipsism och idealism är ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv återvändsgränder, medan materialism/realism/naturalism har lett till ofattbara kunskapssprång.

Tractatus: Om jag ska ha någon konsekvent kunskap om det såväl det materiella som det immateriella, så krävs det kognitiva förmågor, som att särskilja vara och tid i förhållande till rumslighet, eftersom dessa begränsar människans tillvaro.

Existensen av immateriella fenomen behöver inte antas över huvud taget, som jag ser det. Även om något immateriellt hade existerat, så hade det inte kunnat påverka det materiella. Det funkar liksom inte.

Tractatus: Kritisk realism

Jag känner starkast anknytning till anti-reduktionistisk naturalism, dit man kan räkna Marx' dialektiska materialism och Roy Bhaskars kritiska realism, men också biologer och neuroforskare som ex. Antonio Damasio, Francisco Varela och Humberto Maturana som talar om "embodied cognition" och "enactivism". Synnerligen intressant är biologen Terrence Deacons "Incomplete Nature" som kom ut för ett par år sedan och som är det kanske mest ambitiösa och lovande försöket hittills att överbygga klyftan mellan död, meningslös materia och det organiska livet och dess "ententionala" fenomen som medvetande, mening, syfte, funktion etc. 

ekivok ekvilibrist: Existensen av immateriella fenomen behöver inte antas över huvud taget, som jag ser det. Även om något immateriellt hade existerat, så hade det inte kunnat påverka det materiella. Det funkar liksom inte.

Andeväsen eller dylikt tror jag inte existerar, men det finns ju sådant som inte är materiellt, såsom frånvaro och information. Naturvetenskap utan koncept om icke-vara är lika ofullständig som matematik utan siffran noll. 

många intressanta referenser där, nice 🙂

allestädesnärvaro: Andeväsen eller dylikt tror jag inte existerar, men det finns ju sådant som inte är materiellt, såsom frånvaro och information. Naturvetenskap utan koncept om icke-vara är lika ofullständig som matematik utan siffran noll.

Frånvaro?

Information har en materiell grund, men det krävs väl alltid att det finns mänskliga medvetanden som kan tolka och representera den för att den ska vara meningsfull. En stoppskylt förmedlar t.ex. information, som din hjärna via sinnen och minnen och annat tolkar och representerar. Men alla delar som är inblandade här är materiella, eller vad man nu ska säga.

Förstår inte vad du menar med att naturvetenskap utan konceptet icke-vara är ofullständigt. Naturvetenskapen beskriver det som existerar och låter sig beskrivas, inte det som inte existerar och inte låter sig beskrivas.

allestädesnärvaro: Synnerligen intressant är biologen Terrence Deacons "Incomplete Nature" som kom ut för ett par år sedan och som är det kanske mest ambitiösa och lovande försöket hittills att överbygga klyftan mellan död, meningslös materia och det organiska livet och dess "ententionala" fenomen som medvetande, mening, syfte, funktion etc.

Intressant. Ska kolla upp.

inget, alla är metafysiskt dravel