Forumet - Det sista Cedric Diggory gör

Det sista Cedric Diggory gör

1237 0 6

Harry befinner sig i mitten av den tredje uppgiften på hans fjärde år på Hogwarts. Efter att ha bekämpat en gigantisk skrabba som Hagrid placerat ut försöker Harry hämta sig i den enoma labyrinten. Harry är rädd och tänker på att han känner sig väldigt ensam, när han plötsligt hör Cedric’s röst. Han tvärstannar och lyssnar intensivt men när han får höra Cedric skrika panikslaget ”vad gör du?! Vad tusan håller du på med?!” agerar Harry snabbt och instiktivt. Han hör Krums Stämma utala förbannelsen  ”Crucio” och oron stiger som en våg inom honom. Han lägger örat mot häcken som skiljer han och Cedric åt och vrålar ”Reducto” som bränner ett litet hål i häcken.

Efter att ha rivit sönder sin klädnad i de snåriga och taggiga grenarna har Harry trängt sig igenom det lilla hål han lyckades göra. Han ser Cedric ligga på marken i kramper och han kastar lamslå besvärjelsen över Krum som träffar honom i ryggen. Harry rusar det snabbaste han kan fram till Cedric som ligger och flämtar på marken med händerna för ansiktet. Harry tar Cedrics båda händer och flyttar dem från ansiktet, Cedric tittar upp och de ser varandra djupt in i ögonen. Cedric slutar inte flämta men han ler nu. Det gör Harry med och frågar stilla ”är du skadad?” Cedric skakar på huvudet och säger sedan” nej det är okej med mig. Han smög sig på mig bakifrån och erkände sin attraktion till mig , sen försökte han ta på mig men när jag vägrade blev han arg! Jag sa att... det är en annan... jag tänker på...” Harry såg förvånat på Cedric som nu hade blivit röd om kinderna och tittade om möjligt ännu djupare men nu kärleksfyllt i Harrys ögon. Det var helt tyst och de var helt ensamma i den stora laborynten Harry som fortfarande höll i Cedrics händer tittade snabbt på dem och det gjorde Cedric med. Cedric log ännu mer och nu gjorde Harry det med. Båda deras händer flyttades uppåt och Cedric smekte harrys nacke och sedan ner på bröstet, det var helt blottat efter att rivit sönder tröjan i snåren. Harry visste inte vad han skulle tro, hans huvud snurrade av tankar. Han tänkte på hela det här skolåret, hur han och Cedric haft ögonkontakt och små samtal om turneringen. Deras samtal hade aldrig varit långa men Harry hade hela tiden kännt att det var någonting mellan dem. Och att det hade blivit bekräftat efter Cedrics antydan om att gå till prefekternas egna badrum och hur de hade lekt i vattnmet och klurat ut den andra uppgiften tillsammans, men aldrig hade de rört varandra som de gjorde nu och håren i Harrys nacke reste sig.  Cedric harklade sig och ögonblicket som verkat vara för evigt bröts, Harry hjälpte Cedric på fötter igen och de gick vidare i labyrinten i tystnad. Ibland snuddade deras händer vid varandra och det kändes som blixtar som flög egenom Harrys kropp, han sneglade på Cedric och såg att han log och Harry rodnade när Cedric kastade en blick på honom. Cedric bröt tystnaden. ”Harry... jag menade dig... uhm... när Krum blev arg alltså... hela det här året... och i prefekternas badrum... men jag vågade aldrig göra eller säga något!” Harry visste inte vad han skulle säga han hade en underlig känsla av att han svävade i luften. Harrys skulle precis öppna munnen för att säga något när Cedric stönade till. ”POKALEN” utropade han! De båda fattade instinktivt varandras händer och började springa emot den. När de stod framför den såg de på varandra och bröt ut i en hård kram. Kramen blev lättare och utveckaldes till en långsam smekning och deras ansikten letade efter varandra och till slut möttes deras munnar i en intesiv kyss. De hånglade upphetsat i flera minuter och när de slutade tittade de på varandra med glödande blickar, Harry kunde inte låta bli att le ett brett leende. ”På tre?” sa han tillslut och Cedric log nu också ett brett leende, de  ränkade ”ett...två... TRE!”

De slungades bort från labyrinten och Hogwarts och landade  pladask på marken, Cedric omade sig på toppen av Harry. När de båda sett sig omkring och insett att det bara var dom där pussar Cedric Harry på pannan och säger ”jag tror vi är ensamma... Visste du att pokalen var en flyttnyckel?”

 ”nej, men jag tycker vi kan utnyttja vår ensamhet... jag hann inte säga det förut men jag gillar dig med Cedric... väldigt mycket...” sa Harry blygt.

”var inte så blyg Harry, jag vet att du gillar mig, jag har vetat det hela året!” Harry rodnade häftigt. Då de fortfarande låg på varandra började de hångla hårt och snabbt, inget kunde stoppa dem nu, det var mörkt och de var definitivt ensamma. Cedric rev sönder resten av Harrys sjorta och Harry började fumla med Cedrics byxor. De slet aggresivt av varandras kläder och all spänning som varit mellan dem det senaste året visade sig i deras kyssar och smekningar när naglarna rev över ryggnarna.  ”borde vi ta fram trollstavarna?” sa Cedric och skrattade till lite nervöst, Harry var glad att det var han som hade sagt det först och nickade sedan medans han andades tungt.  De låg nu helt nakna och flämtade medan de tittade varandra i ögonen, Harry förde munnnen med en lätt beröring nära Cedrics öra och viskade sakta ”ta mig Cedric...”

Cedric  tog Harry om axlarna och dirigerade honom tills han låg på magen och förde sin kuk djupt in i Harry som stönade högt. Flåsandes och svettandes knullade Harry och Cedric länge, Harry tjöt av njutning efter varenda stöt Cedric gav. Han tog Harry långsamt och hårt bakifrån och stönade högre och högre. Båda låg på de fuktiga gräset och skrek av den bästa orgasm de båda någonsin haft.

Cedric släppte Harrys röv och lade sig helt utmattad på marken och Harry rullade över på rygg helt skakig i hela kroppen av den fantastiska upplevelsen. När han tittade på Cedric var han i gång med att tända en cigarett med sin trollstav, han log mot Harry, Kysste honom hårt och gav honom ett bloss av cigaretten. ”Vi har vunnit två saker idag, Harry...” sa Cedric och log. ”Turneringen inom magisk trekamp och varandra! ” Harry var fortfarande andfådd men kastade med sitt rufsiga hår och nickade medans han log brett.

Men deras stund varade inte länge, Harry fick plötsligt en sån fruktansvärt smärta i sitt ärr att han var tvungen att begrava sitt ansikte i händerna och hörde sedan ”Avada kedavra” . En grön ljusblixt susade förbi honom och när Harry öppnade sina ögon låg Cedric orörlig och död på marken.

Voldermort hade dödat Cedric. Harry skrek det högsta han kunde.


Spana också in: