Forumet - Det var om aftonen, när vinden mot det blåa havet drog

Det var om aftonen, när vinden mot det blåa havet drog

229 0 0

"Jung," sade hon, hon brukade kalla mig för "Jung", men inte när hon tilltalade mig, "Anders," sade hon, "vad är det där Akademgorodok egentligen?", "Jag uttalade mig en gång om det, men glömde bort att göra det" svarade jag, gav en tyst repressalie till mig själv för att överge saker alltför lätt och svarade på riktigt:

"Akademgorodok, det utseendemässigt undernärda består främst av ändlösa grå lägenhetskomplex och några få byggnader vars funktion är att vara viktiga utan särskild arkitektirisk elegans. Kulturcentrat Дом ученых beskrivs exempelvis av Reymer Klüver som ”Ännu en ansiktslös betongbyggnad från den nyktra Chrushtchev-eran. Inte längre Stalin-barock och inte ännu Breshnevs pretentiösa klassisism”.

Desto mer intrikat är stadens infrastruktur, långa skruvade vägar genom skog och betong gör det lätt för en besökare, obekant med området, att ändlöst förvirra sig i en labyrint av grönska och studenter. Ob-reservoaren som tidigare nämnts liknas på grund av sin ofantliga storlek vid ett hav och lovar många spektakulära solnedgångar under somriga nätter, för att åter citera Hr. Klüver ”Det är lätt att föreställa sig att man står framför ett verkligt hav. Den akademiska småstaden bakom oss skulle då vara en välsignad ö där det brukade finnas en frihet vars like ej står att finnas någon annanstans” "

"Men," inflikade hon, "hur är det egentligen? Att faktiskt vara där, menar jag, är livet kul eller bara funktionellt?", jag tänkte efter om något annat, "Om det kan jag inte uttala mig." följt av "men Novisibirskguide.com uttalar sig om saken som: ”När det gäller att ha roligt är Akademgorodok inte särskilt annorlunda från någon annan stad – barer, biljardhallar, bastuklubbar, idrottsplatser och nattklubbar. Den enda skillnaden är att klubbarna här är mycket billigare än i Europa och är alltid fyllda med vackra flickor!”
"Skönhet och funktion i en härlig union" konstaterade hon, och jag höll med.

Senare, vid ett helt annat tillfälle såg jag en bekant person, och denne undrade varför jag slutat vara kryptisk.
- Jag har inte riktigt haft orken, plus att ingen ändå fattade någonting, vilket förvisso är poängen med att vara kryptisk, men om någon hängt med en aning skulle ha varit trevligt. Kanske någon gör så någon annan gång, kanske fattar de, kanske kan den se de hemliga meddelanden jag lämnade överallt där var tomt.
-Men, i slutet av dagen är det ändå bara nonsens, och jag försöker vara mer verklig, helt enkelt.
En artig hetsfras av samma art senare så gjorde jag något annat, efter det ytterligare något, och så småningom skrev jag det här.
Under tiden jag inte skrev det här, däremot, skrev jag något helt annat:

"Till en början (och en bokstavlig början), var, så vitt vi vet, vårt universum en singularitet. Fysiskt så innebär det en väldigt koncentrerad punkt där allt finns, men jag väljer att tolka det som att singulariteten även rymmer mer abstrakta egenskaper (pga, varför skulle det inte?), att alla tänkbara möjliga händelser och utgångar var konstanta inom singulariteten och att inget skedde efter en linje så som vår uppfattning av händelsers ordning, att idag är en dag och imorgon en annan osv."
Sen fastnade jag och tröttnade.

Slut för idag, tack för idag.

Och jag dansade bland träden och jag sjöng för ljung och sten,
och min visa var så hög som aldrig mer,
och den slocknade som glansen av himlens sista sken -
det var om aftonen, då solen hon gick ner.

aax728.png

Tråden har inga svar… än.