Forumet - Din åsikt om ''behandling av ätstörningar''

Din åsikt om ''behandling av ätstörningar''

557 1 5
Jag går just nu i 3:an på gymnasiet och har bestämt mig för att skriva ett häfte,riktat till vårdpersonal som projektarbete. Häftet ska handla om hur behandling och bemötande ser ut inom vården för ätstörningar. Har själv lidit av anorexia men är idag frisk, känner att jag då vill göra allt jag kan för att förbättra vården för dem som fortfarande inte blivit friska. Har en del åsikter om vad som är bra samt vad som kan förbättras.. kanske även du har det?

Vore jättebra om du kunde bidra med en text eller åsikter om hur din vård har sett ut. Vad har varit bra, vad har varit dåligt? Texten kommer självklart vara anonym, men med hjälp av olika historier och vinklar tror jag verkligen att detta kan hjälp både bildad och outbildad personal att bemöta människor som lider av ätstörningar. Kanske har dina nära och kära något att berätta?

Vore jätteglad om jag fick erat bidrag, det skulle betyda guld!
Skicka gärna ett mail till : felicialiindstrom@hotmail.com om du inte vill skriva här. Tack på förhand !! [bigsmile]
Hejsan!
Jag gick och pratade hos en kvinna ca en gång i veckan, vilket var jättebra för mig. Detta var på en klinik kan man säga, för personer med olika ätstörningar. Sedan var jag också på en intensiv-vecka på samma klinik, där jag fick träffa andra med liknande problem. Tjejer bara, var vi. Vi åt tillsammans, pratade, hade föreläsningar, avslappningar osv. Det jag kan känna är att det verkar som att de som jobbar med personer med ätstörningar av olika slag generaliserar. Jag tror att absolut kan man se mönster och likheter hos många t.ex. anorektiker, men likväl är alla individer. Allas problem är individuella och person skiljer sig från person. Samtidigt är det skönt att känna att man inte är ensam om problemet och att man faktiskt är "normal" som tänker si å så, och lever med detta. Bra att träffa andra personer i liknande situation, men också en risk. Man kan påverka varandra både positivt och negativt.

Att i olika formen förlöjliga någon med ätstörnigar, eller håna, för få honom/henne att äta tycker jag är jättefel. Iallafall för mig fungerade det inte alls.

Att prata med någon, helst utifrån enligt mig, som inte dömer var viktigt. Att kunna säga vad som helst, vara ärlig, var viktigt för mig. Jag var alltid rädd för att om jag sa exakt hur jag tänkte, varför jag inte åt, att jag inte åt osv, så skulle de direkt försöka ändra på det. Jag visste att det jag gjorde var fel och farligt, men att alltid få höra det är inte alltid bästa hjälpen. Att bara få prata å vara ärlig, utan att det händer något, var jättebra.

Lycka till med ditt arbete!
Tack så jättemycket för ditt svar ! Håller helt med dej om att vi alla är individer och även om man ''delar sjukdomen'' så har man ändå sina egna tankegångar och ångestframkallande situationer man måste få hjälp med ! Kommer ta med din åsikter anonymt för att förbättra/kritisera men även uppmuntar vården. Återigen tack!
Ta hand om dej !

Spana också in:

Nu har jag inte haft ätstörningar men har haft vänner som har haft de, vad jag reagerade på att de blev matade konstant för att gå upp i vikt fortfortfort, och det kan jag ju förstå. Men när de kommit upp i en acceptabel vikt så vara det tack & hej, som att de som arbetade där missade det här med att det sitter i skallen? Det är ju något som måste ordnas ut, fixas till och inte bara massa fett som ska adderas.
labitchas:

Nu har jag inte haft ätstörningar men har haft vänner som har haft de, vad jag reagerade på att de blev matade konstant för att gå upp i vikt fortfortfort, och det kan jag ju förstå. Men när de kommit upp i en acceptabel vikt så vara det tack & hej, som att de som arbetade där missade det här med att det sitter i skallen? Det är ju något som måste ordnas ut, fixas till och inte bara massa fett som ska adderas.



Det där låter ju inte alls hållbart. Var detta inom en kommunal eller privat verksamhet. vet du det ? [smile]