Forumet - din syn på din föräldrar

din syn på din föräldrar

1626 1 34

När jag var liten var jag rädd för min pappa eftersom han knarkade (vilket var olagligt och därmed "elakt), men när jag som tonåring träffade honom för första gången på många år förstod jag att jag haft fel om mycket - han visade sig vara intelligent, empatisk och välvillig. Visserligen fick vi aldrig någon riktigt nära kontakt, men jag är tacksam för att han fanns där för mig och kämpade så länge trots svåra återfall.


honolulu: hur har synen på dina föräldrar ändrats med åren? typ om du insett saker om dem du inte förstod när du var liten eller om du kan relatera till dem/deras egenskaper nu när du är lite äldre?
JAG HAR LÄRT DOM ETT OCH ANNAT, MIN PAPPA UPPREPAR DET KONSTANT, JAG ÄR CHEFSIDEOLOGEN, FILOSOFEN OCH PSYKOLOGEN I FAMILJEN!   

Spana också in:

Ärligt, det kanske bara bevisar att jag är ett barn fortfarande vad vet jag, men jag accepterar fortfarande inte mycket av deras dåvarande beteende. Jag är ibland rädd att bli som dom var, det motiverar mycket av det jag gör med min tid. Jag har också tänkt på att jag inte ska gå till överdrift åt det andra hållet heller, det är ganska konstigt men mycket av det jag har gjort har varit med tanke på vem jag vill vara för eventuella framtida barn . 


Schism: han visade sig vara intelligent, empatisk och välvillig.
vad fint. är det något du kan känna igen dig själv i? skönt att få ha den bilden av honom i efterhand, eller är det mest jobbigt att du inte fick veta det innan? 

Järn: Har väl fattat hur fruktansvärt stark min mamma är, och pappa som alltid var den starke har jag sett mjuka delar i.
sånt kan vara lite förvirrande att inse, haha. på gott och ont. brukar du berätta det för dem? din mamma, i alla fall?

df rqp: jag måste bli bättre än dom
på vilket sätt? menar du just nu, eller som förälder?
Brighter: det är ganska konstigt men mycket av det jag har gjort har varit med tanke på vem jag vill vara för eventuella framtida barn .
"dömer" du på dina föräldrar utifrån hur de är som människor generellt eller hur de är som föräldrar? ibland går det förvisso in i varandra.

honolulu:
vad fint. är det något du kan känna igen dig själv i? skönt att få ha den bilden av honom i efterhand, eller är det mest jobbigt att du inte fick veta det innan? 

sånt kan vara lite förvirrande att inse, haha. på gott och ont. brukar du berätta det för dem? din mamma, i alla fall?

på vilket sätt? menar du just nu, eller som förälder?
"dömer" du på dina föräldrar utifrån hur de är som människor generellt eller hur de är som föräldrar? ibland går det förvisso in i varandra.
Jag dömer alltid människor utifrån min relation med dom, och de sammanhang jag vet att de är en del av. Allting förändrats, även mina föräldrar. 

honolulu:
sånt kan vara lite förvirrande att inse, haha. på gott och ont. brukar du berätta det för dem? din mamma, i alla fall?
Nej, hon säger: va fan hade jag för val? Angående att hon är handikappad och ändå klarat sig så bra. Inte bara det jag tänker på dock, livet gav henne skitkort men hon vann ändå. Vet inte om hon vet att hon gjorde det men.

Brighter:
Jag dömer alltid människor utifrån min relation med dom, och de sammanhang jag vet att de är en del av. Allting förändrats, även mina föräldrar. 
ah! frågar för du skrev att du utgick från vem du vill vara för eventuella barn.

Lífþrasir: Förstår mer att de var unga och dumma i huvudet när de skaffade barn
Fattar bättre på vilket sett de är idioter osv.
känns det befriande eller är det mest jobbigt?

df rqp:

som förälder eller i beslutet att ej bli förälder
för att du tror att du kommer göra samma misstag eller för att du inte vill ha det ansvaret?