Forumet - Distansförhållande

Distansförhållande

5737 3 72
EmmsEmma:

Är det någon som har ett distansförhållande?


Har haft. Var inte distansen som tog kål på det.



EmmsEmma:

hur gör ni när ni saknar varandra något otroligt?


Pratar. Skypear. Tar en dag ledigt och träffas.
Man får det bara att funka



Fingerprints:

prata VARJE dag, inga undantag, någonsin.


Inte nödvändigt! Beror på från person till person!

Spana också in:

Blåbärt:

Man är ju långt bort. Bägge vet det. Man vet även att man inte alltid kan prata samtidigt. Man får gilla läget och tro på framtiden


ska jag vara ärlig så talar jag inte från egna erfarenheter i tipset jag gav, tror jag läst det någonstans. Tyckte det lät vettigt.
EmmsEmma:

Är det någon som har ett distansförhållande? Jag själv har det och det går väldigt bra :) Men undrar bara hur det är för andra som har det? hur gör ni när ni saknar varandra något otroligt?eller när ni bara vill vara med varandra?


Har haft ett distansförhållande. Det var väldigt fint när vi sågs, men outhärdligt när vi var ifrån varandra. Jag kunde verkligen inte hantera saknaden, mådde bara dåligt och bröt ihop totalt varje gång vi skiljdes åt (verkligen bröt ihop på perrongen om han åkte ifrån mig, folk tittade konstigt på mig där jag satt och bet mig själv i handen för att inte skrika högt). Hade svårt att se fina saker.

Löste det genom att flytta ihop efter ett år. Mycket bättre [party]
Ja, har haft distansförhållande. Ett inom bussavstånd, men någon timmes resa och ett 50 mil bort.
Det första förhållandet tänkte jag inte på som distans eftersom det var inom "vi kan träffas spontant om vi verkligen behöver det även om det är lite krånligt"-avstånd.

Det andra var distansförhållandet var ganska jobbigt och från och till, speciellt de gånger vi inte kunde ses på några månader. Men oftast så var det helt ok/genomolidligt.

Vi chattade mycket, pratade i skype och spelade world och warcraft ihop, ehe. [crazy]
XMinGrönaLampaÄrDödX:

Har haft ett distansförhållande. Det var väldigt fint när vi sågs, men outhärdligt när vi var ifrån varandra. Jag kunde verkligen inte hantera saknaden, mådde bara dåligt och bröt ihop totalt varje gång vi skiljdes åt (verkligen bröt ihop på perrongen om han åkte ifrån mig, folk tittade konstigt på mig där jag satt och bet mig själv i handen för att inte skrika högt). Hade svårt att se fina saker. Löste det genom att flytta ihop efter ett år. Mycket bättre


åh va härligt att höra att det funkade, hur ofta träffades ni innan då? va det månader eller veckor emellan? :)