Forumet - distansförhållande

distansförhållande

301 1 12
elinsimonsson:

Jag är i ett distansförhållande.Det suger! Att sakna någon så mycket, HELA tiden , jag mår konstant dåligt över att sakna honom , men är så kär samtidigt.Hur ska jag göra?..


Det beror väll på om ni har chansen att träffas då och då med vad du skall göra.

Men häng med kompisar, ring honom då och då, eller han ringa dig. Liksom...tappa inte kontakten för då är det lätt att glöden försvinner :s

Spana också in:

Jag var "tillsammans" med en tjej på distans en gång. Vi pratade dock aldrig ens i telefon och träffades aldrig IRL. Var jättekär och mådde väldigt bra. Det mattade av och tog slut efter ca en månad. Blev liksom inget tråkigt slut av det utan det tog slut naturligt. Sen berodde det mycket på att jag blev kär i en annan på min skola så fortsatte ju att må bra.

Men om du kan och vill, håll kontakten, prata i telefon och försök träffas. Då är det ju värt det iaf.
Jag är tillsammans med min respektive sedan tre år tillbaka. Två av de åren har vi bott 50 mil ifrån varandra eftersom gymnasiet kom ivägen. Nu är vi inne på sista året och det som hållit vårt förhållande vid liv är att vi vet att efter de där åren kommer vi få vara tillsammans.

Vi pratar i telefon nästan varje kväll - vilket kan låta lite väl mycket men ibland är det bara ett två minuters "god natt". Vi försöker boka tågbiljetter och ses någon helg då och då och det är helt fantastiskt befriande.

Se helt enkelt till att ha bra kontakt, prata om MYCKET (kommunikation på distans är krångligt för man ser ju oftast inte personen man pratar med) och försök ha ett mål. Det löser sig, stå ut och ta tag i de problem som uppstår.
Har haft två distansförhållanden, ett var det typ 60 mil ifrån varandra. Jag åkte buss i 9h enkelväg varje helg, sedan flyttade han till mig efter ett år.

Sedan hade jag ett på 135 mil, men jag flyttade till honom bara några veckor efter att vi hade blivit pojkvän och flickvän.
Hur ofta ses ni då? Pratar ni varje dag i telefon eller liknande?

Min kille och jag ses varannan helg ungefär, men vi pratar varje dag, antingen så ringer/smsar vi eller via skype. Tycker det är rätt skönt att få sakna någon mycket, då blir tiden man har tillsammans så mycket mer värdefull! [smile]
Men det är klart att det är jobbigt också, allting har sina för- och nackdelar. Det viktigaste är att man har något att ägna sig åt så man slipper gå runt och ständigt tänka på hur eländigt det är, så som skola, jobb, hobbys och framför allt vänner!