Forumet - distansförhållande och förlovad vid 16 års ålder...

distansförhållande och förlovad vid 16 års ålder...

4482 1 92
Hej alla! jag heter rebecca och är 16 år.
Förra året i november så hade min skola ett utbyte med med en skola i england. Eleverna hälsade på oss och bodde hos oss i 5 dagar. Jag hade fått en kille som skulle sova över hos mej och egentligen skulle han sova i min säng och jag skulle sova i bäddsoffan men så blev det inte eftersom att jag var lite framfusig (elr om det e så man säger)... Det slutade med att vi blev tsm under bara dom 5 dagarna! Det var jätte många som sa att det skulle ta slut och det kommer inte hålla... Men nu ett år senare har vi träffats under hela året och i somras förlovade vi oss så nu har vi varit tsm i 1 år och några dagar och jag ska till honom och fira jul med hans familj! Jag har fått en både negativ och positiv respons och tänkte bara dela med mej av min upplevelse och se om någon kanske har varit med om något liknande? eler vara om vad folk tycker? [y]

Spana också in:

Budolicious:

Tycker tonårsförlovningar är jäkligt fjantigt, men good for you. Vet inte riktigt vad mer jag ska tycka.



mm har fått den responsen från många och till viss del har folk rätt :) om man inte vet vad det innebär att vara förlovad så förstår jag men om man å andra sidan vet vad det innebär så tycker jag att det e helt ok även fast det e ett stort steg att ta så ung :)
Han frågade mig vad jag tyckte om det och jag tyckte det lät bra så vi provade ringar o sen frågade han mig utan förvaning ett tag efter, vi ville visa varandra att vi älskade varandra mer o vi tyckte att et löfte om att vi en gång skulle gifta oss bevisade det :) det e ju trots allt det de betyder :) låter väldigt löjligt men aa :)
har en kompis som åkte som utbytesstudent till usa när hon var 17, var där ett år, blev totalt förälskad i en kille, åkte hem och levde i distansförhållande i 2-3 år. Sen när båda gått ut skolan så bodde hon i usa ett tag, sen han i sverige i ett år, och nu är hon och bor och pluggar där. Så det är ju inte omöjligt men man ska ju vara riktigt kär och det ska ju kännas värt det hela tiden för att det ska funka.

Kan säga att jag aldrig fick tillbaka den vännen som åkte iväg till USA, för så fort hon var hemma gick hennes liv ut på att sakna och spara pengar till att åka tillbaka. Tänk på det.
Kommer nog aldrig förstår grejen med att förlova och gifta sig. Det ska vara om det gynnar på något juridiskt sätt om man har barn eller så möjligtvis.

Men att göra det för att "visa för omvärlden" att man älskar varandra tror jag inte på, inte heller att det skulle göra förhållandet bättre bara för att. Det känns snarare som det finns ett problem om man måste göra något sådant här i ett så tidigt skede, kan ni inte visa att ni älskar varandra ändå? Ni bor ju inte ens ihop, och att ta ett så stort beslut innan ni vet hur ni fungerar ihop i ett boende en längre tid, visst kan det gå bra, men sen när det blir riktigt skarpt läge kanske ni känner helt annorlunda...

Kan förstå om det känns kul nu och så, men redan efter ett år, det är inte mer än att det framstår som desperat. [sad]

Men ja, hoppas för er skull att det går bra ändå! Det är ju trevligt att bevisa för folk som inte tror på en att de har fel liksom!
Fingerprints:

har en kompis som åkte som utbytesstudent till usa när hon var 17, var där ett år, blev totalt förälskad i en kille, åkte hem och levde i distansförhållande i 2-3 år. Sen när båda gått ut skolan så bodde hon i usa ett tag, sen han i sverige i ett år, och nu är hon och bor och pluggar där. Så det är ju inte omöjligt men man ska ju vara riktigt kär och det ska ju kännas värt det hela tiden för att det ska funka.Kan säga att jag aldrig fick tillbaka den vännen som åkte iväg till USA, för så fort hon var hemma gick hennes liv ut på att sakna och spara pengar till att åka tillbaka. Tänk på det.


Mmman kan ju inte bygga upp hela sitt liv runt någon i ett annat land :) man måste kunna njuta av livet här också ;)
Tobbish:

Kommer nog aldrig förstår grejen med att förlova och gifta sig. Det ska vara om det gynnar på något juridiskt fall om man har barn eller så möjligtvis.Men att göra det för att "visa för omvärlden" att man älskar varandra tror jag inte på, inte heller att det skulle göra förhållandet bättre bara för att. Det känns snarare som det finns ett problem om man måste göra något sådant här i ett så tidigt skede, kan ni inte visa att ni älskar varandra ändå? Ni bor ju inte ens ihop, och att ta ett så stort beslut innan ni vet hur ni fungerar ihop i ett boende en längre tid, visst kan det gå bra, men sen när det blir riktigt skarpt läge kanske ni känner helt annorlunda...Kan förstå om det känns kul nu och så, men redan efter ett år, det är inte mer än att det framstår som desperat. Men ja, hoppar för er skull att det går bra ändå! Det är ju trevligt att bevisa för folk som inte tror på en att de har fel liksom!


Jag tycker att du har jätte rätt i det du säger! Alla har delade åsikter och jag är väldigt galen, spontan och jag älskar honom jätte mycket faktigst. Hur som helst vi e absolut inte desperata båda tycker bara att vi gillar varandra tillräkligt mkt för att ta ett sånt beslut och dessutom så e jag som jag sa innan galen och spontan jag gillar att vara impulsiv och att göra saker som inte finns på världskartan hos andra :) säger inte att det var därför jag gjorde det men jag tror att det gjorde sitt i beslutet :)