szara:

Har gått hos 2 kuratorer men båda va skit, funderar på BUP men vågar inte..

Det är inte självklart att du hittar någon som passar dig på direkten, så du får pröva dig fram. Tillslut så kommer du hitta någon som du "klickar med" och som du anser vara bra. Det är helt ok att byta psykolog/kurator om man inte trivs. Varför vågar du inte? Kan det bli värre än vad det redan är?

szara:

För det känns taskigt att lämna de som älskar mig

Så har jag också känt, många gånger.

Angeleyes:

Varför vågar du inte?

Jag vet inte.. största orsaken till att jag inte vill leva mer är för att jag kan synas. Alltså, fattar att du kanske rynkar pannan nu, men det är så.. jag hatar att synas å klarar inte av det. Och att prata/träffa nya människor är ju såklart jobbigt då.. det får inte vara en kille som jag pratar me på bup såfall.

ah. känner att jag vill "tas bort". men skulle jag försvinna påverkas mitt liv och det vill jag på ett sätt inte, samtidigt som det känns som att allting är förlorat och att jag då inte behöver bry mig. men jag är en sådan person som har svårt att inte bry sig, även om jag är likgiltig inför det mesta finns det alltid något jag bryr mig om. antar att när jag slutar att bry mig helt är jag död.

känner just nu att jag inte har tid att må dåligt. jag kan må dåligt efter något år när jag har tagit studenten. men just nu har jag seriöst inte tid att tas bort och låta allting jag har kämpat för bara rasa samman.

tänk om det fanns en bra lösning. en andra värld, oberoende av vår värld, som kunde ta emot en och ge en den vila och hjälp man behöver för att sedan skicka tillbaka en till det verkliga livet när man känner sig redo. utan någon press.

szara:

jag hatar att synas å klarar inte av det. Och att prata/träffa nya människor är ju såklart jobbigt då.. det får inte vara en kille som jag pratar me på bup såfall.

Ska inte ställa diagnoser över internet men har du läst om social fobi? Känner du igen dig?
Klart du kan påverka om du får en kille eller tjej. Jag vet inte hur BUP är men kan inte du bara gå till din läkare och berätta hur du känner så du kan få en remiss? När du tidigare pratat med kuratorn menar du i skolan då? Om inte, har de inte sagt någonting om eller remissat dig vad du ska göra/vem du ska gå till?

Angeleyes:

har du läst om social fobi? Känner du igen dig?

Jag tror jag har det, har läst jätte mycket om det så mkt det går att läsa om det, och jag känner igen mig i exakt allt. Jag pratade med min psykolog om det men hon började skratta å sa nej du lider veeerkligen inte av det. Social fobi är mycket mycket värre. Så man bah.. jahapp..

Angeleyes:

Om inte, har de inte sagt någonting om eller remissat dig vad du ska göra/vem du ska gå till?

Vad är remiss? Och nej ingen har sagt något.. asså när jag pratar med någon om mina "problem" så kan jag aldrig öppna mig helt, förutom på nätet. Så jag vågar inte säga helt ut hur jag mår.. är så rädd att inte bli tagen på allvar, igen. Å vågar nt gå in på känsliga saker för kan ju inte börja gråta eller något sånt. Och när jag sitter med nån å pratar asså typ kurator, så blir jag helt tom och frågar mig själv varför jag sitter här.. men sen innerst inne vill jag inget annat än dö

szara:

Jag pratade med min psykolog om det men hon började skratta å sa nej du lider veeerkligen inte av det. Social fobi är mycket mycket värre. Så man bah.. jahapp..

Vilken jävla idiot. Jag hoppas att du slutade gå hos henne?

szara:

Vad är remiss? Och nej ingen har sagt något.. asså när jag pratar med någon om mina "problem" så kan jag aldrig öppna mig helt, förutom på nätet.

De skickar dig vidare till någon t.ex om du säger att du känner dig deprimerad och behöver tala med någon så skickar de dig kanske till en kurator. Tycker du ska testa att gå till en kbt?

Det är bara att 1. Ring/gå till din läkare. 2. När du väl är där så säg bara att du vill ha en remiss till en kbt-psykolog, då kanske hon undrar varför så hon kan anteckna (så psykologen vet lite mer pm dig) - bara att säga som det är, att du har svårt att säga hur du känner.

Väl där hos psykologen så lär ju hon märka att du har svårt att öppna dig och istället kanske ge dig uppgifter att fylla i, ett häfte med papper där du svarar på frågor om dig själv.

läs mer om just kbt
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_beteendeterapi

Angeleyes:

Jag hoppas att du slutade gå hos henne?

Nej sluta inte.. vågar inte :s

Angeleyes:

kanske ge dig uppgifter att fylla i, ett häfte med papper där du svarar på frågor om dig själv.

De lät bra haha..

Men vågar lixom inte ta första steget, vet inte vad jag ska säga och känns inte som jag har "tillräckliga" problem för att få prata med nån, känns som jag måste ha mer å komma med!!

lacedunlaced:

tänk om det fanns en bra lösning. en andra värld, oberoende av vår värld, som kunde ta emot en och ge en den vila och hjälp man behöver för att sedan skicka tillbaka en till det verkliga livet när man känner sig redo. utan någon press.

Vad skönt det skulle va

har känt många gånger. längesen senast

szara:

känns inte som jag har "tillräckliga" problem för att få prata med nån, känns som jag måste ha mer å komma med!!

åh så har jag också känt. Men det räcker med att du mår dåligt, du förtjänar att få hjälp!

Så känner nog alla ibland. Men det låter som om du skulle må bra av att ta dig till BUP.

kraamisz:

Men det räcker med att du mår dåligt,

Ah.. man kanske kan börja att säga "Det känns inte som jag har tillräckligt me problem för att få vara här.. men jag känner ju att jag inte alls mår bra" hade iaf känts skönt att säga så lixom!!

szara:

Men vågar lixom inte ta första steget, vet inte vad jag ska säga och känns inte som jag har "tillräckliga" problem för att få prata med nån, känns som jag måste ha mer å komma med!!

Tillräckliga problem? Man måste inte ha några stora problem för att gå till en psykolog. Visst förstör det du nu mår dåligt över ditt liv? Då kan man lugnt säga att det är ett stort problem. Särskilt när du känner dödslängtan. Se det som någonting positivt om du ber om hjälp (bra hjälp, inte din nuvarande pucko-psykolog) för du är ju ung, femton, du har hela livet framför dig! Förstör inte det mer genom att vänta och dra ut på hjälpen tills alla dina problem blir större och jobbigare... Du kan ändra ditt tankesätt och må bättre men det är bara du själv som kan be om hjälp.

szara:

Nej sluta inte.. vågar inte :s

Du måste försöka ta tag i det, du kan inte gå hos någon som inte tar dig på allvar. Eller be en kompis eller förälder att ringa åt dig. Eller mejla.

szara:

Vrf vill du dö?

För jag är dålig på att ta min medicin.