Forumet - Drabbad av ätstörning?

Drabbad av ätstörning?

718 0 14
Antagligen finns det någon mer på denna sida som har drabbats av denna hemska sjukdom. Jag skulle behöva lite tips. Jag har varit sjuk i ungefär åtta år. Går just nu till en psykolog som nu skickat remiss till ätstörningsenheten på grund av att psykologen tror att jag behöver mer hjälp. Och det är inte mer än rätt. Börjar tappa vikt igen. Äter inte mer än 500 kalorier per dag. Vilket är helt sjukt. 

Antar att jag bara behöver lite tips och stöd. 

Spana också in:


vonKissekatt: Nämen, har vi flyttats tillbaka till en tid där det inte finns psykiska sjukdomar? Vad fint. :))))))) TS behöver verkligen inte er okunnighet. 

Du verkar väldigt medveten om att du behöver hjälp, vilket är det första steget.  Näringsdrycker/drickyoghurtar emellan målen kanske vore något? Lycka till i alla fall! 
Ja, det kanske skulle vara bra. Får höra med min pojkvän. Har pluggar till läkare och kan väl säga sin åsikt om näringsdrycker. 
Jag var sjuk i, hm, sju år. Kan väl fortfarande känna av det från och till men det är mest en skugga av vad som en gång varit eftersom vissa tankemönster känns igen och så vidare. För mig hjälpte det att komma i kontakt med en dietist eftersom jag behövde få tillbaka tänket om exakt varför en människa måste äta och vad maten gör med kroppen på riktigt - ren logik helt enkelt. Jag förstår att det kan kännas bekvämt att fråga din pojkvän om han pluggar till läkare men jag skulle verkligen ändå rekommendera att du tar det med någon annan!

Vad som hjälper en att ta det där sista steget att bli helt frisk igen är väldigt olika. Att du själv vill bli frisk är dock halva resan gjord, skulle jag säga. Näringsdrycker kan vara ett bra komplement men det viktigaste är att du tränar in normala måltider, näringsdrycker är bara stödhjul på vägen mot tillfrisknande, inte ett friskhetstecken. 
Av egen erfarenhet skulle jag säga att det är viktigt att fråga sig själv varför en känner som en gör, vilka känslor det är som lirkar bakom ens mående och grunda saker och ting därifrån. Då har man uppnått första steget i att försöka förstå sig själv. För att sedan kunna gå vidare måste man acceptera att situationen är som den är och att ett tillfrisknande krävs diverse insatser från ens egen sida och att det tar tid. Ägna dig inte åt quickfixes utan lita på din och hjälpens förmåga att lösa detta tillsammans. Sedan får du inte ta för givet att sådant här löser sig automatiskt, det är trots allt en psykisk sjukdom du har och som du förmodligen kommer behöva jobba med under en lång tid. Dock med rätt hjälp blir det enklare i längden och på vägen dit finns det lösningar man kan använda sig av och som man även upptäcker. Jag vill dock inte dra några slutsatser hur det blir. Oavsett brukar man bli mer stabil och stadig i sin utredning med tidens gång.

Så länge du inte är ensam i detta och får rätt verktyg går det i rätt riktning. Du har mitt stöd!

Cobrak: Av egen erfarenhet skulle jag säga att det är viktigt att fråga sig själv varför en känner som en gör, vilka känslor det är som lirkar bakom ens mående och grunda saker och ting därifrån. Då har man uppnått första steget i att försöka förstå sig själv. För att sedan kunna gå vidare måste man acceptera att situationen är som den är och att ett tillfrisknande krävs diverse insatser från ens egen sida och att det tar tid. Ägna dig inte åt quickfixes utan lita på din och hjälpens förmåga att lösa detta tillsammans. Sedan får du inte ta för givet att sådant här löser sig automatiskt, det är trots allt en psykisk sjukdom du har och som du förmodligen kommer behöva jobba med under en lång tid. Dock med rätt hjälp blir det enklare i längden och på vägen dit finns det lösningar man kan använda sig av och som man även upptäcker. Jag vill dock inte dra några slutsatser hur det blir. Oavsett brukar man bli mer stabil och stadig i sin utredning med tidens gång.

Så länge du inte är ensam i detta och får rätt verktyg går det i rätt riktning. Du har mitt stöd!
Tack för ditt stöd!