Aviseringar
Rensa alla

Drakens År


Ämnesstartare

Alexandrus granskar dvärgen, en smed. Det får duga. Han säger
"Det tar vi hand på. Vi behöver dock spårare och även krigare för att lyckas. Jag berättar mer om uppdraget när vi har samlat en grupp, om du inte misstycker?"

Munken vänder på huvudet och tittar ut över salen. Han märker att en av de få kvinnorna som fanns i krogen har rest sig upp och går mot honom. Han granskar henne snabbt, hon ser ut att kunna spåra. Han ropar åt henne "Ursäkta mig fröken! Du ser ut att kunna spåra. Du är inte intresserad av ett jobb?"


   
SvaraCitera

Den andra kvinnan tittar nyfiket på när de båda männen konverserade, men gör ingen ansats till att försöka få reda på mer om vad de pratar om.


   
SvaraCitera

Alven ser hur några av de andra gästerna börjar konversera, de pratar om ett viktigt uppdrag. Intresserad av vad detta uppdraget kan innebära, och vad man kan tjäna på det makar han sig långsamt närmre; kunskap är dyrbarare är guld. Tyvärr hör han inte vad de andra säger, de hörs inte tillräckligt bra. Han går då raskt fram till disken, frågar värdshusvärden några irrelevanta frågor, och smyger sig sedan ner vid ett bord närmre den intressanta gruppen.
Munkar brukar inte vara så rika av sig, men vem vet vad man kan komma över? De kanske kommer att syssla med något viktigt inom snar framtid, då är det viktigt att man är på plats, antingen med dem, eller vid dem.


   
SvaraCitera

Sodel svarar mannen Dold text: Alexandrus "Jag antar att det får duga. Jag må inte vara en erfaren krigare, men jag har tränat krigföring hemma i bergen och jag kan även röra mig väl i rustning."
Han sträcker på sig och spänner på armarna, musklerna rör sig flitigt under den grova huden.


   
SvaraCitera

Kvinnan rycker till som om mannen sagt något olämpligt och går närmare honom innan hon svarar:
"Jobb? Hur menar du?" och ser frågande ut medan hon försöker hålla koll på resten av värdshusgästerna har för sig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

"Jag är som du säkert skulle kunna gissa dig till en medlem av Daak-kyrkan. Och jag råkar ha fått ett uppdrag. Jag behöver dock krigare och spårare som hjälp, självklart mot betalning. Du ser ut att iallafall kunna något av dessa? Är du med?". Munken ler och sträcker fram handen på ett sätt som påvisar på en sorts civil vänlighet som är sällsynt i dagens Mundana, allt mer i en plats som denna.


   
SvaraCitera

Ivrigt fortsätter alvmannen lyssna till de andras samtal, munken verkar vara lite väl godtrogen, men det kanske bara är spelat. Han tänker att det nog är bäst att han fortsätter iaktta gruppen, för att se huruvida han kan använda den, och ifall den kan bidra med något han inte redan har.


   
SvaraCitera

Sodel iakttar tyst de andra, han har kavlat upp ärmarna och sitter nu bredbent och leker så smått med sitt skägg.
Han mäter den tysta krigarkvinnan med blicken.


   
SvaraCitera

Den bepansrade kvinnan märker snabbt hur dvärgen studerar henne med ögonen. Hon tittar tillbaka, osäker på vad han har i åtanke.


   
SvaraCitera

Sodel slutar att leka med skägget, försöker visar tänderna på ett (förhoppningsvis) vänligt sätt åt den unga kvinnan och vinkar till sig henne.


   
SvaraCitera

Hon närmar sig sakta, med ett undrande uttryck på ansiktet.


   
SvaraCitera

"Jag är rätt duktig att spåra..." Hon ser fundersamt på hans utsträckta hand innan hon försiktigt griper tag i den. "Jag går med på att jobba för dig ett tag, bara min hund får följa med." säger hon sedan och hoppas att han är lika trevlig som han utger sig för att vara.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Munken ler när han hör flickans svar. Han skakar löst hennes hand. Han granskar sedan hunden och märker att det inte är en fånig liten byracka utan att den verkar både kraftig och lojal. "Självklart kan den följa med. Bara den inte är i vägen. Det är ingen lek, kan jag säga dig."
En hund kan väl inte ställa till så mycket mer problem än en dvärg? Munken tittar på dvärgen och finner sin tanke ganska trolig.


   
SvaraCitera

Sodel harklar sig innan han börjar prata med krigarkvinnan;
"Jag har inte sett många krigarkvinnor bland er människor så jag kanske inte är rätt person att döma, men för att vara så lång och gänglig så ser du ut att vara kapabel, (dvärgen sänker sin röst) i alla fall mer kapabel än de där dräggen i hörnet."
Han nickar mot de lågmälda krigarna för att markera vilka han talar om och fortsätter;
"Jag är Sodel, smed. Den här mannen söker efter krigare (han gestikulerar med armen åt den enkelt klädde mannen) och då jag är lite lättklädd jämfört med dig så tror jag att han skulle uppskatta din hjälp. Jag skulle uppskatta det också, då jag knappast längtar efter ett svärd i buken och det kan en extra svärdarm förhindra." Han ler försiktigt igen, det ser ut att vara lite jobbigt för honom.
Sodel presenterar sig sen kort för den andre kvinnan; "Sodel, vapensmed och ofrivillig vandrare. Det är trevligt att träffas."
Han riktar sig till alla och fortsätter "Ska vi slå oss ner här? (han breder ut armarna, gästvänligt hoppas han) Jag hade inte väntat mig sällskap så vi kanske ska ta ett annat bord, kanske ett lite mer privatare?"


   
SvaraCitera

Mitt namn är Alvina, om om det är en krigare ni söker, så anser jag mig vara kapabel att fylla era behov. Jag är själv i behov av ett jobb och skulle gärna vilja veta mer om vad uppdraget handlar om, men då tror jag vi bör följa Sodels råd och flytta till ett annat bord.


   
SvaraCitera