Forumet - drömparalys

drömparalys

1200 2 16

jag är van vid att en gång om året råka ut för detta, vanligen består det av att ha händerna låsta över kroppen och frenetiskt försöka ta mig loss. vid denna ansträning skakar mina armar krampartat och i huvudet får jag som tinitus med enorm kraft som genomsyrar hela huvudet. det är en närvaro i rummet - som i övrigt ser exakt ut som stunden jag föll i dvala. jag vaknar upp för att inse att jag inte alls är vaken, i mångfald.


jag utsattes för detta för cirkus en månad sedan, dock så inträffade det även i går. i ökad kraft.

denna gång började med en flickgestalt klädd i vitt sprang ut från rummet,  händer såväl som kroppen var låst. skrik och krampaktiga spasmer. då närvaron var starkare denna gång var jag dum nog att använda en lucid dreaming-metod, som har sitt uttryck i en helikopterliknande känsla i huvudet, samt illusionen av att man färdas. dock utan gott resultat. 

det var som att denna "närvaro" noterade mitt dåraktiga försök att fly, och markerade mer markant min hjälplöshet genom att dra upp täcket över min mun. sedan kände jag hur en manshand genom täcket kuperade mitt munparti,  en manlig berättarröst dök upp i huvudet. denne beskrev varför en kvinna hade gjort sig förtjänt av att dödas, hennes skuld och skam, samt vilka redskap som skulle användas. 

jag menar, låsta händer och närvaro kan jag tolerera. flickan i rummet, gångbart. men när illusionen av fysisk kontakt bli så påtaglig har det överskridit min dragna gräns. plus att det ej är sexigt att jag säkerligen ligger och spasmar, om man skulle ha sällskap.

erfarenheter? kan det vara så att det inte alls är ett accelererande skeende? 

och berätta er historier.

Inga kommentarer

Tråden har 16 svar. Sortera efter:

Bästa svaret

Sömnparalys är skevt, har dock aldrig fått direkt panik över det utan bara slappnat av och fått bort det. Men så var jag så sjukt trött under den perioden också. Orkade inte få panik. 

Däremot har jag haft drömmar, halvvaknat och så är saker från drömmarna kvar. Inte jättekul för en liten unge med mardrömmar, att lättat vakna upp bara för att insé att det läskiga är kvar. Panik x100. 

Ett tag kunde jag förövrigt styra drömmar också! Askul. Men småfarligt. Sov bort större delen av det året eller vad det var, hade så sjukt mycket roligare i drömmarna än i verkligheten. 

Jobbigt med så starka symptom.

Har sömnparalys om jag är kraftigt utmattad och/eller stressad under längre perioder. Upplever sällan en direkt/fysisk närvaro, mer en känsla av att något är påväg eller färdas mot mig. Folk som ropar på mig eller steg som ekar osv. Övriga ljud brukar också höras mycket högre, bilar som åker förbi utanför fönstret låter som jetmotorer etc. 

Somnade en gång sittandes i en soffa på en för sommaren övergiven arbetsplats som jag skulle städa. Halvvaknade i sömnparalys och hörde hur folk gick omkring, särskilt en som skramlade med en nyckelknippa. Kände att jag darrade, skakade tänder och ögonen vattnades av ansträgning men kunde ej röra mig öht. Jobbig dag.

Spana också in:

Tycker att det läskigaste med sömnparalys är att jag aldrig märkt att jag somnat eller vaknat upp, före-efter sömnparalysen. Som att allt hänt på riktigt LedsenHjärta 

Den lyckas alltid krypa upp över mina fötter och ta sig upp mot mitt ansikte. Ju mer jag kämpar emot ju hårdhäntare blir den och den ger av ett starkt och obehagligt läte. Ledsen Och man ligger där och försöker pressa bort "den/det" och precis när man får bort "den/det" så skriker den så in i helvete... så springer jag alltid och tänder alla lampor och .. fan hatar att det finns inget mellan sömnparalysen och vaket tillstånd för min del, känns så vidrigt.

Läskigaste var då jag var rätt liten och ensam hemma när jag såg på film i vardagsrummet. Hörde hur någon sprang uppe på vinden och blev asrädd, tände alla lampor men vågade inte gå ut i hallen för att tända där med. Satt och stirra på glasdörren i evigheter.. tills den helt plötsligt stod där i mörkret och tittade på mig. 

blablablablabla orkade inte skriva allt LedsenHjärta

Men jag lyckades, enda gången tror jag, ta mig loss (och inte vakna upp Oo) och sprang mot glasdörren som leder in till hallen.. då den tog tag i mina ben och drog mig under bordet. Precis då kom farsan hem och lampan tändes i hallen. Jag skrek och skrek, till slut hörde pappa mig och när han kom in i vardagsrummet så låg jag där under bordet o ba skrek typ .. märkte inte av att jag vaknade upp heller, allt kändes så verkligt och.. "klart"(?).

Fick sömnparalyser när jag var ner i Stockholm sist också Arg

 Ibland har jag önskat att jag kunde se mer än en skepnad men ändå inte :( 

LedsenHjärta

jag pratar i sömnen och har våldsamma drömmar. flera drömmar varje natt och som princip alltid mardrömmar. jag har dock aldrig drabbats av drömparalys men jag kvävdes en gång i sömnen på grund av att jag låg med ansiktet nedåt i min dunkudde. flämtade efter luft och kvävdes. det var extremt obehagligt i alla fall.

Har upplevt sömnparalys en gång, vaknade mitt i natten och ropade efter mamma men fick inte fram ett ljud. Såg hur någon kom in genom min dörr, någon stor och läskig människa (?) Jag greps av panik och försökte komma loss, människan gick fram och smekte/satte handen i mitt ansikte. Försökte bara blunda och någonstans här insåg jag att det jag upplevde inte hände på riktigt. 

Min förra partner Daniel råkade ut för detta många gånger. Han såg ofta någon sitta på hans bröst (Beror antagligen på att man blir tung över bröstet när man somnar). 

Man kan undvika sömnparalyser genom att sova svalt, och undvika att somna på rygg.

Jag har aldrig upplevt det så starkt och vet inte om det jag har upplevt kan räknas som sömnparalyser. Jag har med avsikt framkallat tillstånd där jag fått kroppen att somna medan jag själv rent psykiskt är vaken. Det blir då svårt att röra sig. Jag tror nog att det är ett naturligt tillstånd som alla i viss mån upplever med olika gradskillnad. Då folk talar om drömparalyser kan jag undra varför jag själv aldrig upplever dem lika starkt och spontant. Jag känner nog tyvärr som S3ON, fast jag förstår att det låter inskränkt att vilja uppleva vad som är en plåg för andra