Nintendos BFF:

urholkat

aa, drf ja lade till att man kan berätta om diverse obehag som orsakats av andra människor

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du? T.ex. undviker/ignorerar personen, hälsar på vänligt/ovänligt sätt. Lägger inte märke till personen alls, du kanske lagt allt bakom dig..?

Jag skiter fullständigt i människan. Jag behandlar honom som en främling.

2. Nästan samma som ovan; vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?

Hälsar tillbaka. Om hälsningen är otrevlig kan jag fräsa. Det brukar faktiskt få folk ur balans.

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen, exempelvis genom att skrattar spydigt åt dig ute om ni råkar se varandra?

Om vi står i samma umgängesgrupp kan man alltid fråga vad det är. Om man bara möts så kan han förvänta sig en "är-du-dum-i-huvudet-blick".

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta? Hur känner du då? Hat? Sorg? Hämnd?

Jag tänker knappt på det alls. Alla pinsamma situationer jag blivit försatt i känns fortfarande lika pinsamma men elakheterna berör mig inte längre.

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då? Vad skulle du ha för inställning; vara ovanligt trevlig/otrevlig, försöka prata ut om det gamla med personen för att undvika en upprepning av händelsen?

Vänta och se. Det var längesen så han kan ha blivit riktig bakom pannbenet.

6. Skulle du vara rädd och orolig eller se det som en chans och en början på något bra?

Skeptisk till att det leder till något gott men inte orolig eller rädd.

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?

Förtränger/Släpper det hela.

8. Pratar du om det? Isåfall med vem/vilka?

Nej, ingen av mina vänner tror på att jag blev mobbad för att ingen såg det.
9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?

Nej. Det gjorde mig osäker genom hela högstadiet men det släppte.

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.
Jag gick i femman när mobbingen satte igång på riktigt. Innan dess fick jag bara en elak kommentar nån enstaka gång i veckan. En ny kille kom till klassen och jag utsågs genast till hans offer. Det var slag, stöld, nedsättande kommentarer, öknamn o.s.v inblandat. Framför allt på rasterna. Han älskade att ta mina saker t.ex pokémonkort då det var inne. Han tog bara sånt som betydde något för mig. Lyckligtvis brukade andra elever se det och hämta lärare.
Slagen kom om jag ignorerade honom eller försökte stå upp för mig själv. De var alltid riktade mot huvudet.

Mysiga tider.

en kvinnlig kafka:

Ja (Du röstade på detta alternativ)

en kvinnlig kafka:

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du? T.ex. undviker/ignorerar personen, hälsar på vänligt/ovänligt sätt. Lägger inte märke till personen alls, du kanske lagt allt bakom dig..?

Undviker, skulle de komma nära ändå ignorerar jag dem.

en kvinnlig kafka:

2. Nästan samma som ovan; vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?

Om de hälsar trevligt skulle jag göra detsamma tillbaka.
Vid en otrevlig hälsning skulle jag antigen inte bry mig eller få damp beroende på humör och sömn.

en kvinnlig kafka:

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen, exempelvis genom att skrattar spydigt åt dig ute om ni råkar se varandra?

Beror på, men förmodligen samma svar som fråga 2.

en kvinnlig kafka:

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta? Hur känner du då? Hat? Sorg? Hämnd?

Ilska och hat, ibland även hämnd.
Som tur är blir alla dessa känslor mindre och mindre för varje dag.

en kvinnlig kafka:

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då?

Ignorera dem.

en kvinnlig kafka:

6. Skulle du vara rädd och orolig eller se det som en chans och en början på något bra?

Skulle vara oerhört tråkigt och jag skulle förbanna både honom och de som placerade honom i min närhet.

en kvinnlig kafka:

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?

Förtränger skulle jag tro.

en kvinnlig kafka:

8. Pratar du om det?

Icke, håller allt för mig själv.

en kvinnlig kafka:

9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?

Förmodligen blyghet och brist på självförtroende, men det har blivit mycket bättre nu.

en kvinnlig kafka:

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.

Var öknamn och knuffar. De sa att jag var ful och ropade alltid mitt namn över skolgården.
I sexan-sjuan satt jag vid min skolbänk då han tog tag i min nacke backifrån och tryckte ner mig i bänken.
Jag började gråta och sprang hem och stannade där resten av skoldagen. På halloween försökte idioten ta min lillbrors kasse med godis som vi hade samlat ihop

en kvinnlig kafka:

11. Finns det något som bör tilläggas? Något du vill nämna?

Att alla dessa människor är low-life thugs idag som dagligen dricker alkohol och klottrar, misshandlar och vandaliserar.

Jag är mycket besviken på samhället för att inte göra någonting både nu men också vid mobbningen.

Till alla er som har blivit mobbade; fan vad surt att det hände 🙁

Ja (Du röstade på detta alternativ)

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du? T.ex. undviker/ignorerar personen, hälsar på vänligt/ovänligt sätt. Lägger inte märke till personen alls, du kanske lagt allt bakom dig..?

Det beror på. Vissa har jag fortfarande kontakt med idag och vi har slutit fred. (lol) Men vissa ignorerar jag helt enkelt. 🙂

2. Nästan samma som ovan; vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?

Jag hälsar tillbaka, ingen idé att älta det man inte kan förändra. Om hon/han däremot hälsar hånfullt ger jag henne/honom min "Att du inte har mer vett i skallen-blick".

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen, exempelvis genom att skrattar spydigt åt dig ute om ni råkar se varandra?

Det har nog inte hänt mig. Jag antar att jag skulle ignorerat idioten.

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta? Hur känner du då? Hat? Sorg? Hämnd?

Nej, bara om det kommer på tal. Då kan jag gråta i timmar - därför tänker jag inte på det.

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då? Vad skulle du ha för inställning; vara ovanligt trevlig/otrevlig, försöka prata ut om det gamla med personen för att undvika en upprepning av händelsen?

Jag skulle försöka ha en positiv inställning, men om jag märkte att historien upprepade sig skulle jag antagligen prata med personen.

6. Skulle du vara rädd och orolig eller se det som en chans och en början på något bra?

Jag skulle sett det som en chans att börja om, men skulle nog vara lite orolig i början.

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?

Jag förtränger dem. Orkar inte tänka en massa på det, det skulle bara hindra mig ifrån att ha kul och leva mitt liv.

8. Pratar du om det? Isåfall med vem/vilka?

Inte särskilt ofta, nej.

9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?

Det har försämrat mitt självförtroende rejält. Har även svårt att lita på folk. Men jag jobbar på det och det håller på att förbättras.

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.

Det pågick under låg & mellanstadiet + 7:an, varje dag. Det var mestadels mina klasskamrater som var på mig. Vissa dagar var bättre än andra. Killarna kallade mig för öknamn, slog mig och hotade mig. Tjejerna var mer för utfrysning och hotfulla blickar. Jag vet inte riktigt varför det började, men jag har alltid varit känslig, så jag antar att de fick den reaktionen de ville ha ifrån mig.

ti er som svarat och andra fina som vistats i tråden.

Fyll på, ni som än inte gjort det.

1. Om det var en mobbare som inte var alltför illa så brukar jag hälsa, men om det är det största arslet som mobbade mig så brukar jag bara ignorera personen. Det brukar funka bäst.

2. Om personen hälsar trevligt så svarar jag gärna, men annars så ignorerar jag. Funkar som sagt bäst 🙂

3. Ignorerar, i värsta fall brukar jag konfrontera, om jag känner mig modig då. Dom klarar nästan aldrig av en konfrontation. 😀

4. Jag hatade min uppväxt i skolan, främst på grund av ett antal mobbare. Men jag har accepterad det och gått vidare. Jag brukar inte tänka på mitt förflutna så mycket, det brukar bara göra mig deppad, men ibland stolt. Stolt för att jag klarade det. 🙂

5. Det beror på den personen, jag skulle nog låta den personen göra första intrycket på en arbetsplats. jag hade då anpassat min reaktion baserat på hans introduktion. Jag hade nog varit allmänt neutral fram tills dess.

6. Nog en mix av alla känslor.

7. Jag ältar det inte, men jag är medveten om att jag har förträngt mycket av det som hände. Det gör mig deppad och sur, men annars är jag bara glad att det tog slut.

8. Jag pratade inte om det med någon förrän min lärare "tvingade" mig gå på BUP (barn-ungdomsphych)

9. vem vet? jag tror inte det men vem kan veta?

10. icke det

11. inga tillägg

en kvinnlig kafka:

Fyll på, ni som än inte gjort det.

1. Försöker att undvika ögonkontakt, tar omvägar för att slippa gå förbi personen och om jag måste så låtsas jag prata i mobilen och undviker att titta på honom/henne.

2. Jag hälsar tillbaka och låtsas vara glad att se personen för att få honom/henne något att fundera över.

3. Ger personen en bitchblick.

4. Nej, men kommer fortfarande ihåg hur det brukade vara.

5. Försöka att inte bry mig om det. Men det skulle vara riktigt frustrerande.

6. Rädd och orolig.

7. Nej. Vet att mobbare egentligen bara är avundsjuka. En tjej tillexempel brukade tracka mig för att jag var fet (vilket jag verkligen inte var, var hur smal som helst men det visste jag inte då) och hon var var mycket överviktig. Så hon var väl bara avundsjuk.

8. Nej, men jag brukade prata med min mamma om det och folk på internet xD

9. Ja, på ett bra sätt. När jag väl kommer över det blev jag mycket starkare.

10. Har blivit kallad fet, ful, hora osv. Folk har även lagt lappar i mitt skåp där det stod hur ful och värdelös jag var och skrivit liknande saker på Facebook. Alla dessa var från min klass.

11. Nej.

1. Hälsar. Det var längesen.
2. Hälsar tillbaka oavsett vilket och går vidare med mitt liv. Jag har viktigare saker att bry mig om.
3. Undviker personen i högsta möjliga mån om denne på nåt sätt verkar instabil nog att bruka våld mot mig. Om jag ej tror det är fallet så ignorerar jag totalt.
4. Nä, det var längesen. Känner ingenting, ärligt talat.
5. Vara så neutral som möjligt mot personen. Jag har träffat många som mobbade mig och har aldrig haft några problem.
6.Försöker väl ha en positiv inställning.
7. Tänker inte på det.
8. Nä.
9. Kanske, jag är inte psykolog. Men inte i nån större utsträckning.
10. De var elaka mot mig, haha.

en kvinnlig kafka:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

en kvinnlig kafka:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

en kvinnlig kafka:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

Inte utanför um dvs!

1. Hälsar på ett vänligt sätt om denne ser mig.

2. Trevligt: Är trevlig tillbaka
Otrevligt: Är trevlig tillbaka

3. Är trevlig ändå?

4. Nä. Jag vann ju när jag slutade bry mig om dem

5. Om de började jävlas så anmäla det till chefen och annars vara trevlig. Antagligen skulle vi väl vara trevliga mot varandra.

6. Inget negativt och inget positivt direkt. Kommer betrakta personen som en ny människa.

7. Har gått vidare

8. Ser ingen anledning till det.

9. Jag har blivit självsäkrare

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.

11. Kom från en klass på 10 pers som alla betraktades som konstiga av resten av skolan in i en av den "vanliga" klasserna när jag började 7an. Lätt att finna vem man ska ge sig på men sen insåg de att det inte var någon ide. Vips var man med i klassen som en ordinarie elev. Sen försökte årsgruppen under hoppa på mig men då hjälpte min klass till. Blev en rätt skön klass.