Forumet - Dunderhonung och monogami!

Dunderhonung och monogami!

2566 0 11
Jag är väldigt nyfiken på vad ni UMare tycker om monogami. Behöver man hålla sig till en partner hela livet (alternativt hela förhållandet.) är det nödvändigt? Eller är det bättre att låta varandra löpa fritt? Uppstår en skarp avundsjuka och rädsla för att bli lämnad då? HIT ME med argument för&Emot monogami. Vad tycker ni,Monogami?Slopa monogamin? Motivera!! 

Inga kommentarer

Tråden har 11 svar. Sortera efter:

Bästa svaret

Alla gör som de själva vill, men jag är mono. Vill ha starka känslor för the one and the only. Vill ej se någon lagstiftelse direkt, men tycker ej man skall gå bakom ryggen på sin partner o.s.v. Är båda parter med på det är det givetvis en annan sak. 

Spana också in:

Jag tror inte att jag skulle palla ett monogamt förhållande. Det är en rätt rejäl anpassning och uppoffring, en reducering av ens livsutrymme när det kommer till mycket av det bästa i livet. 

Ok om det fanns något riktigt starkt motiv till det, men det gör det sällan. Det handlar ju mest om svartsjuka och den kan man hantera på bättre sätt. Den är ju ett uttryck för en rädsla av bli bortvald. Det hanterar man inte genom att förbud och illusoriska löften om livslång kärlek. Det hanterar man genom att prata, genom att bekräfta varandra och genom att i handling bevisa sin kärlek. Svartsjuka undermineras genom att komma nära varandra och bygga en stark relation som båda vill ha kvar. 

Och om det skulle vara så att relationen inte är så betydelsefull längre, och det inte finns ett gemensamt intresse i att stärka den. Ja då får man acceptera det och vara tacksam för den tid man haft tillsammans. Det är bara sorgligt att klinga sig fast vd det gamla för att man inte kan acceptera att saker förändras.

Jag har svårt att se att jag skulle kunna leva ett ärligt och autentiskt liv inom monogamins ramar. 
i teorin är jag för polygami men det är inte säkert att det fungerar optimalt... ser min eventuella partner som en livskamrat och då är det inte så värt att knulla runt men om man har en mer casual syn på förhållanden så kan nog polygami fungera bra.

så för mig gäller att antingen har jag ett awesome förhållande där min partner är allt jag behöver fysiskt och sexuellt eller så har jag inget förhållande och slampar runt som jag vill.
Jag är för att var och en får individanpassa sitt kärleksliv. En partner ska inte begränsa det liv man har just för att utveckla sig, självförverkliga sig och experimentera med sig själv på - för vissa är monogami ingen uppoffring, för andra är det det. En partner ska vara en tillgång som hjälper en på livets bana av självförverkligande och utveckling.

Huruvida man kan ha sex med personer utanför förhållandet beror på om ens syn på sex: om man anser att sex är samma sak som kärlek kan man helt naturligt inte det, om man har en mindre dramatisk syn på sex ser man inte sex utanför förhållandet som ett hot. Men ett öppet förhållande där man har sex med andra men enbart ett förhållande med varandra är fortfarande ett monogamt förhållande i mina ögon.

Ett icke monogamt förhållande är ett där man kan ha en relation präglad av djupa känslor kombinerad med sexuell aktivitet till flera personer. Att ha det är inte så dramatiskt som folk utifrån monogam syn kanske har intryck av. Tänker man efter, vet vi alla att vi kan älska, och rentav vara förälskade, i flera personer samtidigt, det finns knappt någon som inte älskar fler än en människa. Det är skillnanden i intensitetsgrad och utryck (som kanske delvis har formats av samhällets syn på relationer) som har gett oss intrycket att vi bara "älskar" en människa i taget. Folk ser ofta på ett förhållande med flera personer som något snuskigt och enbart sexuellt, men de associationerna är onödiga när man tänker på ovanstående.